SANNINGEN OM SÄDESFÄLTCIRKLARNA (del 1)

Översättning: Peter Caspersson. Foto: George Wingfield. Illustration: Linda M. Howe.

Källa: ARKIV X, Nummer 1, Våren 1996



Sädesfältcirklarna är inte en bluff, trots påståenden om motsatsen.

Mer än 2 000 enkla cirklar, keltiska kors och alltmera komplicerade s.k. piktogram har hittats i sädesfält i södra England sedan 1978. Hundratals har rapporterats från ett dussin andra länder, däribland Japan, Australien, Kanada, USA och Sverige.

När cirklarna plötsligt ändrade form 1990, till komplicerade rektanglar, trianglar och ovaler, så väl som cirklar och ringar stora som fotbollsplaner, sa astronomen Archie Roy vid universitetet i Glasgow, att han var övertygad om att mänskligheten fått kontakt med en avancerad intelligens!

1991 hittade man formationer som liknade komplicerade stegar och insekter. Säsongen kulminerade med en stor, geometrisk formation nära Barbury Castle som hittades klockan sex på morgonen den 17 juli.

Den liksidiga triangeln mätte 53 meter per sida. Vid varje spets fanns olika formationer, omkring 23,5 meter i diameter.

Formationen fanns inte på åkern så sent som klockan 22.00 kvällen innan, när ett TV-team filmade i närheten.

Föreståndaren för Waterstones bokhandel i Bristol, berättade för bonden som ägde åkern, George Wingfield, att han och två andra sett pulserande ljus och ett större, mörkt föremål på himlen samma natt. Andra talade om att de sett ovanliga ljus i Barbury Castle, norr om Avebury.

 

"SOM OM 100 FLYGPLAN PASSERADE"

Upplysningsmannen, som bor i ett annex intill Barbury Castle, hade hört "kolossalt oljud" vid 3.30-tiden morgonen den 17 juli 1991, som han beskrev lät "som om 100 flygplan passerade".

Ljudet upphörde tvärt några minuter senare, men det slog honom aldrig att titta ut. Uppsyningsmannen var väl förtrogen med lågtflygande plan, då Barbury Castle ligger i närheten av RAF-basen Lyneham.

Betande får i närheten skadades inte, men ägaren hittade djuren i andra ändan av betet, dit de aldrig hade gått tidigare, som om de hade skrämts av något.

En månad senare hittades en annan matematisk formation, 47 meter bred, på en åker nära Ickleton, ca två mil söder om Cambridge.

 

FRAKTAL-GEOMETRISK

Formationen kallas "Mandelbrot" efter IBM-forskaren Benoit Mandelbrot, som utvecklade fraktal-geometrin, vilken används för att studera "kaosteorin" och dess tillämpning på växtmönster i naturen, men också föränderliga priser.

Fraktal-geometri avslöjar, att det sätt på vilket träden växer längs stranden av en sjö, det sätt på vilket isen spricker, moln formar sig, eller kaffépriset går upp och ner, har en märklig matematisk formel.

Ordet "fraktal" kommer från det latinska verbet "frangere", att dela, och det engelska ordet "fracture" och 'Traction". James Gleick beskriver denna nya vetenskap i sin bok "Chaos":

"Fraktala dimensioner blir ett sätt att mäta egenskaper som annars inte har någon klar definition: graden av ojämnhet och brutenhet eller det oregelbundna i ett föremål. En slingrande kustlinje, till exempel, har trots sin omätliga längd ett visst mått av ojämnhet".

Mandelbrot specificerar olika sätt att kalkylera de fraktala dimensionerna pa verkliga föremål och låter sin geometri påstå, att det finns oregelbundna mönster i den, som han studerat i naturen. Påståendet är att graden av oregelbundenhet, förblir konstant över olika skalor, och ovanligt ofta stämmer det påståendet.

