Historiska Fakta Kockumskranen
Med dess 140 meter över marken har vi alla kunnat skåda den, över land och sund. Kockumskranen i Malmö har kommit att fungera som en symbol för staden. Men hur hamnade den där den står idag. Vad användes den till då Kockums fortfarande var ett aktivt bolag?
Kranen konstruerades och levererades av PHB och G H Jucko, två tyska företag etablerade i Köln respektive Dortmund. Som underleverantör av stålkonstruktioner fungerade AB Järnmontering i Limhamn och det Danska företaget Burmeister & Wein. För den elektriska utrustningen svarade Siemens. En intressant detalj är att PHB och G H Jucko lät måla sina respektive namn på kranens ena pelare. Men när G H Jucko gick i konkurs så målade man över deras namn med vit färg. Kranen har kallats malmös största svartbygge då den räknas som redskap, inte byggnad. Därmed behövdes heller inget bygglov. Kranen kostade 125 miljoner kronor, varav 77 miljoner faller på själva kranen med reservdelar och 48 miljoner på anläggnings- och byggnadsarbeten. Kockums första etablering var vid Davidshallstorg där det under de första åren, från 1840, tillverkades jordbruksmaskiner och husgeråd. När väl Kockums började sin tillverkning av oljetankers och ubåtar koncentrerades produktionen kring nuvarande kranenområdet.
Redan 1955 köpte Kockums sin första kran av det tyska företaget Kampnagel. Den hade en lyftkraft på ˛bara˛ 40 ton. Fram till slutet av 60-talet användes den vid fartygstillverkning. Kockumskranen stod färdig 1974. Den är med sina 1 500 tons lyftkapacitet världens största bockkran och dessutom Sveriges största mobila stålkonstruktion. Globen i Stockholm skulle kunna hängas som en boll i tomrummet mellan kranens båda ben. Då varvet var som störst hade det 6 318 anställda. Så kom nedläggningsbeskedet i Februari 1986. Den civila fartygsproduktionen avvecklades. Kockums fick inte längre några stororders. Tillverkningen av oljetankers dog ut då transporten av det svarta guldet mer övergick till s.k ˛pipelines˛. De föredetta varvsarbetarna hamnade på 379 olika arbetsplatser. Över 1 000 kockumiter fick utbildning av något slag i samband med avvecklingen. Viss rekrytering skedde även till SAABs fabrik som kort efter chockbeskedet etablerade sig på området. Men även det projektet gick i baklås. SAAB lade efter 6 månader ned sin bilproduktion i Malmö.
Man hittade alltså någon form av sysselsättning till de anställda men den varade inte för evigt vilket gjorde att många blev arbetslösa. Men vad hände med Kranen? Ägarna till kranen har varit många. PEAB (ett byggföretag) tröttnade på att underhålla den gamla bjässen (en kostnad på ca. 40 000 kr/mån) och ville därför göra sig av med kranen. Man ansåg på PEAB att den stod som symbol för en förlorad epok. Peab behövde dock rivningslov. Planerna på rivning gick den gången i baklås. Och det var kanske tur med tanke på kranens symboliska värde för Malmöborna. 1992 såldes kranen till det Danska varvet Burmeister &Wein. Företaget ingick då i en nybildad intressegrupp besående av SAAB Automobile, Öresundskranen AB och Kockums. Kranen har använts vid byggandet av Öresundsbron. Brodelar lastades med hjälp av kranen på pråmar för transport till brofästet. Kranen ägs idag av en konkursförvaltare.