CIKLIDER

(Cichlidae)

Klicka på en bild för info.om fisken

Allmänt om Ciklider

Cikliderna,är en familj taggfeniga fiskar som liknar gäddorna,men skiljer sig från dessa till det yttre genom att de bara har en näsborre på var sida om huvudet,medan de äkta gäddorna har två.

Kroppsformen varierar allt efter släktet,från gäddlik till skivlik.

De flesta av arterna är ovanligt höga,med ett stort huvud och ögon.Stora fjäll och en kraftig,framskjutande käke med väl utvecklade läppar.

Ryggfenan är lång och odelad,främre delen är för det mesta taggig och kraftigare,än den bakre delen som vanligtsvis är mjukare,fenan är odelad.

Analfenan har oftast minst tre taggstrålar och en större,mjukare bakre del.

Hos nästan samtliga arter är rygg-och analfenorna spetsiga hos hannarna och mer rundade hos honorna.
Sidolinjen består för det mesta av två delar,första delen når från gällocket till rakt under den mjukstråliga delen av ryggfenan,och den bakre delen ser ut som om den hade brutits av och satts tillbaka längre ner.

Cikliderna finns över hela Afrika och Madagaskar och upp i Syrien.
Ett isolerat släkte finns i Indien och på Ceylon.
I Amerika finns dom från Texas över Mellanamerika,även Västindien-ner till Uruguay.

De lever i svagt -till stillastående vatten med många gömställen,som trädrötter och stenar,samt tjocka växttäcken inne vid flodstränderna.
En del arter lever även i bräckt vatten.

Amerikanska ciklider

De mest kända amerikanska arterna är:
Aequidens
Apistogramma
Astronotus
Crenicara
Geophagus
Herichthys
Nannacara
Pterophyllum och Symphysodon

Bortsett från Apistogramma och de tre sistnämnda arterna är de flesta av de här fiskarna benägna att vara srtidbara,både med sina egna och andra arter.

Dom passar med andra ord inte i ett sällskapsakvarier utan i större akvarier där dom bör hållas i enstaka par.

Det allra första man ska tänka på när man skaffar ett ciklidakvarium,är att det är rymligt minst med måtten 90*40*40 cm.
Botten täcks med et 3-5 cm tjockt lager av akvariegrus av medelgrov sort.
Dom allra flesta ciklider är inte direkt känsliga för vattnets sammansättning,det går för det mesta bra med vanligt kranvatten.

En temperatur på mellan 22-25 grader passar dom flesta arter.
De flesta större cikliderna tycker om att gräva i botten,och kan då skada växterna en hel del.
Man bör därför endast använda härdiga växter som är planterade i kruka.

Akvariet inreds lämpligen med stenar och trädrötter som planteras så att dom bildar gömställen för yngel samt grottor för fiskar som befinner sig i lekperioden.

Som lekplats kan man använda blomkrukor eller kokosnötskal,som i sin tur kan döljas med stenar och rötter.

Cikliderna tycker inte om starkt ljus och man bör därför ge dem skugga i form av flytande ytväxter,typ andmat eller liknande.
Dom hjälper i sin tur till att hålla nere algtillväxten,som annars utvecklas snabbt i akvarier med fiskar som är så glupska som cikliderna.

En god filteranläggning är nödvändig,då cikliderna inte låter det finnas ett tillräckligt stort antal växter finnas i akvariet.

Ett delvattenbyte på cirka 20 % av vattenvolymen en gång i veckan är tillrådigt.

Cikliderna är inte kinkiga då det gäller utfodringen,men de behöver mycket föda för att hålla en god kondition.

De flesta arterna är rovfiskar,men vill även ha ett tillskott av vegetabilisk föda.
Dom äter all slags levandefoder och tar även med glädje krabbkött,räkor och oxhjärta.
Som vegetabiliskt tillskott kan man använda sallad,spenat och kokta gröna ärtor,om man nu inte vill köpa det vegetabiliska torrfodret som finns i handeln.

Odling

Yngelakvariet bör vara på minst 90*40*40 cm för de större arterna och 45*25*25 cm för dom lite mindre arterna.

