Jag vill först säga att det är tråkigt att dylika artiklar överhuvudtaget skall cirkulera och ännu tråkigare att känna sig nödsakad att offra tid på att bemöta dom. Jag antar att var och en själv får dra sina slutsatser av artiklarnas ordval och innehåll. Om jag skall uttrycka mig lindrigt så verkar Sundberg ha en patologisk drift att stöta sig med sin omgivning. Jag kan bara beklaga detta. Jag kommer som sagt här att bemöta lite av den kritik jag fått genom åren, men vill också säga jag inte har någon som helst ambition att starta en dialog i ämnet. Har vidare valt att försöka spalta upp svaret i olika avsnitt och kommenterar där var sak för sig.

1. VAD GÄLLER INTERVJUTEKNIK...

Visst klantade vi oss! Det är jag den förste att erkänna. Enda ursäkten var att vi var gröna och ingen av oss hade sysslat med något liknande förut. Jag vill också hävda att syftet var gott. Ambitionen var att gå till botten med vad folk verkligen hade sett och upplevt i området. Och göra detta så grundligt och med så vetenskapliga metoder som vi i vår amatörmässighet kunde uppbåda. Vi fann snart att anteckningsblocket ofta inte hann med när folk berättade för oss om vad dom hade upplevt. En bandspelare vore nog bra att ha med sig tänkte vi. En av oss hade en sådan och den tog vi med oss en dag när vi skulle runt i området på sk. dörrknackning. Första intervjun blev med en person vi råkade möta på en väg. Belastad av tidigare erfarenheter av att folk brukar ha en förmåga att sluta sig när dom ser att man kommer med en bandspelare så föreslog jag att vi inte skulle visa att vi bandade samtalet. Samtalet gav nu inte så mycket av värde och för mig kändes det efteråt inte så meningsfullt att dölja inspelningen samtidigt som det kändes fel att göra detta av andra skäl. För även om avsikten var att vi aldrig skulle använda banden till annat än stöd för rapporter, så finns ju risken att folk avger omdömen om andra människor som dom inte önskar skall gå vidare i bandad form. Detta måste man givetvis respektera.

Meningen från början var ju inte heller att vi skulle använda dold inspelning, utan ha banden som stöd när vi sedan skrev ner rapporterna. Nu blev det alltså så i alla fall.
Jag hade detta i tankarna när vi knackade på i ett hus längre fram och blev insläppta. Paret som bodde i huset kände Inge Falk personligen och berättade vad dom själva hade upplevt och hur dom såg på saken. Jag förstod under slutet av intervjun att min kamrat möjligen bandade samtalet och frågade efteråt om så var fallet. Han tillstod att så var fallet varvid jag sa att detta gör vi inte mer.

Och med allt vad jag vet så blev det också så, det får folk bara välja att tro på eller inte. Snacket om mikrofoner i kalsonger vet jag ärligt talat överhuvudtaget inte bakgrunden till, antar att det faller tillbaka på den som skrivit detta. Kan även tillägga att dessa nämnda två samtal, mig veterligen, aldrig lyssnades av. Som information kan också nämnas att Sundberg själv under många år tycks ha satt i system att banda telefonsamtal utan att upplysa motparten om detta.

2. SNACKET OM SNORVALPAR

Visst hade vi två unga killar med oss i gruppen. Att kalla dom "snorvalpar" (intressant ordval) för att en av dom gör en enda tabbe och där ansvaret dessutom var mitt, upplever jag som grovt missriktat. Jag kan bara konstatera, efter att ha lärt känna dom under ett par års tid, att det var bland dom mest vakna och ambitiösa 16-17-åringar jag lärt känna.

3. STULNA BILDER

En blunder från min sida.Vi hade haft bilderna en längre tid och ingen tänkte på att fråga om lov innan publicering i vår tidning. Har bett dom inblandade om ursäkt en gång, men kan gärna göra det igen.
Vad jag i sammanhanget dock inte förstår är varför bilden skulle vara så hemlig och varför det var så känsligt att publicera den. Det måste väl vara en önskan från samtliga inblandade att dom rätta omständigheterna kommer i dagen. Och finns det något så unikt som ett fotografi taget direkt på "rymdskeppet" tillgängligt, så är det väl rimligt att detta blir tillgängligt för så många som möjligt som vill undersöka saken. Det hör också till saken att Westerlund vid denna tidpunkt själv gick ut med sin historia både i media och via föreläsningar.

