PANSARBANDVAGNAR

PBV 302

Pbv 302 utvecklades för att möta den kravspecifikation på stridsfordon som den svenska arméns ställt i början av 1960-talet. Hägglunds & söner hade den första prototypen klar 1962 och serien tillverkades mellan åren 1965 och 1972. Den första Pbv 302 kom i tjänst 1966. Idag finns ca 400 vagnar i tjänst.

Den svenska armén var en av de första som satte in en kanon i sitt trupptransportfordon. Det manuellt manövrerade vapenhuven på vagnens vänstersida är beväpnat med en 20 mm M/47 D automatkanon. Kanonen kan eleveras +50° och dumpas -10°, vapenhuven kan vridas 360°. Kanonen matas med antingen pansarprojektiler eller spränggranter i magasin om 30 patroner. Nyligen anförskaffades en MP- (MultiPurpose) granat vilken kommer att ersätta både pansarprojektiler och spränggranter. Granaten är en pansarsprängbrandprojektil med god verkan mot både pansarmål och oskyddadde mål.

Chassit är av helsvetsat stålpansar med dubbelt pansar i sidorna för ökad flytförmåga och ökat skydd mot pansarspränggranater. Fronten på fordonet står emot 20 mm granater. Vagnen har bättre skydd än liknande vagnar som M113 och FV 432. De vagnar som tjänstgjort i forna Joguslavien har försätts med keramiskt tilläggspansar och liner på insidan för att minska splitterverkan orsakade av RSV-granater. Pbv 302 är helt amfibisk och framdrivs i vatten av dess band. Innan man går ned i vattnet för man upp vattenavledningsskärmar i fronten och startar länspumparna. Dock bör nämnas att vagnen inte längre används amfibisk. Ofta överlastas vagnen vilket medför större förberedelsetid. Dessutom ses det inte längre operationellt viktigt att kunna simma.

Motorn är placerad under golvet på fordonet med besättningen i fronten och skyttesoldaterna i det bakre utrymmet.

Besättningen består av skytt och förare samt vagnchef. Skyttegruppen består av sex skyttesoldater som sitter mittemot varandra med två på varje sida och gruppchef och ställföreträdare med ryggarna mot varandra vid de bakre dörrarna.

DATA OCH PRESTANDA

Stripbv 3021

Istället för skyttesoldater används bakutrymmet för ledning. Det finns utrymme för fyra stabsmedlemmar plus ytterligare en man. Maximalt fyra radionät och två tråd anslutningar kan passas.

Epbv 3022

En variant för observation av indirekt eld. Förutom tornet med ordinarie beväpning har vagnen en eldledningshuv över vagnchefens plats. Den kan vridas ca 175° i höger- och 170° i vänstervarv. Den är utrustad med lasermätningsutrustning och siktesinrättning med observationskikare. På huvens översida finns fem prismaperiskåp, som medger observation i det närmaste horisonten runt. Med navigeringsutrustningen, som består av navigator, kursgyro, riktprisma, pulsgivare och nätenhet, kan man kontinuerligt bestämma kurs och aktuella kordinater för vagnen. Maximalt kan tre radionät och två trådnät betjänas samtidigt. Eldledning kan ske direkt till pjäsplats via DART (datarapporteringsterminal) och Ra 180.

PBV 401

(MT-LB)

MT-LB utvecklades i forna Sovjetunionen under slutet av 60-talet. Vagnen tog ursprungligen fram för att ersätta den tidigare vagn man haft för att dra artilleripjäser med. Användningsområdet blev emellertid mycket större. Förutom att dra artilleripjäser används vagnen även för trupptransport och olika specialversioner har byggts för stridsledning, artillerilokalisering, luftvärnsrobot, pansarvärnsrobot, granatkastare, mm.

