Jorden

Jorden är det "lilla" klot vi lever på med en diameter på 12 756 km vid ekvatorn. Den roterar kring sin egen axel som bekant ett varv på 24 timmar eller rättare sagt 23 tim 56 min 4 sek, vilket innebär att en punkt på jordytan förflyttar sig med hastigheten 1700 km/h i en bana runt jordaxeln. Jorden eller tellus som är det latinska namnet, är den planet som skiljer sig mest från de andra planeterna. Den har liv. Avståndet från solen är sådant att tempraturen är lagom för de levande organismerna. Vattnet är vanligen i flytande form och större d elen av jorden täcks av hav. Vi har en atmosfär som skyddar mot UV-stålning och meteoriter. Den fördelar värmen, så att det blir varmare vid polerna och kallare vid ekvatorn och mindre skillnader mellan dag och natt. Atmosfären består mest av kväve (N₂) och syre (O2). Det yttesta skiktet består av ozon (03). Jorden snurrar ett varv kring solen på ett år eller 365,25 dagar och ett varv runt sin axel på ett dygn. Jordens axel lutar 23,5° mot omlopp sbanan runt solen. Det ger upphov till årstiderna.

Runt jorden cirklar en måne som kallas Månen. För månen tar det 29,5 dygn att gå ett varv runt jorden. Månens diameter är ca en fjärdedel av jordens. Gravitationen på månen är bara en sjättedel av jordens. Dess dragningskraft påverkar jorden. Den är anled ningen till att de hav som ligger nära höjs under tidvattenstiden. Men även jordens gravitation påverkar månen. Det har stannat månens rotation, så att den visar samma sida mot jorden hela tiden. Solen däremot lyser på månen från olika håll beroende på v ar månen befinner sig. Därför visar månen faser (nymåne, halvmåne, fullmåne).

Landskapet på månen består av en svart himmel, därför att månen saknar atmosfär. Marken är fräglös och översollad med kratrar, stenar och stoft av meteoriter som slagit ner på månen. Tempraturen skillnaden på marken är 100°C på dagen och -150°C under natt en. Det är för att månen saknar atmosfär.

Månens berggrund påminner inte alls om jordens och därför har inte månen varit en del av jorden. Den bildades nog intill jorden eller drogs in i jordens dragningskraft vid något senare tillfälle.

Det är månen som förorsakar solförmörkelsen. Några gånger med regelbundna förhållanden kommer månen in mellan solen och jorden, så att en skugga går över jorden. Den totala solförmörkelsen uppträder endast på ett fåtal platser. Vid totalsolförmörkelse sky ms hela solen och man kan se koronan eller "solensatmosfär".

Jordens ålder känner vi till med god noggrannhet: ungefär 4,6 miljarder år. Livet självt är mycket gammalt, även om människan är en tämligen nyligen tillkommen medspelare på jordscenen. Vi har nästan fullständiga geologiska data sedan början av kambriumtiden för ca 600 miljoner år sedan.

Medeltemperaturen på Jorden är väl lämpad för vårt slags liv; men förhållandena har inte alltid varit likadana. Genom Jorden historia har det funnits periodiska istider, av vilka den senaste slutade för inte mindre än 10 000 år sedan. Orsaken till dessa kalla tider är inte känd med säkerhet. Små förändringar i solens energiflöde kan mycket väl vara inblandade, men det finns också mycket som talar för en teori som lades fram av den jugoslaviske vetenskapsmannen Milankovich. Enligt denna beror istiderna på en samverkan av små ändringar i jordaxelns lutning och lika små ändringar i geometrin hos vår bana runt solen. Vi kan förnärvarande vara inne i en interglacialperiod, då klimatet är varmare än under den gångna och den kommande istiden.

Jordens rotationstid är inte alldeles konstant. Numera har vi atomur som håller tiden bättre än Jorden själv. Det finns slumpartade variationer, och därtill men stadig förlängning av dygnet som beror på tidvattnesfriktion mellan oceanerna och havsbotten. Månen avlägsnar sig från Jorden; för länge sedan var avståndet mindre än vad det är idag. Med tillräckligt lång tid på sig skulle månen till sist ökat avståndet till nästan 600 000 kilometer. Dess omloppstid runt Jorden skulle då bli 47 av våra nutida 28 dygn - och jordrotationen skulle också ha saktas in så det tog 47 gånger längre tid för ett varv. Jorddygnet och månaden skulle alltså bli lika långa. Men detta kommer aldrig att inträffa, ty långt innan dess har både Jorden och månen gått under när solen blir en röd jättestjärna om sådär fem miljarder år.

Månen