Man täcker bottnen med ett tunt lager av av grus (3-4 cm) och placerar ut ett par tre store flata stenar.
Växter är inte nödvändigt, men vill man kan man en Svärdplanta eller liknande i burken.

Vattentemperaturen ställer vi in på 25-28 grader.

Det kan ibland vara svårt att skilja könen åt, men normalt känns en vuxen hane igen på att den har en spetsigare och längre rygg- och analfenor.

Han kan också var starkare i färgerna än honan.

Arter av de större cikliderna blir könsmogna vid ungefär 1-2 års ålder, dom lite mindre vid 6 månader.

Det vanligaste tecknet på att fiskarna är könsmogna, är att färgerna intensifieras, mörknar, samtidigt som fenorna spärras ut.

Flytta då över fiskarna (paret) till det i förväg iordninggjorda lek-yngel akvariet.
Om det då visar sig att någon av fiskarna inte är riktigt lekmogen, får man flytta över dom till det vanliga ciklidakvariet ytterligare några dagar.

Några dagar före parningen börjar fiskarna gräva i sanden, och rengör en sten som dom lämpar sig för äggläggningen.

Äggen läggs oftast på morgonen, detta för att cikliderna inte gillar vare sig för mycket eller för lite ljus.

Honan börjar avge äggen, och hanen följer tätt efter och befruktar dom.

Ett litet antal ägg avges i omgångar i en period upp till ett par timmar.

Från det att äggen är lagda, fram tills det att dom kläcks turas båda fiskarna om med att vifta fram friskt syresatt vatten över dom.

Dom plockar även bort sådana som är obefruktade ( blir oftast vita) så att övriga ägg inte blir angtipna av mögel.

Ynglen kläcks efter två till fyra dygn lite beroende på art och vattentemperatur.

Den första tiden är inte ynglet fullt utvecklat, utan hänger kvar vid kläckningsplatsen via huvudet.

Föräldrarna flyttar då över dom till den grop dom grävt tidigare, plockar då och då upp dom i munnen för att rengöra dom och spottar sedan tillbaka dom i gropen.

Fiskarna flyttar dom ofta melllan olika gropar, en intressant tilldragelse, då ingen del av kullen är lämnad ensam av någon förälder.

Ynglen blir frisimmande efter 4-8 dagar, dom håller ihop i ett stim, hela tiden simmande under en vuxen fisk, oftast nere vid botten.

Alla yngel som kommer ifrån stimmet fångas omgående in och spottas ut i det igen.

Fiskyngeln tar från första början nyklckt artemia, daphnier och någon typ av torrfoder.

Dom bör matas ofta och relativt mycket, det gör inte så mycket om en del av maten hamnar på botten, det blir inte liggande där någon längre tid.

Får yngeln inte tillräckligt med utrymme och eller för litet mat, utvecklas dom inte till dom proportioner dom ska ha som vuxna och blir som regel mindre än yngel som får tillräckligt med simutrymme och tillräckligt med föda.

När väl yngeln blivit frisimmande går det bra att flytta ut föräldrarna.

Får dom gå kvar hos sina yngel, vaktar och sköter dom om dom tills nästa lekperiod inträffar, iregel mellan 6:e till 10:e veckan.

Då kan det bli farligt för yngel, då börjar nämnligen föräldraran uppfatta sin avkomma som ett hot inföt den nya lekpeioden.

Det kan gå så långt att dom börja ta livet av sina egna yngel.

Säkrast då att flytta dom ett par tre veckor efter det att yngeln har börjat simma fritt.

Ciklider lever i ett livslångt äktenskap ( monogami ), men om den ena partnern dör, brukar den andra för det mesta acceptera en ny partner.

Dom större arterna lever omkring 10 år, om dom får vara friska och utfodras rätt och med omväxlande föda.

De börjar dock visa tecken på att åldernshöst närmar sig vid cirka 5 års ålder, fjällen blir grövre, färgerna bleknar, dom dämpas även under lekperioden, och fisken kan ibland inte längre stänga munnen helt.