Som jag ser det finns det egentligen inget annat val. I alla fall inget rimligt val. Vi vet att världen inte är rättvis. Varje dag dör 40.000 barn av svält eller sjukdomar till följd av undernäring, trots att det finns mer och mer pengar i världen, och trots att vi har råd att tillverka dyra bomber och missiler. Jag tror att de flesta håller med mig om att det är orimligt att låta människor svälta. Att de flesta skulle vilja att man fördelade resurserna rättvist. Men det är inte "de flesta" som har makten, vare sig i Sverige eller någon annanstans. Det är ett litet fåtal som styr och kontrollerar samhällets resurser. Det är de som äger de stora företagen som har makten, och det gör att världen också styrs utifrån vinstintressen, och inte utifrån människors behov.

Man kan välja att blunda, eller inte låtsas se orättvisorna och problemen i världen. Eller så kan man göra motstånd. Kämpa för ett samhälle som är byggt utefter människors vilja och önskemål. Det är inget svävande mål, långt borta, utan tvärtom en konkret kamp, i den konkreta verkligheten. I Sverige, i dag.

Jag vet vad det innebär att inte ha ett arbete, att bli över. Därför kämpar jag för allas rätt till arbete, allas rätt till att kunna leva ett värdigt liv och ha en lön som går att leva på. Jag vet vad det innebär att ha ett arbete där man är utlämnad åt chefens godtycke. Därför kämpar jag för vår rätt till makt över vårt arbete, trygghet i vårt arbete, och mot högerns försök att rasera arbetsrätten under förtäckta ordalag som att "förenkla reglerna". Den kampen för jag i Ung Vänster och Vänsterpartiet, eftersom det är den enda politiska kraft i Sverige som idag kämpar för de här sakerna. Vi pratar om rättvisa därför att vi sett alldeles för mycket av vad ökade klyftor mellan rika och fattiga, vad orättvisa, faktiskt innebär. Vi pratar om socialism, därför att vi i grunden vill förändra samhället.

Ett viktigt budskap för oss att lyfta fram i den här valrörelsen är att det finns en konflikt mellan olika intressen i samhället. Det finns de som påstår att alla måste ta ett gemensamt ansvar för att ta Sverige ur krisen, de säger att alla människor har samma intressen, och att om alla partier bara samarbetade mer så skulle allt bli bra. De som säger så har fel. För vad är det egentligen vi skall samarbeta mer om? Är det att avveckla kärnkraften eller att ha den kvar? Är det att bygga ut sjukvården och skolan eller att skära ner mer? Är det att utöka demokratin i samhället eller är det att fortsätta låta ett fåtal bestämma över våra huvuden? Persson och Bildt för i grunden samma politik, en politik som leder till massarbetslöshet, och som bara gynnar storföretagen. De har ställt sig på de rikas sida, även om de säger att deras politik är bra för alla. Det handlar om att vi har olika intressen, de som äger stora företag tjänar inte på samma politik som de som inte har ett arbete. I den konflikten har vi tagit ställning. Vi kämpar för alla de som inte har förmögenheter eller stora företag. Vi har valt sida.

Jag vet inte om ni har hört det, men det finns en del som påstår att klassklyftorna försvunnit eller i alla fall minskar. Det är lögn. I Sverige idag blir de rika rikare och de fattiga fattigare. Några exempel: Mellan 1981 och 1991 ökade de rikaste tio procenten av befolkningens löner från 230.000 till 349.000 kronor per år efter skatt, medan de fattigaste tio procenten fick sina inkomster minskade från 55.000 till 44.000. Sveriges tre rikaste män - de är ju oftast män de där - Ingvar Kamprad och bröderna Rausing har en privat förmögenhet på över 100 miljarder kronor. Det är mer än tre gånger så mycket som hela skolsystemet kostar på ett helt år! Och vet ni vad det mest fantastiska är? Det är att samtidigt som de rika blir rikare så skär man ner på det vi alla behöver; på skolan, på vården och på omsorgen. Samtidigt som man låter miljonärerna nolltaxera så tar man bort i stort sett varenda fritidsgård som finns! Det är tydligt att den politik som förs är orättvis. Därför lyfter vi det här valet fram kravet på rättvisa. Vi tycker att det får finnas nån jävla gräns för hur stora klyftorna i samhället får vara! Vi accepterar inte att en del tvingas leva på socialbidrag och A-kassa medan andra tjänar hur mycket som helst. Man hör ofta att vi är tvungna att skära ner, därför att det inte finns några pengar. Det är också lögn. De trettio största företagen på den svenska börsen räknar i år med att gå med 200 miljarder kronor i ren vinst. Så visst finns det pengar. Vi vill helt enkelt ta pengarna där de finns och använda dem där det behövs. Svårare är det inte.

Fördelning

Sverige är ett rikt land, men rikedomarna är ojämnt fördelade. Vänsterpartiet vill minska klasskillnaderna i samhället.

Arbete åt alla!

För Vänsterpartiet är arbete åt alla ett överordnat krav i den ekonomiska politiken.

Sänk arbetstiden! Målet är att normen för heltidsarbete sänks till sex timmar om dagen med bibehållen lön. Detta ger fler jobb.

Övertidsuttaget bland de som har jobb motsvarar ca 130.000 årsarbetstillfällen. Vänsterpartiet vill begränsa övertidsuttaget genom att göra det dyrare för arbetsgivare att ta ut övertid istället för att nyanställa.Idag utnyttjas unga som gratis arbetskraft.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ger inga fackliga rättigheter som semester eller uppsägningstid. Särlösningar för unga bör begränsas till åtgärder som ger utbildning eller jobb, t.e.x. rekryteringsstöd

Satsning på offentlig sektor

Vänsterpartiet vill stoppa nedskärningspolitiken och börja utveckla välfärden. Detta kan ske genom att amorteringstakten på statsskulden sänks. Ökade resurser skulle också snabbt ge många nya arbetstillfällen.

Det är ont om jordklot!

20 procent av världens befolkning förbrukar mer än 80 procent av resurserna. Begreppet "rättvist miljöutrymme" innebär att ingen ska kunna ta sig rätten att förbruka mer än sin andel av våra och kommande generationers gemensamma resurser.

Skola för alla