DUGLIGA
CHEFER
OCH
LEDARE
MacArhtur, Douglas (1880-1964), amerikansk
general. Officer vid ingengörstrupperna 1903, befodrad till
major 1917.Samma år stabschef vid 42.amerikanska divisionen i
frankrike. Han utnämmdes till chef för 84.infanteribrigaden
1918,
utmärkte sig vid champagne och Saint Michelle och befodrades
till brigadgeneral 1920. Chef för de amerikanska väpnade
fjärran östern styrkorna 1941. Han tvingades att utrymma
filipinerna men utnämmdes 1942 till befälhavare över samtliga
allierade styrkor i Stilla havet och förde kriget till ett
segerrikt slut. Mottog den Japanska kaputilationen på
slagskeppet
Missouri den 2 september 1945. Ledde skickligt den amerikanska
ockupationen av japan efter kriget.
Vid Koreakrigets utbrott utnämmdes han till befälhavare över
FN-styrkorna.Macarthur lyckades slå tillbaka Nordkoreas anfall
1950 och genomförde den djärva lanstigningen vid Inchon som
blev vändpunkten i kriget. Förespråkade en direkt
konfrontation med det kommunistiska Kina samt insättandet av
kärnvapen för att vinna kriget. MacArthur föll senare i onåd
hos president Truman, som ville begränsa konflikten, MacArthur
avskeddades 1951.
Patton, George S, (1885-1945), amerikansk
general, kavaleriofficer, chef för en stridsvagns brigad under
1.världskriget
Chef för en amerikansk armékår i tunisien och arméchef under
fälttåget på Sicilien 1943. Spm chef för den 3.ameriksásnka
armén under fälttåget i väster 1944/45 utmärkte han sig för
djärva förflytttnigar och för sin rivalitet med Montgomery om
att bli prioiriterad med underhåll mm för framruýckningarna
genom Frankrike.
Pattons styrka låg i rörliga operationer och han utmärkte sig
för god framförhållning och flexibilitet i stabsarbetet vilket
som exempel ledde till att hans styrkor undsatte de i Bastonge
inringade styrkorna. Han uppträde ibland fyrkantigt och osmidigt
och skulle ha avskedats om han inte hade ansetts oumbärlig.
Pattton var en av de mest färgstarkaste av de allierade
generalerna.
Montgomery, Bernad Law (1887-1976), Brittisk
fältmarskalk. han var divisionschef vid reträtten från
Dunkerque 1940.
Efter att ha blivit utnämmd till chef över 8.brittiska armén i
Egypten inväntade han förstärkningar och byggde upp arméns
självförtroende. I oktober 1942 gick han till anfall vid
el-alamein. Den tyska afrikakåren blev slagna och tvingades att
retirera. Slaget kom att stå som en av andra världskrigets
vändpunkter. Montgomery deltog i operationerna på Sicilien och
i Italien 1943. Befordrades till till överbefälhavare över de
brittiska markstyrkorna och deltog i normandie invasionen och den
efter följande operationen 1944. montgomery var ansvarig för
planerigen och genomförandet av den misslyckade
luftlandsättningsoperationen vid Arnhem i september 1944. Han
mottog de tyska styrkornas kaputilation i norra tyskland den 5
maj 1945. Montgomery var Stf C för NATO:s stridskrafte i Europa
under 1951-1958.
Guderian, Heinz
(1888-1954), tysk generalöverste. Han var berömd redan före
1939 för att han skapade självständiga pansartrupper med
massinsatts av stridsvagnar. Guderian var chef över den
19.pansarkåren i Polen 1939. Tävlade mot Rommel att få
genomföra blixtkriget. Han var även segerrik i ryssland och
Jugoslavien 1941.
Guderian förde befälet över den 2.pansargruppen som anföll
över Smolensk mot Moskva. När offensiven hejdades av vintern
retirerade guderian mot Hitlers order vilket gjorde att avsattes
och föll i onåd fram till 1943.
Ha återinkallades som inspektör för pansartrupperna och byggde
upp dessa igen efter nederlaget vid Stalingrad bara för att mot
sin vilja se dem slösas bort vid pansarslaget vid Kursk.
Guderian ledde operationerna på östfronten som generalsatbschef
från juli 1944, efter armégrupps mitts sammanbrott, till i mars
1945. Få officerare har som Guderian fått delta i skapandet av
en ny doktrin, delta i utvecklandet av konceptet och sedan få
segerrikt leda förbanden i fält.
Guderian kom att framstå som blixtkrigets fader.
Rommel,
Ervin (1891-1944) Tysk fältmarskalk. Infanteriofficer under
första världskriget. Under anfallen vid Caporetto hösten 1917
när den tyska infiltrationstaktiken prövades deltog Rommel
synnerligen framgångsrikt och dekorerades med Pour le Mérite,
Tysklands högsta militära utmärkelse, sedan hans bataljon
tagit 9000 fångar och erövrat 81 kanoner.
Som chef för 7.pansardivisionen ledde rommel övergången över
floden Meuse och andra synnerligen framgångsrika operationer
under fälttåget i Frankrike 1940. När Afrikakåren sattes upp
vannhan världsberömmelse som Ökenräven under kriget
mot Engelsmännen i Nordafrika. Rommel lämmnade befälet över
Afrikakåren en månad innan slaget vid El-Allamein på grund av
hälsoskäl 1942 och utnämmndes till chef över en armégrup i
Frankrike.
För de allierades landstigning 1944 hade rommel en avikande
uppfattning om hur pansartrupperna skulle utnyttjas gentemot
överbefälhavaren i väst Fältmarskalk Von Runstedt, Rommel
hävdade att en kustnära gruppering vore att föredra beroende
på de allierades luftöverlägsenhet. Rommel lyckades inte hejda
de allierade att landstiga i Normandie maj 1944. Han tvingades
kämpa mot fienden och mot den egan högsta ledningen om hur
kriget skulle föras.
Rommel blev utsatt för ett flyganfall under en biltur och under
sin konvalecens blev han indragen i en konspiration mot Hitler
och efter ultimatum från Hitler tog han sitt eget liv.
Rommel var en inspirerande chef, en mästare på manöverkriget,
en fruktade motståndare och kanske andra världs krigets mest
kännde general