Kortfattad information om nebulosor

När Charles Messier publicerade sin katalog över hopar och nebulosor år 1781 tog han med alla slags objekt. Tillsammans med de öppna och klotformiga stjärnhoparna fanns de nebulosor som såg ut att bestå av glödande gas.

Galaktiska eller gasnebulosor består av ytterst tunn gas tillsammans med vad som brukar kallas stoft. En nebulosa är ett "stjärnornas BB", där nya stjärnor föds ur den innerstellära materian. I nebulosan M42 finns märkliga objekt som bara kan observeras i infrarött ljus. Det verkar vara en mycket ljusstark stjärna vars ljus blockeras av omgivande nebulosastoft.

Om inte nebulosan lyses upp av en stjärna lyser den förstås inte. Den kan då bara upptäckas genom att den skymmer bakomvarande stjärnor. Den kallas då en mörk nebulosa.

Nebulosor är vanligast i närheten av Vintergatans symmetriplan, och här finns det också en påtaglig utsläckning av ljus genom utspritt galaktiskt stoft. Därför är det näst intill omöjligt att se tvärs igenom Vintergatan - vi talar om en Vintergatans bortskymningszon.

Galaxies

Early in this century, there was a great debate as to the nature of the nebulae like this one which at that time could not be resolved into individual stars. Thanks in large part to the work of Edwin Hubble whose famous paper "The Realm of the Nebulae" finally put the issue to rest, we now know that these are really vast conglomerates billions of stars which are very much more distant from the Earth than other nebulae. Our own Milky Way galaxy is just one of the billions of galaxies now known to exist. A typical galaxy is 100,000 light-years in diameter. (M 51 shown; see the SEDS Messier catalog for more examples.)

Globular Clusters

Globular clusters are gravitationally bound groups of many thousands (sometimes as many as a million) of stars. They consist primarily of very old stars. Globular clusters are not concentrated in the plane of the galaxy but rather are randomly distributed throughout the halo. There are several hundred globular clusters associated with our galaxy. A typical globular cluster is a few hundred light-years across. (M 13 shown; see the SEDS Messier catalog for more examples.)

Open Clusters

Open clusters are loose aggregations of dozens or hundreds of young stars. They are generally not gravitationally bound and will disperse in a relatively short period of time, astronomically speaking. They are often associated with more diffuse nebulosity, as well. Also called "galactic clusters" because they are usually found in the plane of the galaxy. A typical open cluster is less than 50 light-years across. (M 44 shown; see the SEDS Messier catalog for more examples.)

Emission Nebulosa

Emission nebulosa är moln med höga temperaturer. Kärnan i molnet får sin energi genom ultraviolett ljus från en närliggande stjärna. Dessa nebulosor är oftast röda.

Reflektion Nebulosa

Reflektions nebulosor reflekterar ljus från närbelägna stjärnor. Det är mycket stoft i denna nebulosa, och det är stoftet som reflekterar ljuset. Reflektions nebulosor är ofta blå p.g.a att blått ljus reflekteras och sprids mest av stoft partiklarna.(Att himlen ser blå ut på dagen har samma orsak.)Här sker också stjärnfödslar.

Mörk Nebulosa

För 200 år sedan beskrev astronomen William Herschel "hål i himlen" där det inte fanns några stjärnor. Hans teori var att "hålet" bestod av mörkt material som hindrade ljuset från bakom liggande stjärnor att nå fram.

Ett gasmoln som ligger i ett område där det ej blir upplyst av stjärnor förblir mörkt och skymmer ljuset frän stjärnor som ligger bakom. Då kallas det mörk nebulosa.Ett exempel på en mörk nebulosa är Hästhuvud nebulosan som ligger i stjärnbilden Orion.

Planetarisk nebulosa

• Planetariska nebulosor har ingenting att göra med planeter. Beteckningen planetariska nebulosor lanserades 1785 av astronomen William Herschel. Orsaken var att de i teleskop såg ut som lysande skivor, precis som planeterna. I motsats till de punktformade stjärnorna.

• Planetariska nebulosor är rester av döende stjärnor. Mot slutet av sina liv stöter stjärnor, i solens storlek, ut sina yttersta gasskikt i rymden. Den kärna som återstår har hög yttemperatur(50 000 - 100 000 grader). Det gör att gasen sänder ut ljus och framträder som en planetarisk nebulosa.

• Planetariska nebulosor är en nebulosa skapad av att en stjärna kastar ut gas vid slutet av sitt liv. Vår egna stjärna kommer antagligen att producera en egen. De har ingenting att göra med planeter. Uttrycket skapades för att dessa nebulosor såg ut som planeter i de äldre, mindre teleskopen. En typisk planetarisk nebulosa är mindre än ett ljusår i diameter.

Supernova Rester

En stjärna med mycket större massa än solens kan inte sluta sitt liv på ett kontrollerat sätt. I stället exploderar den i en supernovaexplosion, då stora mängder gas slungas ut i rymden. Gasen tränger ut i det interstellära materialet i rymden. När gasen kolliderar med detta kan gasen värmas upp kraftigt och börja lysa.