Försvagad

som för att vett förringa
hörs vägskälets klockor klämtande klinga
i en försåtlig bön
i takt med alla njutbara rön,
som i vinden hägrar
men tankens läppar beröra vägrar

med trängtan så stark
blickande med fördunklad själ
mot fjäderskrudad heligt famnad park,
som avlägsen vandrar bredvid piskad träl
under beslutsamt stegrande vanmakt,
undanhållen fåglars oskuldsfullt vackra prakt

tidsrummet i klockors dans ses sakta krympa,
det förflutnas uppgift att handlingskraft stympa;
och det inre sig villigt låter härjas,
dock låter sig inte vägskälet hjälpsamt färgas,
utan svävar mot de som trampar de svultna,
som sett sin glädje dö och multna

Skriven av: brimstone raven

Hemsida: The Nest