Transport
Under tiden då det inte fanns motorfordon fraktades virket med häst och släde till närmaste älv för att sedan flottas till sågverket eller järnbruket. Men på 50-talet använde man i viss mån lastbilar. Men dessa var förstås ingenting motför lastbilarna idag. De var små och kunde inte komma in i skogen. Så man fick börja med att dra virket med häst och släde till närmsta väg där man lastbilarna tog över och fraktade det vidare. Men ända in på 60 och 70-talet så flottade man ibland. Man använde då oftast flottningsrännor som man hade byggt för just detta ändamål. Fram till andra världskriget var flottning den enda metoden att frakta virke. Det var ett mycket farligt jobb. När det bildades bröt, det vill säga när stockarna fastnade fick flottarna bege sig ut på stockarna på vattnet och försöka lossa på dem. Stockarna var hala och vattnet var kallt. Om man ramlade och hamnade under stockarna skulle man ha tur om man kom upp igen. Flottare var ett säsongsjobb. Man avverkade på vintern och drog virket med släde till ett vattendrag och när våren kom flottade man virket vidare till skiljen där virket sorterades på de olika ägarna. Efter att det var klart var det dags för rumpning. Det innebar att man samlade upp det virke som fastnat längs vattendraget.