Saturnus

Saturnus är känd för sina ringar. Galilei, som också upptäckte Jupiter och fyra av dess månar, upptäckte Saturnus. Då trodde han att planeten var tre planeter brevid varandra. Det han såg som "sidoplaneter" var ringar av berg- och isbitar som kretsade run t i banor, vilket man upptäckte 1965. Det finns fyra ringar runt Saturnus. Luckorna mellan ringarna beror på gravitationsstörningar av månarna. Var partiklarna kommer ifrån vet man inte. De kan komma från en måne som förstörts. De kanske skapades när sols ystem skapades och istället för att bli en måne till, blev det ringar. Saturnus har 24 måmar. Den största heter Titan och skiljer sig mest från alla andra månar. Den har en atmosfär som består av vät och metan. Titans dragningskraft är för svag för att hå lla kvar atmosfären, därför måste den "fyllas på" in ifrån. En annan måne är Phoebe som är en asteroid som drogs in av Saturnus dragningskraft.

Saturnus dragningskraft är den samma som jordens, trots att saturnus är nio gånger större än jorden. Jorden är nämligen tätare. Saturnus består mest av lätta gaser och saknar det täta metalliska vätet som Jupiter har. Annars har Jupiter och Saturnus samma sammansättning.

Saturnus uppbyggnad

Saturnus är den näst största planeten i vårt solsystem. Ekvatorns diameter är 120000 km. Saturnus är 800 ggr större än jorden. Dess massa är som 95 jordmassor.

Avplattningen vid polerna är mycket stor i och med att planeten har en mycket snabb rotation. P.g.a. att Saturnus roterar som en gasmassa har begreppet täthet ingen betydelsefull innebörd. Det kan dock tänkas att Saturnus har en fast kropp som innesluts av en enorm atmosfär. I så fall kan det tänkas att det längst in finns en kärna av sten, metall och föreningar av kol, kväve, syre och väte. Kärnan omges av några tusen kilometer is. Resten av planeten består nästan bara av väte och helium.

När heliumet sjunker mot kärnan frigörs energi. Det är Saturnus värmekälla. Atmosfären består av väte, helium, metan och ammoniak.

Saturnus har en magnetfältstyrka vid ytan. Ytan är ett moln. Djupt under ytan övergår heliumet och vätet till gaser och då bildas atmosfären. Väte bildar kalla moln och vätskor.

Man kan likna planeten vid ett gasklot. Medeldensiteten är 690kg / kubikmeter. Det är så låg densitet att den i princip skulle kunna flyta på en jordisk ocean.

Saturnus ringar

Tjockleken av ringarna kan tänkas uppgå till ett par km.

Ringplanet lutar med 27 grader och ändrar därför utseendet på planeten beroende på var man ser den.

Ringarna består mycket av is. De är flera och alla är mycket smala. Kanske bildades de av att en fast kropp fastnade i gravitationen och slets sönder. Småbitarna utgör då ringarna. Ringpartiklarna rör sig sakta inåt i en spiralbana mot Saturnus och faller sedan in i atmosfären.

Man vet inte varför Saturnus har så många fler ringar än de andra planeterna.

Ringsystemets diameter är 272000 km.

Alla Saturnus ringar ligger i ekvatorsplanet och de delas in i de fyra delarna Ytterringen, Mellanringen, Florringen och Innersta ringen. De olika ringarna kallas A, B, C …o.s.v.

Sammanfattning

• Saturnus är 800 ggr större än jorden men har en mycket lägre densitet.

• Den är ett gasklot och har troligtvis en fast kärna i mitten.

• Till största delen består Saturnus av väte och helium.

• Kring planeten finns ett ringsystem och ett flertal månar/satelliter.

• Största månen är Titan.

• Saturnus går att se med blotta ögat, men ringarna syns bara med teleskop och olika bra beroende på från vilken vinkel, eftersom ringplanet lutar.