Om och om igen manifesterar världen en regelbunden oregelbundenhet. Formerna är definierade, inte genom att man en gång löst en ekvation, utan genom att upprepa dem i en matarslinga - vilket är kontentan av Mandelbrots tes.

Kan något där ute försöka förstärka uppfattningen, att vårt universum kan

definieras genom att repetera matarslingan, som föddes matematiskt och som drivs av vårt medvetande?

 

FÖRUTSPÅDDE SÄDESFÄLTCIRKLARNA

En som förutspådde sädesfältcirklarna var Isabelle Kingston, som 1984 flyttade till södra England i övertygelsen att grevskapet Wiltshire inom en nära framtid skulle bli världsberömt för extraordinära händelser.

Hon kände också en oförklarlig dragning till Silbury Hill, en pyramidliknande kulle uppförd omkring 2 800 f.Kr. Flera stora cirklar har senare hittats kring detta fornminne.

"Dessa heliga platser i Wiltshire byggdes för femtusen år sedan", säger Isabelle Kingston. "Många religioner talar om storvuxna, långa varelser som lärde upp människorna och förändrade deras medvetande".

Skelett från yngre stenåldern, som hittats i engelska gravar, har ett samband med sumererna i Mesopotamien i fjärde årtusendet f.Kr. Kulturen, vars ursprung är okänd, levde i vad som idag är Iran och Irak. Sumererna tillbad långa "gudar" som de kontaktade i höga torn. Statyer och ristningar av dessa väsen visar att de hade stora konformade huvuden.

 

MEDVETANDEHÖJNING?

Isabelle Kingston och andra, som studerar sädesfältcirklarna, undrar nu om samma intelligens är tillbaka och på nytt försöker ge oss människor en medvetandehöjning.

"Vår planet behöver hjälp", säger hon. "Vi lever i farliga tider. Jag tror att sädesfältcirklarna vill visa oss ett nytt sätt att rädda planeten, och klarar vi inte att tolka budskapet så går vi under..".

Två organisationer studerar idag de engelska cirklarna.

"Circles Phenomenon Research International" (CPRI), som leds av Colin Andrews, ingenjör, författare och dess grundare och "Center for The Study of Extraterrestrial Intelligence" (CSETI), som leds av Steven Greer, en akutläkare från Nordkarolina i USA, bosatt i England.

 

"NÄRKONTAKT AV 5:e GRADEN"

CSETI:s mål är en "Närkontakt av 5:e Graden", med intelligensen bakom cirkelfenomenet. Greer är övertygad om att främmande intelligenser från någon annanstans i universum besöker oss och bl a har skapat cirklarna och att dessa innebär att vi kan söka kontakt med dem.

Sambandet mellan UFO:s och de moderna sädesfältcirklarna började 1980, men det är först på 90-talet man fått vad man anser är bevis, för att oidentifierade flygande föremål verkligen har ett samband med de säregna mönstren.

Den 12 juli 1990, uppstod ett 120 meter långt piktogram nära Alton Barnes, som ingen sett tidigare. Det nya mönstret hade en utlöpare som liknade en gammal nyckel.

När Steve Alexander två veckor senare videofilmade piktogrammet, dök plötsligt ett runt, vitt föremål upp och tycktes röra sig över åkern.

Ett år senare, den 19 augusti 1991, videofilmade de tyska studenterna Constantin och Mucki von Durckheim ett liknande vitt, diskusformat föremål över en sädesfåltcirkel nära Barbury Castle.

I juni 1989 flög Colin Andrews i helikopter med ett kanadensiskt TV-team och visade dem 11 cirklar nära Sudbury Hill. Klockan 12.45 nästa dag, såg ett vittne ett 10 meter i diameter stort, orangefärgat ljus som rörde sig vertikalt mot en åker framför Sudbury Hill.

Vittnet kunde se ett träd på gränsen till vetefältet i silhuett, mellan sig själv och huset, och visste på så sätt att föremålet varit nere på marken bland de 11 cirklarna.

Nästa morgon hittades en 12:e sädesfältcirkel!