Oj oj oj, då var äntligen premiären avklarad. Och lokomotivet rullade vidare som obesegrat efter de två första
matcherna, men inte helt utan kamp...

Dagen började annars som ett enda stort trauma när de eftertraktade illgröna lokomotivtröjorna var spårlöst
försvunna. Dessa har cirkulerat i Stockholms undre värld ett bra tag nu och det var efter mycket om och men som de tillslut samlades in. Denna kraftansträngning stod för övrigt jag själv (Jonatan) och Kalle för. Sent om side kom vi trots allt till komethallen, närmare bestämt 3 minuter innan matchstart (bra planering). Där väntade våra smått oroliga lagkamrater som för dagen bestod av: David, Andreas, Jakobson (den yngre), Kilas, Robert, Ersson & Niklas. Niklas Löfgren var för övrigt blixtinkallad som målvakt, eftersom vår ordinarie keeper (Setterwall) leker krig i Boden. Robert tog på sig kaptensbindeln och visade vilken ledargestalt han är !? Noterbart är att domaren i vår första match hoppade in och spelade vår andra match i lokomotivs tröja. Helt otippat stod han bara där lagom till den andra perioden med nr.9 på ryggen. Ingen vet varför, men ryktena säger att han var mäkta imponerad av lokomotivs kämpaglöd. Han sköt för övrigt en strut, men dementerade sedan ryktena om en övergång.

Sammantaget en spelmässigt dålig omgång där varken läckra passningar eller finesser infann sig. Ett glädjeämne var trots allt lokomotivs kämpalust där fysträningen!? verkar ha gett resultat, de båda sista perioderna vanns med   utklassningsstil. Efter en seger (W.O mot Office-paket(et)) och en oavgjord och 15-5 i målskillnad lägger sig nu lokomotivet i toppskiktet av tabellen där vi ska höra hemma. Och vi som vet Lokomotivs kapacitet har mer att se fram emot.