Grekernas tideräkning är inte alls lika intressanta som den romerska. Nästan alla grekiska städer höll sig med en egen privat kalender. Bäst kända är den makedoniska kalendern och den athenska. Athenarnas år var tolv månader på omväxlande 29 och 30 dagar långt, plus en skottmånad då och då vid behov; man brukade helt enkelt fördubbla den månad som bar namnet Poseideon och ungefärligen motsvarade vår december. Athenarna angav årtal genom att ange samtida arkonter (styrande). Olympiaderna, som ofta påstås ha ingått i den grekiska tideräkningen, hade ingen betydelse alls, det var en siciliansk historieskrivare vid namn Timaios som på 200-talet f.Kr. ordnade de olympiska segerlistorna efter kronologiska händelser i Greklands historia.

I de hellenistiska staterna brukade man numrera furstarnas regeringsår, men i det seleukidiska riket skapade man en tideräkning som sträckte sig över epoker, den seleukidiska eran, som började år 312 f.Kr. då Seleukos erövrade Babylon. Denna kronologi spreds över hela orienten och används till exempel i de bibliska Mackéerböckerna. Ända in i modern tid användes denna kalender i delar av orienten.