STRIDSFORDON 9040

TILLBAKA TILL HUVUDSIDAN

Funderingarna på strf 90 kommer ifrån 1977 och 1982 års försvarsbeslut då beslutet togs att öka arméns mekanisering. Från början av 80-talet har studier av ett nytt stridsfordon skett. De krav som ställdes av arméledningen på ett nytt stridsfordon var hög taktisk och operativ rörlighet för att kunna hålla ett högt stridstempo. Det skulle även ha en bra möjlighet att verka mot kvalificerade mark- och luftmål dygnet runt. Det skulle samtidigt ha en tillräcklig skyddsnivå med bibehållen rörlighet. Sist men inte minst ställde man krav på stor underhållsmässighet och en hög utvecklingspotential. Ett grundkrav var att fordonet skulle kunna tillverkas i specialversioner för olika tjänster som stridslednings, eldledning, bärgning, m.fl.

1983 sammansattes en projektgrupp bestående av FMV, Arméledningen, Bofors och Hägglunds. 1984 Presenterades den nya stridsfordonsfamiljen och 1991 kom den första beställningen på grundversionen 9040. Dessa levererades 1993 samtidigt som en beställning på specialversionerna gjordes. 1994 beställdes ytterligare strf 9040. Totalt har 650 strf 90 beställts.

Stridsdordon 90 skiljer sig från övriga splitterskyddade fordon i den svenska armén. Vagnens bättre skydd, beväpning och framkomlighet gör att vagnen i princip alltid kan utnyttjas och att avsutten strid sällan genomförs. Förbandet kan därmed hålla det högre stridstempo som blivit följden av våra nya stridsvagnar 121/122.

Strf 90 har en besättning på tre man. Föraren är placerad till vänster i chassit, skytten till höger i tornet och vagnchefen till vänster i tornet. I bakutrymmet transporteras en pansarskyttegrupp om sex man. Dessa kan strida fyra soldater från vagnens takluckor eller göra avsittning genom bakdörren och strida till fots med hela gruppen. Totalt finns där 7 sittplatser i bakutrymmet. Den ytterligare platsen används av plutonsjukvårdaren eller signalisten. Pansarskyttegruppen är indelad i två kulspruteomgångar med gruppchef och ställföreträdare som chef för varsin.

Beväpningen är en 40 mm automatkanon (Akan) L/70 med parallellkopplad 7,62 mm ksp m/39. Akan har en mycket god förmåga till verkan dygnet runt. Den har genomslag i alla attityder i alla nu förekommande stridsfordon s. Den har också förmågan att kunna bekämpa långsamtgående luftmål och oskyddad trupp. Till akan finns ammunition i form av pansarprojektiler (pilprojektil) (50%), spränggranater (25%) och kulspränggranater med zonrör (25%). Totalt medförs 232 40 mm granater varav 24 i pjäsens magasin, 48 i karusellmagasin varifrån man snabbt kan fylla på pjäsmagasinet och resterande under tornet lätt åtkomligt från transportutrymmet. Siktet till akan är integrerat med laseravståndsmätare och termisk kamera. Nyligen har en beställning på ett verkanspaket till vagnen inkluderande gyrostabilisering till akan och
måkalkylator .

Strf 90 har en mycket god terrängframkomlighet. Den medger bl.a. framryckning över blöta myrmarker och vadning upp till 1,4 meter. Det sägs att då de norska proven av nytt stridsfordon skedde i konkurrens med Bradley och Warrior, fick konkurrenterna bogseras fram till terrängbanan i snö. God överlevnadsförmåga har skapats genom en liten målyta, låg IR- och radarsignatur, möjlighet till hög hastighet, kvalificerat splitterskydd samt gemensamt C-skydd.

Som tidigare nämnts har familjen samma chassi. Drivningen är en 550 Hk Scania turbodisel. Kraftöverföringen sker genom en automatisk växellåda med 4 växlar fram och två bak. Det ger en maxhastighet på ca 70 km/h. Manövreringen är av typen överlagrad styrning till skillnad mot t.ex. Pbv 302 - koppling/broms. Det ger en avsevärd prestandaökning då kraften kan samlas till ett band istället för att bara koppla bort ett.

Variantar inom STRF 90 familjen

Stridsledningspansarbandvagn 90 är ett splitterskyddat ledningsfordon från bataljonchef och uppåt varifrån striden med mekaniserade förband kan ledas. Det bakre utrymmet är inrett med kartbord och arbetsplatser till stabsmedlemmarna. Vagnen är obeväpnad och utrustad med flera radiostationer.

Eldledningspansarbandvagn 90 används på kompaninivå för att snabbt och splitterskyddat leda den indirekta elden. Vagnen kan verka långt fram för att dels positionsbestämma målen, dels leda och korrigera elden. Med hjälp av siktet med mörkerkapacitet och laseravståndsmätare, samt vagnens positionsbestämningsutrustning, kan eldledaren sända sina data med ett kvalificerat och automatiskt snabbsändningssystem direkt till artilleri och granatkastarplatsen (SKER). Det bakre utrymmet är inrett med arbetsbord och kartställ för eldledningsbiträdena. Gruppens samband består av en kortvågsstation Ra 195, 4 ultrakortvågsstationer Ra 180 och Ra 421 och en datarapporteringsterminal (DART). Vagnen är beväpnad med 7,62 mm ksp m/39.

Bärgningsbandvagn 90 används för att snabbt och splitterskyddat undsätta fastkörda fordon. Att framrycka i oländig och i vissa fall orekognoserad terräng innebär risk för att köra fast. Att bärga vagnen med en annan stridande enhet är inte effektivt. Vagnen skall finnas en per stridsfordon 90 kompani. Bärgningssystemet består av dubbla vinchar, som kan utveckla en dragkraft på över 687 kN (ca 75 ton). Ett schaktblad i fronten ger god markförankring vid dragning.

Luftvärnskanonvagn 90 är den mekaniserade bataljonens skydd mot luftangrepp. Framförallt skall vagnen bekämpa attackhelikoptrar och närunderstödsflyg. Den kan naturligtvis också användas för bekämpning av markmål. Lvkv 90 är en autonom eldenhet med all den elektronik som behövs. Till det yttre är den lik strf 9040 men på tornet sitter en radar som ser ut som en kula. Den är tvådimensionell och har en spaningsmode med räckvidd över 12 km och en stridsledningsmode avvägd för vapnets räckvidd. Flyg kan bekämpas på avstånd upp till 4 km. När mål upptäcks klassificeras dessa av radaroperatören i bakvagn. Stridsledaren prioriterar i vilken ordning målen skall bekämpas och riktar tornet mot målet. Radarn har gett information om riktning och avstånd och skytten behöver endast leta efter målet i höjdled. Skytten behöver bara följa målet någon sekund, avfyra laseravståndsmätaren och sedan avfyra. Framförhållningen tas ut automatiskt och målet bekämpas.

Hägglunds har även tagit fram några varianter till på strf 90 konceptet:

Strf 9030 den norrmännen köpte
90105
90120
90 med dubbla 120 mm grk

TILLBAKA TILL HUVUDSIDAN