De var naturliga inslag i den jönköpingska samhällsbilden under 40-, 50- och 60-talen. De betraktades som original. Andra valde att se dem som personligheter och profiler, medan somliga ansåg dem som särlingar och enstöringar med direkta excentriska drag. De kallades bl.a Lången Persson, Habba Rydell och Swing Hasse, liksom G-man, Gustav Framtid, Tattare Oskar och Sven-Åke Persson. Samtliga var de levnadskonstnärer som sett med historiska jönköpingsögon tveklöst stod för kulturella insatser när det gällde massor av möten mellan människor. Men under tiden de frodades upp till de lokala "kändisar" som de onekligen var, så skulle folkhemmens barn också utvecklas. Många av oss blev åskådare och betraktare av 50- och 60-talsföreteelser som måste ses som unika. Inte minst Alfa-bilder, Kilroymössor och Bingobrickor. Vidare semesterresor till Östra Stranden i Halmstad, liksom glädjen att för första gången bli förälder i en tid då själva förlossningen var en strikt angelägenhet mellan den blivande mamman, läkaren och barnmorskan. Idolerna och föredömena var Burt Lancaster, Thore Ehrling och Gustav Skå Jonsson tillsammans med de många ogifta mostrarna som kom till staden och "tjänte herre" och som alltid kom på besök med bananer, Guldnougat samt serietidningarna Fantomen och Stålmannen som någon slags "tycka synd om present" när barnsjukdomarna mässling, vattenkoppor och röda hund härjade som mest. Å andra sidan var nu inte dessa två decennium bara lek och lust. Allvaret kom för många av oss in i takt med det tidiga föräldraansvaret för barn som föddes eller växte upp i det progressiva 60-talet. Boken handlar om både originalen, personligheterna, profilerna och barnen som åtminstone har ett epitet gemensamt. Nämligen Så va' dom....