I denna delrapport undersöks den mest lämpliga lokaliseringen av en förbränningsanläggning för medicinskt riskavfall. Rapporten tar upp två fall; en anläggning som har ett inmatningssystem motsvarande vad som används idag, nämligen inslussning av lådor utan malning, och en anläggning där lådorna går genom en shredder. Lokaliseringen ska vara på en plats i Skåne som minimerar transportkostnader och ligger i anslutning till fjärrvärmenät och naturgas. För fallet med anläggningen utan shredder är närhet till rökgasrening ytterligare en parameter.

SYSAV funderar på att ändra sitt förfarande vid destruktion av riskavfall. Idag delas riskavfallet upp i två fraktioner; det biologiska avfallet förbränns separat medan allt övrigt sjukhusavfall destrueras tillsammans med det konventionella avfallet. För att slippa separera avfallet funderar SYSAV på att bygga en ny ugn där allt riskavfall förbränns tillsammans. Två ugnar skall jämföras; det som skiljer dem åt är ugnens storlek och inmatningssystemet.

Avfallet som skall förbrännas delas in i fem typer:

• biologiskt avfall
• smittförande avfall
• stickande och skärande avfall
• läkemedelsavfall
• sekretess avfall

Biologiskt avfall innefattar försöksdjur, vävnad och annat kontaminerat material. Smittförande, stickande och skärande avfall läggs i samma behållare och består av infekterat material samt engångssprutor med fast kanyl, rör för blod och urin, kanyler, knivblad, lansetter, rakblad etc. Läkemedelsavfall kommer från läkemedelsföretag såsom Astra Draco, Ferring, Gambro mm. Sekretessavfall är strimlade, konfidentiella sjukhushandlingar. Mängderna avfall/ton i Skåne återfinns i tabell 1 och figur 1.

Värmevärden för ovanstående olika typer av avfall ligger mellan 2 och 35 MJ/kg.

Svensk anslutning till internationell överenskommelse om transport av farligt gods, ADR-S, har som syfte att transportera farligt gods så säkert som möjligt samt att förebygga olyckor. För att uppfylla dessa krav har Sverige tagit efter Danmarks metod för insamling av speciellt sjukhusavfall enligt Marius Pedersen A/S.

Metoden är baserad på insamling av avfall i ett speciellt kartongsystem, där mindre kartonger packas i en ytterkartong vars volym är 700 l med måtten 1050´ 800´ 800 mm. De mindre kartongernas volymer är 350, 112 och 55 l. Kartongerna består av kraftigt wellpapp med ett mellanlager av PE-plast och transporteras på specialvagnar från vilka de kan rullas av. Detta innebär att vid omlastning från avfallsrum till transportvagn eller externt transportfordon sker inga manuella lyft av avfallet. En fullpackad 700 l ytterkartong väger mellan 70 och 90 kg.

Två anläggningar skall jämföras; den ena -anläggning 1- skall ha ett inslussningssystem där kartonger på 700 l enligt ovan matas in och förbränns i sin helhet, den andra -anläggning 2- har en shredder som maler ner avfallet före inmatning till ugnen.

Förbränningen i anläggning 1 är ej kontinuerlig utan ger ett ojämnt rökgasflöde, vilket medför att rökgasreningen måste vara dimensionerad för att klara av periodvis stora mängder. I anläggning 2 sker en kontinuerlig förbränning, vilket ger ett jämnt flöde av rökgaser. Detta medför att storleken på rökgasreningssystemet för anläggning 2 är mindre än det för anläggning 1.

För att ta hänsyn till miljön och de ekonomiska aspekterna bör anläggningen ligga närmast de sjukhus vars avfall hämtas oftast. De största sjukhusen i Skåne är Universitetssjukhuset i Lund och MAS. Därför är den mest lämpliga placeringen i Malmö-Lund regionen. En jämförelse mellan Lund och Helsingborg återfinns i tabell 2.

I figur 2 nedan återfinns en karta över mängden avfall per ort samt transportvägar.

Rökgaserna kan värmeväxlas mot ett fjärrvärmenät och ger då en inkomst som ej kan försummas. Då fjärrvärmenät ej finns överallt begränsas lokaliseringen av anläggningen till ett fåtal platser i Skåne, nämligen Malmö, Lund, Helsingborg och Lomma.

En nödvändig parameter för lokalisering är tillgången till naturgas. Gasen behövs som stödbränsle eftersom avfallet ej har tillräckligt värmeinnehåll. Naturgas finns endast på Skånes västkust vilket utesluter en hel del möjliga lägen på Skånes östra sida, se figur 3.

Eftersom anläggning 1 har ett inslussningssystem utan nedmalning av lådorna måste ugnen vara större än för anläggning 2. Då detta inmatningssystem ger periodvis stora rökgasmängder krävs att även rökgasreningssystemet för anläggning 1 är större än för anläggning 2. Det bästa alternativet är att använda den redan befintliga rökgasreningen, vilket medför att anläggningen placeras i Malmö. Detta stämmer väl överens med kraven på tillgänglig fjärrvärme och naturgas. Dessutom kommer de största mängderna av sjukhusavfallet från regionen Malmö-Lund.

Anläggning 2 har kontinuerlig förbränning vilket medför att ett rökgasreningssystem, som är mindre än det för anläggning 1, kan utan alltför stor kostnad byggas i anslutning till anläggningen. Möjligen kan en rökgasreningsanläggning ersättas av ett överdimensionerat slangfilter. Alltså är inte närhet till befintlig rökgasrening en påverkande faktor. Negativa aspekter på att ha en shredder är att kartongerna måste separeras från varandra vilket innebär manuell hantering av bl.a. smittförande avfall och att det finns stor risk för driftstopp pga. igensättning. Vid en eventuell igensättning av shreddern måste avfallet desinficeras innan underhåll kan ske.

För lokalisering av anläggning 2 måste hänsyn tas till transportsträckor samt tillgänglighet till naturgas och fjärrvärme. En optimering av dessa parametrar enligt ovan ger som enda läge Lund.

1. Projekt "Storkartong" Försök med system för insamling av sjukhusavfall, av Viktoria Stenqvist – 1996.
2. Informationsblad från SYSAV AB, Malmö.
3. Samtal med Erik Nord, SYSAV AB, Malmö.

Klicka här för att fortsätta till Del2.