Den svenska armén köpte in vagnen 1993 för att mekanisera infanteri- och norrlandsbrigaderna med trupptransport som främsta användningsområde. FMV på uppdrag av ÖB köpte 800 Bulgarientillverkade fordon från det forna Östtyskland varav 300 skrotades och numer utgör reservdelar. De vagnar som nu tjänstgör på svenska förband har modifierats och anpassats för svenska förhållanden och regler. Bl.a. har bromsar och belysning bytts ut samt fästen för understödsvapen i bakutrymmet monterats in.

Besättningen består av förare samt vagnchef tillika kspskytt. Vagnen är beväpnad med en 7,62 mm PKT kulspruta. Kulsprutan betecknas ksp 95 och har den ryska kalibern 7,62 * 54R. Bakom föraren och vagnchfen finns motorn. Längst bak finns ett transportutrymme för 11 soldater. Man kan krypa mellan förarutrymmet och transportutrymmet. Baktill finns två dörrar för i- och urlastning. Huvuddelen av soldaterna kan inte strida från fordonet. Längst fram i transportutrymmet finns två luckor varifrån två soldater kan använda sina vapen. Vagnen är helt enkelt inte konstruerad för att användas för vagnsstrid. Striden genomförs därför som avsutten. .PBV 401 passar bra som fordon till pvrb plutoner.

PBV 401 är nonchalant uttryckt en "bepansrad traktor", dess stora motor gör att den har ett ganska specielt ljud som
hörs på långt håll. En fördel med vagnen är att den är mycket låg vilket gör den svår att upptäcka och träffa.
PBV 401 kan variera i längd och vikt något beroende på materiel tillgången vid tillverkningen bredden är dock alltid densamma
Radion i vagnen är en rysk konstruktion av rörtyp alltså en gammal radio som inte är alltför kompatibel med radioapparater
typ ra 145/146

DATA OCH PRESTANDA

PBV 4020

Pbv 4020 är ursprungligen en variant av MT-LB kallad MT-LBu. Den största skillnaden mot pbv 401 är att vagnskroppen är avsevärt större och att motorn har turbo. Pbv 4020 tillförs armén i 60 exemplar uppdelade i 36 stycken ledningspansarbandvagn 4021 och 24 stycken sjukvårdspansarbandvagn 4024.
PBV 401 finns även som bärgningsvagn.

PBV 501

(BMP-1)

BMP-1 utvecklades i början av 60-talet i dåvarande Sovjetunionen. Syftet med vagnen var att ersätta BTR-50, ett bandgående trupptransportfordon. Den första vagnen sågs offentligt för första gången 1967. Kombinationen av eldkraft, framkomlighet och skydd imponerade stort västerländsk militär när vagnen kom. BMP var inte enbart som tidigare vagnar för trupptransport utan även ett effektivt vapen mot stridsvagnar. BMP var det första egentliga stridsfordonet i meningen IFV (infantery fighting vehicle) jämfört med tidigare APC (armored personal carrier).

Vagnen köptes 1994 från forna Östtyskland till den svenska armén i 300 exemplar. Syftet var att för en ringa kostnad mekanisera infanteri- och norrlandsbrigaderna. Samtliga vagnar har modifierats efter svenska krav och målats om i splinterkamoflage.

Längst fram till vänster i vagnen sitter föraren. Bakom honom, i jämnhöjd med tornet sitter vagnchefen. Längst bak är transportutrymmet där totalt 6 soldater får plats. Soldaterna kan göra avsittning längst bak genom två dörrar. Det finns som på svenska motsvarande fordon takluckor varifrån soldaterna kan strida. Det finns dessutom fyra små skottgluggar på vardera sida och en i den vänstra bakdörren. Ovanför skottgluggarna har varje soldat ett periskop för att kunna observera. I tornet sitter skytten. Han manövrerar en 73 mm lågtryckskanon med parallellkopplad kulspruta. Kanonen är automatladdad och kan skjuta fen-stabiliserade pansarprojektiler med en effektiv räckvidd på ca 800-1000 meter. Tornet kan vridas 360° och kanonen går att dumpa -4° och höja +33°.

TILLBAKA TILL HUVUDSIDAN