Tjena folks, det är jag som är Ceasar. Jag är hund här.
Det är inget dåligt jobb, går i stort ut på att äta, sova och kelas. Det sista är jag bäst på och har alltid varit.

Tänkte berätta om mina första upplevelser som valp, när jag träffade Tommy & Marianne första gången.
 
 
 
 
 
 
 

Jag föddes på en liten gård utanför Anderslöv som ligger någon mil norr om Trelleborg. Hon som äger min mor heter Aina Lindahl och är en mycket duktig Rottweiler uppfödare. Hennes kennel heter Yerbasgården.

När jag var 4 veckor gammal kom det ett snällt par och tittade på mig, jag gillade dem direkt. Uppe i Mariannes famn var så varmt och mysigt att jag inte ville ner igen. Jag pep och pep när de satte tillbaka mig i hagen. Men hårda och hjärtlösa som de flesta människor är så hjälpte inte det. De åkte hem igen, UTAN MIG!
 
 

I ytterligare fyra veckor försmäktade jag i denna hage och tänkte ofta på den mjuka varma famnen.
Då en dag hände det plötsligt, dörren öppnades och in kom det snälla paret igen, jag skrek rakt ut och hoppade mot hagen, jag ville upp, upp, upp.

Ahhh, äntligen, här vill jag stanna. Nu jäklar släpper jag dem inte igen. Och denna gång fick jag följa med när de åkte. En lång bilfärd, men det är härligt att åka bil. Vi stannade ofta och luktade på allt konstigt längs vägen. Tänk att världen är SÅ stor.
 
 
 

Väl hemma i mitt nya hem var det bara bus och lek som gällde. Att dra Marianne i håret var skoj. Jag vann varje gång.
 
 
 
 
 
 
 

Men det kelades ganska mycket också. Livet är väl härligt?
 
 
 
 
 
 

Efterhand som jag växte blev det allt trängre i soffan, men det får man väl stå ut med. Varmt och skönt blir det i alla fall.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu väger jag nästan 50 kilo och behöver en egen soffa. Men det hindrar inte att jag ibland klättrar upp i knäet på Tommy eller Marianne. Är man knähund så är man.

Nej, nu skall jag ta mig an mina andra sysslor här i huset och sova en stund.
 

Titta in på min sida någon gång i framtiden, det kommer mer bilder med tiden. (Min slöe husse blir aldrig färdig att framkalla dem bara).

See you later alligator!