4. IDIOTFÖRKLARING

Rapporter om UFO handlar i nästan 100 procentig utsträckning om vittnens tolkningar av upplevelser dom haft. Handfasta bevis förekommer i princip aldrig. Om man skall ge sig in på att uppskatta sannolikheten av att rapportören verkligen har sett det han uppger sig ha sett så hamnar man i princip alltid på en direkt, eller indirekt, granskning av rapportörens förmåga att tolka och återge det han ser och upplever. Så måste det vara, i alla fall om man vill att undersökningen skall göra anspråk på att vara det minsta vetenskapligt underbyggd. Vad gäller Inge Falk så var han en central gestalt vad gäller rapportering av oidentifierade objekt i området runt Lilla Edet. Han var också flitigt återgiven i olika media under ett par års tid. Det var därför naturligt att vi ägnade en betydande tid åt att granska Inges observationer.
Inge backade visserligen upp en del av sina rapporter med diverse bilder och filmer, men materialet bestod emellertid i princip uteslutande av olika typer av ljusprickar, filmade eller fotade på långt avstånd. Kontentan är att hans rapporter, i likhet med dom flesta andra rapporter, i grunden bygger på hans egen tolkning av det han sett. Det är därför inte särskilt underligt att Inges förmåga att tolka det han ser och upplever har varit utsatt för granskning, hård sådan ibland. Min personliga bedömning är att Inge i grunden är en ärlig och hygglig själ, men att hans stora intresse för flyg, plus önskan att finna okända farkoster i luften med fantastiska prestanda, gör att han ibland tänjer ganska ordentligt på det han ser.
Någon "idiotförklaring" har det dock aldrig varit fråga om, ordet idiot eller något liknande har överhuvudtaget aldrig varit uppe. Däremot en rad exempel på när han inför undertecknad uppenbarligen misstolkat saker till att bli ufo, och ibland synbarligen även haft en vilja att göra detta.

5. RADIOMASTER

Det här är ju gammal skåpmat, men.vi kan väl ta det igen.
Det är alltså riktigt att masten tyvärr hann bli utbytt innan jag började undersöka fallet. Anledningen till att jag från början ändå ansåg att masten var förklaringen, var att beskrivningen och omständigheterna i fallet för övrigt så tydligt talade för att det var just en mast, och inget annat, man hade sett.
Den sista spiken för "rymdskeppsteorin" var just att den mast som till slut visade sig funnits där vid tiden för observationen betydligt bättre stämde in på observatörens beskrivning (t.ex. två röda ljus ovanför varandra) och bilderna han tog.
Jag kan bara tacka dom som upplyste mig om detta så att jag via tekniker på Telia Mobitel fick möjlighet att ta reda på det rätta förhållandet.

6. CLAS SVAHN TAGIT MIG I ÖRAT

Det är sant att vi var gröna när vi började undersöka olika fall. Ofta köpte vi påståenden och slutsatser som en erfaren undersökare aldrig skulle ha gjort, eller rättare sagt aldrig borde ha gjort. Jag är klart tacksam att någon höll koll på vad vi gjorde och framförallt hur vi gjorde det. Jag har emellertid, och det är min ärliga åsikt, aldrig upplevt att någon från UFO-Sverige har tagit oss (eller mig) i örat. Däremot har vi under åren undan för undan fått lära oss, ofta på ett mycket pedagogiskt sätt skulle jag vilja påstå, fantastiskt mycket i ämnet.
Är man bara beredd att ompröva sina ståndpunkter när man möter bättre argument (och är lyhörd för när man gör det) så hamnar man sällan i verklig konflikt med sin omgivning. Självkritik kallas det visst också. Visst har Clas och jag haft våra meningsskiljaktigheter under årens lopp, framförallt i början av min karriär. Det hade emellertid varit direkt egendomligt om vi inte hade haft detta, och några djupa ideologiska skiljaktigheter eller liknande har det aldrig varit fråga om. Faktum är att den politik och ledarskap som Clas står bakom har varit en viktig och kanske avgörande anledning till att jag från början gick in i sammanhanget och också att jag fortfarande lägger ner tid på det.

MVH
Anders Persson