• Tidiga utforskare av Saturnus var Galilei, Cassini och Huygens.

Saturnus upptäckare

Saturnus är känd sedan urtiden.

Galilei var den som först, 1610, observerade planetens ringar. Huygens fastställde deras struktur 1655. Huygens upptäckte också en flat ring på ekvatorplanet. 1675 observerade J D Cassini ringens struktur.

Det stora gapet mellan A-ringen och B-ringen kallas Cassinis delning efter upptäckaren.

Om att se Saturnus

Saturnus går att se med blotta ögat. Saturnus ringar är de enda som syns i teleskop. Beroende på Saturnus läge i förhållande till jorden gör att vi ser ringarna ur olika vinklar och olika bra.

Saturnus har ljusa fläckar och lyser starkt. Planeten är gulvit och randig, men det syns suddigt. De ljusa banden är i själva verket uppstigande gaser och de mörka banden är nedsjunkande gaser. Svarta och vita fläckar som vi på jorden kan se är virvelvindar på planeten.

Med Voyager I har lyckade bilder tagits på Saturnus.

När jorden passerar genom Saturnus-ringarnas plan försvinner ringarna ur vår åsyn och vi kan lättare observera månar. Detta hände exempelvis 1995 och då steg antalet kända månar från 18 till 22 st. Vart fjortonde och femtonde år passerar jorden igenom ekvatorsplanet som ringarna ligger på. Det händer i maj, augusti och februari. Då ser vi ringarna exakt från kanten och kan därför inte uppfatta dem.

Näst efter Jupiter är Saturnus den största och tyngsta planeten i solsystemet. Det är också den med lägst densitet och den enda planet vars genomsnittstäthet är lägre än vattnets - man har sagt att Saturnus skulle flyta om man lade den i en tillräckligt stor ocean.

I grunden är Saturnus samma slags planet som Jupiter, men det finns viktiga skillnader i detaljerna och likheten är inte så stor som man tidigare trodde. Uppbyggnaden är likartad: en stenig kärna omgiven av metalliskt och sedan molekylärt väte, medan det ovanför finns en djup atmosfär som i huvudsak består av väte och helium. Enligt de senare modellerna är kärnan ungefär lika stor som Jorden men tre gånger tyngre. Dess yttre temperatur ligger omkring 12 000°C, medan trycket är 8 miljoner gånger lufttrycket vid havsytan på Jorden.

Saturnus' magnetfält påvisades slutgiltigt 1979. Fältets styrka är 1000 gånger starkare än Jordens, men ändå 20 gånger svagare än Jupiters. Den magnetiska axeln ligger bara en grad från rotationsaxeln.

Saturnus sänder ut en radiostrålningspuls med en period på 10 timmar 39 minuter och 24 sekunder, vilket betraktas som planetens sanna rotationstid. Radiostrålningen är emellertid mycket svagare än från Jupiter.

Märkligt nog är vindhastigheten större på Saturnus än på Jupiter. Det finns väldefinierade jetströmmar, den vida ekvatorjetten rör sig med hastigheter på upp till 500 meter per sekund. Till skillnad från Jupiter sammanfaller inte de östliga och västliga flödesmönstren hos zonvindarna med de ljusa områdena och de mörka bältena. De färgade molnen kan mycket väl vara resultatet av blandningar av metan, ammoniak och troligen svavel. Den övre atmosfären består av dis, medan närmare ytan förekommer det vatten.

Klara årstidseffekter förekommer på Saturnus, p.g.a. rotationsaxelns lutning på 26.7° - återigen till skillnad mot Jupiter, vars rotationsaxel är nästan vinkelrät mot banplanet. Medeltemperaturen på den synliga ytan är -180°C.

Dione Helene Enceladus Epimethus Europa Hyperion Tethys Calypso Talesto Iapetus Janus Mimas Pandora Prometheus Phoebe Rhea Pan Atlas Titan