En solig försommardag, närmare bestämt onsdagen den 12 maj 1992 stod Calle, PeA och Roger Witt på ABU:s parkering i Svängsta och packade in fiskeutrustningen i Calles bil.

För första gången skulle vi bege oss till Hökensås i Västergötland för att under några dagar ha trevligt tillsammans. Björn var redan på väg till "Hökens" från Stockholm. Han tankade sin 3-cylindriga röda sportbil i Mjölby och tog en fika på 'fashionabla' Route 66. Detta skulle visa sig bli en tradition, både på ned- och uppväg, för den norrboende metarvännen.

På resan upp diskuterades ganska förutsättningslöst vad som komma skulle. Ingen av oss hade besökt området förut. Resan tog lång tid p g a ett rejält vägbygge norr om Jönköping.

Väl framme förenades vi med Björn, och efter det att vi blivit imponerade av stugan åkte vi runt bland sjöarna och rekade. Alla blev fascinerade av vad som sågs. Den sjö som föll oss allra bäst i smaken var Kroksjön och vi bestämmer oss för att börja fiska där dagen efter.

Och "dagen efter" kan man verkligen kalla det.

Första kvällen blir nämnligen något intensiv. Vi var så exalterade att det resulterade i övertändning. Det blev mycket whisky, poker, optimism och självförtroende denna första Hökenskväll. Roger fick i sig så mycket självförtroende så det slutade med razzzel i låset. Roger lyckades med konststycket att bli "inlåst" i stugan då nöden var som störst. Hur han än vred på dörrens mekaniska attiraljer var det tvärstopp. "ASSA-kistan" fullkomligen tjöt av allt vridande. Till slut lyckades dock en panikslagen Roger komma ut i det fria...

Vi fick alla betala priset vid Kroksjön morgonen efter. Roger, som kanske var den som var mest taggad av resan, sprang i vilt tempo med sprängande huvudvärk runt sjön i sin iver att få kasta sin spinnare i orört vatten före "kamraterna". Efter ett varv hann dock övertändningen från föregående natt ifatt och tempot närmade sig noll. Björn gjorde ett par symboliska kast innan han plockade fram sitt liggunderlag. Övriga fiskare anslöt sig successivt. PeA får en liten regnbåge på mete i en vik ganska tidigt. I övrigt blir det ingen fisk denna förmiddag.

PeA och Björn metade hela resan medan Roger och Calle framledes satsade på flugfiske. En fiskevideo spelades in med start torsdag eftermiddag. Calle och Roger ikläder sig rollen som Bengt och Larz-Thure. Heta kommentarer levereras hela tiden. Vid första sekvensen binder Bengt en Black Devil. Larz-Thure ställer i vanlig ordning en mängd kloka frågor och i bakgrunden sjunger Marie Fredriksson "Mot okända hav" . En oerhört vacker scen.

På morgonen spelas nästa avsnitt in då grabbarna något yrvakna sitter och äter en bastant frukost, bl a bestående av "magyoghurt", citat Hedenäng. Något man måste göra då man skall tampas med grov fisk.

....- och grov fisk det är vad det handlar om i dagens program av Visst nappar det!

Och nu över till en het fiskescen vill jag lova ! (Bengt)

Tilläggas bör att vid nästa sekvens står Björn på en brygga vid Ibbesjön och metar. Solen skiner och det är vindstilla. Ingenting händer.

PeA blir "Ibbes vän". Han lyckas få fem fiskar i detta vatten och att fiska någon annanstans tycker PeA blir överflödigt.

Roger gillar inte den kebab som serveras och beställer således kebabtallrik utan kebab. Så genialt!

Calle visar prov på mer fiskeiver än försiktighet, vid sitt umgänge med Vita Tjärn och Enesjön. Först ner till midjan i gungflyt, sedan mäta djupet i "Ene" med stöveln. Slurp, så var vattnet uppe till knät.

Vi tvingas byta stuga mitt i, vilket är något frustrerande eftersom vi dessutom byter ner oss.

Inför sista dagen har Roger ännu inte fått fisk och trots rejäla övningar även andra kvällen är självförtroendet på miniminivå. I det läget väljer Roger en stärkande sovmorgon medan Calle, som är i betydligt bättre kondition, drar iväg till Vita Tjärn för att dämpa morgonkättjan.

Fisken vakar i Vita Tjärn och Calle trenslar med darrande fingrar på en Hökensåsmontana. Efter ett par bakhugg i träna siktar han på att göra ett av sina jättekast. Då fastnar fanstyget till Montana i det köttiga tumvecket! Regnbågen fortsätter att vaka och Calle är förtvivlad över denna situation. För att snabbt komma igång igen lutar han sig hurtfriskt mot en tall och försöker dra krok med hulling och allt tillbaka samma väg som den kom in. Då det svartnar för ögonen och tallen verkar vika sig inser han att han behöver hjälp. Efter en sista våt blick mot de vakande regnbågarna, beger han sig mot stugan igen.

Calle som har tempot uppe och vill ut igen samtidigt som smärtorna börjar bli svåra försöker väcka Roger för att få lite hjälp. Roger som hört talas om sådana situationer förut förstår att det behövs professionell hjälp och lyckas utbrista: - Ah, du får åka till lasarettet! Utan att sedan bry sig närmare om Calles väl och ve somnar han om igen. Calle kör sedan av egen kraft hela vägen till Falköpings lasarett och genomgår där en mindre operation.

Till Rogers försvar kan nämnas tidigare övertändningars bakrus och sömnbrist samt det dåliga fiskeresultatet som medfört en ömkande självfokusering.

Händelsen fick också vissa följdverkningar. Roger blev utskälld av fru och släkt (den egna!) samt tog vid sig av själva händelsen (den farliga flugan) och fiskade därefter i närmare två år ständigt med handske på högerhanden (Calle körde vidare utan). På hösten körde Roger med grov skinnhandske och på vår och sommar med en tunn vit modell typ trädgårdshandske.

Ölen och whiskyn sinade i snabb takt i den härliga sommarvärmen. Vi gjorde en räd till metropolen Tidaholm, provianterade, besökte Systemet och drog i oss en pizza vid torget.

Mycket poker blev det på denna resa. Sista kvällen var det definitivt mer kvantitet än kvalitet. Med en gedigen kämpainsats, lyckades de flesta pokerspelarna att hålla sig vakna.

Vi hade underbart väder hela tiden. Sommaren kom på vägen upp, och stannade långt in i juli. Slagdängan "Långa bollar på Bengt" ljöd i radion, vilket inte precis tonade ned begreppet "Bengt", som härigenom var myntat. Bengt Öste var utan att vi själva visste om det, utsedd till vår "Gudfader". När vi åkte hem från denna, vår debutsejour i Hökensås, konstaterade vi snabbt att dettta skulle bli en tradition.

Fiskefångster:.Calle 2, PeA 6, Roger och Björn får ingen fisk.
Tillbaka