Tänk dig att du en helt vanlig dag plötsligt känner hur hela huset skakar till för att  sedan se hur ett rymdskepp landar  mitt i vardagsrummet. En märklig robot stiger ut ur skeppet och ber dig följa med honom för att rädda Titania på något konstigt sätt. Han ger dig nästan ingen information och verkar egentligen inte ens bry sig om att fråga om du har lust att följa med eller inte. Hade du följt med? Med Douglas Adams "Starship Titanic" får du reda på vad som skulle kunna hända om du någonsin hamnar i denna situation. Naturligtvis följer du med. Du verkar för övrigt inte ha något val. Med tanke på att du är skeppets sista räddning och därför borde tas emot med en hjältes status kan det ju trots allt bli en ganska bekväm resa. Hyllad av alla och sedd som en symbol för hopp. Du kunde inte ha mer fel...
 

Skeppets personal består av robotar som alla har sin egen personlighet. Det behöver ju inte tvunget betyda att de alla är trevliga. Receptionisten Marsinta som bokar in dig på lyxkryssaren har ett väldigt ojämnt temperament. Hon kan vara väldigt gästvänlig den ena sekunden för att i nästa förolämpa dig som bara en mästare i elakhet kan göra. Det gäller att få henne lugn igen om man vill ha ett bättre rum.
Vad är då ditt uppdrag? Robotarna ombord ger inte många ledtrådar men om man frågar rätt frågor kan man få en viss ledning. "Starship Titanic" kräver en viss kunskap i engelska. Spelet är nämligen en kombination av äventyrsspel och äldre textbaserade spel. Man får inga givna alternativ över vad man kan fråga om utan får själv skriva in sina frågor och svar på monitorn. Detta kan ju tyckas vara ganska svårt men man har faktiskt lyckats att göra ett spel där man kan variera sina frågor rätt bra. Man måste inte skriva in en på förvald vald ordagrann mening. Dessutom är robotornas svar också ganska varierande vilket ger en angenäm spelkänsla. Man irriteras inte av att ideligen få samma svar så att det blir tjatigt.

Du kommer i alla fall förr eller senare fram till att skeppet inte fungerar somdet ska. Du hittar en konstig människoliknande figur i källaren. Men det verkar som om det fattas delar till den. Kanske ligger lösningen i att hitta de delar som saknas? Men skeppet är stort och det är inte alltid så lätt att hitta det man söker. Ibland kan det nästan verka omöjligt.
Spelets grafik är oerhört bra. Bilderna är vackra och rörelserna mjuka och fina. Det enda som kan verka störande är att det ibland är svårt att röra sig dit man vill. Man stoppas av att det finns vissa förinställda lägen för rörelserna. Det kan vara lite irriterande när man vill in genom en dörr eller hiss. Men i stort sett flyter spelet rätt bra.

Det finns också ganska bra transportsystem ombord. Det kan vara praktiskt för snabba leveranser. Men se upp robotarna som levererar dina saker är rätt känsliga för vissa ting och är extremt förtjusta i kyckling.
Douglas Adams har verkligen lyckats med att göra ett roligt äventyrsspel. De som har läst "Liftarens guide till galaxen" kommer att känna igen den vansinnigt sjuka humorn. Det är inte alla gåtor som har logiska lösningar och ibland bör man vara försiktig med det alternativ som verkar mest självklart. Även den mest erfarne äventyrsspelare kan råka ut för problem som tycks olösliga. Men tack och lov har Douglas Adams tänkt på det också. Med spelet får man en länk till "Starship Titanics" hemsida där man kan chatta med andra spelare som kanske har svaret. På så sätt slipper man ju leta efter en walkthrough, ute på nätet, som avslöjar mer än vad man egentligen vill veta.

Betyg: 9 pizzor av 10 möjliga