Jag ska rösta för första gången. Jag har väldigt blandade känslor inför det, måste jag erkänna. För tänk om. tänk om jag väljer fel parti. Inte så mycket för landets skull (min enda fel-röst kanske inte påverkar så mycket), men för min egen skull.

Mina tankar går till valet -91. Jag gick i högstadiet då och hade en alldeles utmärkt klassföreståndare. På samhällslektionerna malde han alltid på om rättvisa och solidaritet mellan människor och länder. Vi elever tog alltid för givet att han var socialdemokrat så det var som en sådan vi kände honom. Av en tillfällighet var det någon som hade kommit över gamla listor till kommunvalet -88, och där på KD:s lista, hittade vi till allas bestörtning vör klassföreståndares namn.

Klassen gick in i ett närmast traumatiskt tillstånd. Vi tyckte ju att vi kände vår hyggliga klassföreståndare och nu hade han svikit oss genom att vara en helt annan än den vi trodde. I allafall kändes det så för oss.

Det gick ett tag, klassen återhämtade sig och det hela glömdes bort kan man säga, men ändå. Tänk att det hade varit så viktigt för oss den där gången att vår lärare var sosse.

För det är ju så att hur vi röstar säger en hel del om vem vi är. Och det är därför jag vändas så inför den 20 September. Tänk om jag röstar på ett parti bara för att några månader senare ångra mig. Då för jag gå runt i fyra är och vara någon jag inte vill vara. Vad hemskt!

Men det är ju en plikt att rösta, så om än det sker med tunga steg så kommer jag att ge mig iväg till valurnorna.

För mig och andra vankelmodiga har vi gjort det här specialnumret av Afrodisiak, som helt och hållet inriktar sig på att skingra alla tvivel inför valet. Ett stort tack vill jag ge till alla unga politiker som har ställt upp i Afrodisiak..

Lev väl! Och vi kanske ses den 20:de.

ETEMBWA SABUNI, chefredaktör, 21 år och förstagångsväljare