Uranus

Uranus kan man inte se med blotta ögat. Den har fem månar, Miranda, Ariel, Umbriel, Titania och Oberon och all är mindre än vår måne. Det tar 84 jordår att nå ett varv runt solen för Uranus.

Det märkligaste med Uranus är att dess rotationsaxel lutar 98° i förhållande till banan runt solen. Ringarna roterar på samma plan som banan runt solen.

Uranus har fått namn efter Saturnus' mytologiska fader. Uranus är en av jätteplaneterna. Dess diameter på 51 800 kilometer gör den något större än Neptunus, om än lättare. Den är nätt och jämnt synlig för blotta ögat när den är som ljusast, men det är inte förvånande att den förbigås före teleskopens tillkomst. Även de största instrument visar just ingenting på dess blekt grönaktiga skiva.

På en del skiljer sig Uranus från de andra tre jätteplaneterna. Framför allt har den en axellutning på 98°, och ibland pekar dess poler rakt mot solen. Rotationstiden är 17.24 timmar. År 1977 upptäcktes ett tunt ringsystem, men det är mycket svårt att observera från Jorden. Det mesta av vår kunskap om Uranus kommer från rymdsonden Voyager 2 som passerade planeten i januari 1986.

Uranus ger oss många problem. Ett av dessa hänger ihop med den ovanliga axellutningen. En katastrofal kollision med en stor himlakropp har föreslagits, men det än inte mycket mer än en spekulation. Vi vet heller inte varför magnetaxeln skiljer sig från rotationsaxeln med hela 60°, eller varför Uranus till skillnad från de andra jättarna saknar en stark inre värmekälla.

Uranus blågröna färg beror på att Uranus djupa, kalla och märkligt klara atmosfär absorberar rött ljus. Atmosfären består i huvudsak av väte, helium och neon. Uranus har 16 kända månar, varav Titania är den största, 1610 km i diameter, tätt följd av Oberon, 1550 km i diameter. Två andra stora månar är Ariel och Umbriel som har en diameter på 1160 respektive 1190 km.

Ariel Miranda Titania Umbriel Cordelia Ophelia Bianca Cressida Desdemona Juliet Portia Rosalind Belinda Puck