En sikfiskares mardröm, hösten -97

Jag, min far , min gudfar och hans kusin har en mycket trivsam tradition då vi på höstarna åker ut till Granholmen, strax söder om Möja, och fiskar sik. Förr var det torskfiske som gällde men nu då torsken sedan länge är borta är det alltså sikfiske som gäller. Vi tar visserligen vad vi kan få härute och högviltet är som sagt sik men det är svårt att inte få aborre, flundror och speciellt simpa att inte fastna i näten. Du som inte rett ett nät fullt med simpa har missat en en underbar syssla som kan ta timmar i anspråk. Helst ska det vara runt nollan, lite snö i luften och blåsa en skön bris i från norr, då är det som allra manligast!

Om det nu är så manligt att sticka sönder händerna på dessa små "vattnens djävlar". En simpa har fyra benhorn som sticker ut mitt uppe på huvudet. Vidare så har den 3-4 par benspröt, även dessa går ut genom huden, som är sylvassa. Med munnen skulle de kunna svälja sig själva och över halva fisken är bara huvud. De är otroligt skickliga på att på ett listigt sätt trassla till näten och fiskargubbarnas tillvaro med sina tilltag. Till råga på allt elände så äter vi inte denna fisk. De säger att den ska vara god att äta men hur gott låter mjölkkokt simpa? Tänker man sedan på hur slemmiga och fula dessa rackare är får man ingen vidare matlust. Har man riktigt "tur" så far man en skrabb, denna simpa är kamoufalgefärgad och har en liten inbygd motor. Tar man på fisken så börjar den vibrera och "durra" och är allmänt trevlig.Till min lilla anekdot...

Tidigt på morgonen denna lördag i början av november, vi har fått i oss en kopp rykande kaffe och varsin stekt aborrmacka, är vi glada i hågen på väg ut till Vånskärs kobbar. Dessa kobbar ligger en bit ut mot ytterskärgården. Vi har lillbåten som bara har ruff stor nog för två och det känns ganska lungt inne i vår vik. Detta håller tyvärr inte i sig särskilt länge och jag skickar en värmande tanke till han som uppfann GoreTex.

Väl framme så ser vi fram emot att ta upp en hel back med flundror och förhoppningsvis en och annan piggvar. Det är vårat favoritställe för plattfisk!Det som gör fisket lite extra spännande är att det är nedlusat med simpa, om man lägger på fel ställe. Tyvärr så flyttar sig detta ställe från gång till gång men vi hade faktiskt hittills, med vår skicklighet vill vi   tro, lyckats undgå de värsta skarorna. Denna morgon började vi ana oråd direkt när vi såg första vakaren som inte alls låg där den borde utan på tok för långt ut. Vi lägger nämligen på en platå med ca 20 meters djup som längre ut bryter av brant och går ner till en 50-60 meter.

Nu verkade det inte bättre än att två av de tre djupnät vi  slängt i sjön kanske rent utav låt över denna brytning. Efter det första nätet var vi ändå ganska nöjda då merparten av uppdragen fisk faktiskt var platt. De andra nätet fick jag den äran att ta upp... Detta och det nästkommande nätet, nummer tre, visade sig vara en riktig guldgruva... om man nu älskar simpa vill säga. Nytt rekord med 248 simpor på två nät. Väl hemma så flög faktiskt tanken förbi om att gräva ner skiten men med god kamratskap och ett antal pilsner gjorde att de tre och en halv timmes redning av näten inte kändes längre än högst tre och en kvart. Med såriga och frusna händer blev vi iallafall klara med våra sysslor lagom till tvåtiden. Skölj ner simpslämmet med varsin Gammel Dansk (Gjor godt efter dagen dont) och ut på böljan igen för att få läggena klara innan det mörknar på. Denna gång undvek vi Vånskärs kobbar, vi ville ju hinna med kvällsbåten på söndagen! Bilderna är det undertecknad som tagit vilket kan förklara min frånavo.

---

Uppdaterad av Johan 1999-02-01