Orsa sommaren -97 Nu när det är höst och vintern börjar nalkas, temperaturen sjunker, löven är snart borta men det är fortfarande ingen snö har jag redan börjat längta efter nästa sommars flugfiske. Jonas och jag har faktiskt planerat in en  semestervecka uppe i de Jämtländska fjällen då det är öring som gäller. Jonas har börjat skissa på diverse olika hemliga vapen som han ska binda under säsongen och själv har jag precis invintrat min utrustning. Förvisso är det en fiskesäsong innan nästa sommar - pimpelfisket. Planerna finns där de ska bara passa in i ett pressat schema och ett socialt liv, men vad är det jämfört med att fiska!? Det är nu. mellan säsongerna som man    kan sitta framför brasan, jodå en sådan finns tillgänglig, och kontemplera över guldkorn ur sina fiskeminnen.   Dagens minne härrör sig ifrån sommaren -97 och är alltså inte särskillt långt tillbaka i tiden. Denna sommar var       min första som aktiv flugfiskare och kommer alltså att bli en referens inför kommande år. Iallafall...    Jag och min älskade hade firat midsommar några mil väster om Borlänge, i en liten by i Dalarna. Det är ju i Dalarna man ska fira midsommar, eller hur?! Av någon anledning så har vi en massa vänner i Dalarna som vi försöker hinna med att besöka ett par gånger varje    år. Denna sommar skulle Hans och Lisa till och gifta sigmen vi visste inte var de skulle fira midsommar. Till  saken hör att Hans hade fått jobb i Trollhättan. Väl på plats så ringde vi runt och till vår glädje så var de faktiskt  hemma i Rättvik och skulle stanna hemma under hela helgen. Nu gällde det att passa på, det är ju svårt att fixa en   svensexa för nån som bor i Trollhättan. Jag och en annan kille i kretsen planerade in en liten spontan svensexa   som skulle gå av stapel på midsommardagen. Då Hans är barnsligt förtjust i att fiska och jaga så tänkte vi att en  snäll sexa med fiske, skog, lite surrande och en massa öl skulle nog passa bra, vilket skulle visa sig riktigt. Efter       att ha involverat den blivande bruden i planerna så åkte vi och kidnappade Hans och styrde iväg mot  Orsa-skogarna med bilen full med godsaker. Uppe i nordvästra skogarna på gränsen till Finnmarken så har Hans pappa en jaktstuga som var dagens mål. Hans blev mycket överaskad och mycket glad, något som vi arrangörer såg som ett gott tecken. Vi ska inte glömma bort att detta är dagen efter midsommar...  Väl framme, ungefär 2 mil in i skogen utanför Orsa, så greppar vi vår partyryggsäck direkt och sticker ut i skogen  upp till en liten sjö som ligger 4 km ifrån stugan. Vädret är helt perfekt men det ser ut som om det är åska på gång.  Luften står helt stilla och det är en massa flygfän i luften. Alright, tänker jag och monterar ihop fluspöt. De andra     två har varsitt längspö och ska gå längs bäcken som rinner ifrån sjön och ner förbi stugan. Låt dem hållas,    långspön är för mesar! Flug expert Wildros börjar veva lite försiktigt med linan och tycker väl att det känns    ganska bra. Det står lite träd och buskar och skräp bakom men det verkar för långtbort för att känna nån riktig oro...  Efter ungefär en timmes idogt vevande och efter att ha fått ut linan i vattnet 5-6 gånger börjar jag tröttna. Hans och  Jens har fått ett gäng fina öringar och har under den senaste halvtimmen studerat min excellenta teknik. Slänger en   blick över axeln och ser att de ligger raklånga på marken och vrider sig i skrattkramper. Det kan jag bjuda på   tänker jag och forsätter. För att göra lång historia kort så blev resultatet en 4-5 tallar och tre björkar, ingen fisk.  Jag kapitulerar även jag och går över till metspö och nu börjar det hända saker. Vi går nedströms mot stugan och  gör vårt bästa för att tömma ryggsäcken på partytillbehör. Fisket längs hela sträckan är jättebra och vi får kanske  20-25 öringar tillsammans på mellan 3-5 hg. Morgonens lätta huvudvärk har bytts ut mot ett litet glädjerus och vi  går långsamt mot stugan. Ungefär halvvägs börjar Hans titta sig omkring och pekar slutligen på marken för att visa  de färska björnspåren. Han verkar tycka att det är intressant att hitta spår efter en hona med ungar. Själv tycker jag  att det känns ganska kusligt. Till slutar att nappa. Antingen beror det på att fiskarna inte är hungriga eller att vårt    smygande fram till bäcken blir alltmer burdust, i takt med att vi tömmer ryggsäcken. Väl framme i stugan så   klockan nästan 8 och jag har faktiskt en rackarna huvudvärk. Lägger mig medan Hans och Jens ska fixa maten.   Måste ha slumrat till en timmer för när jag vaknar så hörs konstiga ljud i från köket. Det verkar som om vi fått besök av några finnar!  Smyger ut för att hälsa men upptäcker att pojkarna står och pratar finska med varann. Iallafall så pratar de som de  tror att finska låter. Hans står och läser innantill i ett finskt recept och Jens fattar precis vad som sägs, verkar det.  Ett och annat "ei saa peittää" och "neste saippua" hörs men annars fattar jag ingenting. Det enda man fåt lära sig är    ju standrad frasen "min e haluaa nussi". Förvånade över att jag inte fattar vad de håller på med fortsätter de  obekymrat med sin konversation. Jag snappar att det tydligen finns en grogg på matbordet och går ut för att släcka      törsten. När jag några minuter senare kommer in i köket förstår jag precis vad som sägs och vi fortsätter    konversationen. Det verkar inte finnas några gränser för våra linguistiska utsvävningar. Sjutton vet om vi inte pratade ryska ett tag också...   Den nyhalstrade öring tillsammans med en nubbegubbe var kalasgod och de övriga tillbehören åkte ned av bara  farten. Efter att ha prövat fiskelyckan ytterligare en gång, helt nära stugan så blir det sängen som gäller. Klockan  är väl runt 4 på morgonen och jag behöver väl inte tillägga att det blev snålt om fisk under det sista försöket. Det   blev en hel del gapflabb däremot. Vi kom överens om att vi var tvugna att göra om denna tillställning nästa år. Nästa morgon verkade däremot inte nån av pojkarna så ivriga att göra några planer överhuvudtaget. Fiske, fiskekompisar, fint väder och lite apparater, kan livet bli bättre!?                                                                                       Johan  

Uppdaterad av Johan 1998-03-04