en stor tung sten i bröstet,
något obestämbart,
även då det handlar om våld,
sjukdom, politik och kärlek.
jag kan fortförande inte placera det.
livet spelar kort med döden,
allt kan hända i livets
rosengård. I dödens stall
står tiden stilla, som om
stunderna fanns där, för evigt
i mitt hjärta.
ett sting av smärta,
rakt igenom min kropp.
när jag saknar dig, när jag
tänker på svunnen tid,
tid som inte existerar längre,
tid som kanske aldrig existerat,
för vem vet om tiden existerar?
ändå, jag kan inte hata kärleken,
jag kan inte hata världen,
och jag kan inte hata dig,
jag kan bara älska,
och du är min vän,
vänner är lycka och
det enda som betyder någonting,
när den icke existensiella tidens ondska sätter in.
när jag tänker på döden,
de människor jag saknar,
de som inte finns ibland oss längre,
jag vill gå och lägga mig,
vill falla in i glömskans
sömn, vill inte vara del av
tiden, av livet, eller någonting
längre. för evigt förbannad
i tillvaron.
jag tänker på världen,
hur saker och ting är,
varför de är, och när de är,
jag blir hatisk, ett sting av
ilska springer längs min rygg.
en skygg skugga i natten,
jag dricker kaffe och röker
cigaretter, funderar över livet,
och dess mening, men vem vet,
jag antar att den icke existensiella
tiden får utvisa resultatet.
eat me