Detta skulle på många sätt bli en ovanlig resa, vilket visade sig senare under vår vistelse på Hökensås. En hel del nya grepp togs i detta så traditionsbundna sällskap. Innan avfärden mot Västergötland, visste vi att första kvällen skulle vara decimerad till endast tre fiskare. Roger Witt hade tyvärr inte möjlighet att komma med på grund av sitt jobb. Björn hade familjehögtid att fira, så hans ankomst blev fördröjd till onsdag lunch.

Redan på hemmaplan hade beslutet fattats att vi skulle fiska första kvällen, vilket skapade mycket fiskehets i bilen på vägen upp. Efter diskussioner fram och tillbaka om var fisket skulle ske, slängde Calle fram förslaget om att vi kanske skulle kunna fiska i L:a Havsjön redan på tisdagskvällen, vilket inte dämpade vår övertändning. Det blev mycket snack om kläckande sjösandsländor. Väl framme i Blåhult grusades denna förhoppning snabbt. Alla platserna i L:a Havsjön var upptagna av andra ”hungriga” flugfiskare.

När vi anlänt till vårt ”residens” Pilgrimmen blev det stress utan dess like. Vi hade knappt hunnit dra åt handbromsen på bilen, förrän all packning var inne i stugan. Bengtarna sprang omkring som yra höns, och visste inte vad som skulle göras härnäst. – Ska vi fiska nu? – Var ska vi fiska? – Var är min rulle? - Vi får kanske äta först? – Oh dj-a, nu glömde vi nästan Tipstolvan! Detta var bara några av de kommentarer som haglade vid ankomsten. På något underligt vis lyckades vi dock få struktur på alla turbulenta tankar. Utrustningen blev under kontroll, beslut om fiske i Nordvattnet togs, några Bullens slank ner utan att vi hann känna vad korven smakade, samt att Tipstolvan kryssades i. Bengans Vänner har aldrig njutit så lite av att fylla i en Tipstolva som på denna resa. På dryga 5 minuter var hela ceremonin avklarad, den som normalt sett brukar ta en timme i anspråk.

Efter mycket bestyr med flytingar och utrustning vid Nordvattnet, kom alla till slut i vattnet. Vädret var bra för fiske, dvs mulet och måttlig vind. Roger J verkade väldigt tänd redan vid sjösättningen, och mycket riktigt visade han direkt var skåpet skulle stå. Han hade väl hunnit fiska i knappt 10 minuter när spöt stod som i en båge. Roger nöjde sig inte med detta, utan tog ytterligare en regnbåge på sin svarta zonker innan kvällen var till ända. Vikt 1.7 kg.

PeA får två fiskar 0.3 kg och 1.3 kg på Sjösandsländenymf i Nordvattnet. Han visar redan här att imitationsfisket kommer till att bli hans melodi framöver. När vi har avslutat fiskepasset och håller på att packa ihop alla grejorna tar Johnsson upp ett kärt gammalt samtalsämne, nämligen sina vadare. För vilken gång i ordningen är okänt, men ännu ett läckage kunde konstateras. Det är verkligen synd om denna fiskare, då det inte ens räcker med att köpa ”världens bästa vadare” enligt Bringséns i Mörrum.

Pokerspelet som alltid varit en given punkt på första kvällens agenda, uteblev nu då manskapet var i minsta laget. Kvällen avslutas i lugnets tecken med lite småprat vid brasan.

Onsdagen startar sent för att vara Bengans Vänner. Inte förrän vid 8-snåret kommer Bengtarna ur sina bingar. Det var verkligen ett trendbrott. Tidigare resor har det handlat mycket om kvantitet, men här kunde skönjas kvalitet istället. Förmiddagspasset förläggs till området kring Enesjön. Roger beger sig iväg till tjärnarna, medan PeA och Calle koncentrerar sitt fiske till spången mellan Enesjön och Sydvattnet. Calle vill gärna ha en ny inteckning på Score Cardet och sätter på en husmask. Efter ca en timmes fiske får han påslag i Enesjön och lyckas bärga en regnbåge bland sjögräset. Johnsson som kämpat hårt, tar en fisk i Tjärn 59 och är ytterst nära att ta skinnet i Vita Tjärn. Han har fisk på som släpper.

Innan vi återvände till stugan gjorde vi ett kort besök i fiskeshopen. Niklas, Ottos nya medarbetare, visade sig besitta oanade försäljningstalanger. Bara genom att säga en mening sålde han blixtsnabbt 7 stycken Prinsnymf. Kanske inte så svårt att få de något lättpåverkade fiskarna i Bengans Vänner att bli köpstarka.

Vid lunchtid anländer Björn till stugan. En noga uttänkt plan från Rogers sida, går ut på att Björn måste fylla i Tipstolvan innan han beblandar sig med övriga gänget. Det fanns ju ett par frågor som avgjordes redan vid tisdagens kvällsfiske. Björn hinner knappt öppna bildörren förrän Roger kommenderar honom att hämta frågeformuläret i postlådan och därefter snällt sätta sig i bilen för att fylla i Tipstolvan. Sedan välkomnas Björn med en kall öl vid trädgårdsmöblerna. Calle, Roger och PeA är som vanligt ivriga att berätta allt som hänt i fiskeväg.

Under tiden som lunchen tillagas (Bullens) kommer en fiskare från grannstugan, strykande längs husknuten. Johnsson som i lugn och ro sitter vid trädgårdsmöblerna och pratar i telefon, förefaller vara hans mål. Calle och Björn står inne i stugan och beskådar scenariot. Det ser ut som han väldigt gärna vill prata med Roger efter att ha vankat fram och tillbaka i ca 10 minuter. Roger tar ingen större notis om vad som sker. Till slut gav grannen upp och gick hem till sin stuga. Senare under resan visade det sig vad han ville. PeA träffade på honom vid fiskevattnet, där han undrade om det var vi som var Bengans Vänner. – Jo, svarade PeA artigt. Han hade kommit i kontakt med vår hemsida då han gick en grundkurs i Internet. Hans stora problem var nu att vår adress var som bortblåst, vilken han så småningom också fick. Han visade sin stora uppskattning över våra berättelser, med vars hjälp han hade följt vår utveckling från dragdängare till flugfiskare. Och återigen kände vi oss som idolerna på Hökensås.

På eftermiddagen var det flytringsfiske som gällde i Nord- och Sydvattnet. Calle lyckas att överlista en mindre regnbåge. Det var rikligt med små vak i södra delen av Nordvattnet, vilka Calle hade fått inom synhåll. Stort tålamod med en fjädermygga i storlek 16 samt 0.10 tafs gav resultat. Vid senare samtal med vår nestor Otto, visade det sig att fisken vakade på små skinnbaggar. Han hade nämligen också fiskat vid denna sjö på onsdagen. Björn hade ett lyckosamt fiske i Nordvattnet denna eftermiddag. Han dunkade in två fiskar på Score Cardet, tack vare imitationerna Sjösandsländenymf och Prinsnymf.

PeA avslutade kvällens fiske på ett något annorlunda sätt. Sin vana trogen var han tvungen att med jämna mellanrum upp på land för att tömma den minsta av de tre blåsor som aktiveras i samband med flytringsfisket. På udden strax utanför parkeringen vid Sydvattnet blev det panik. Snabbt upp för att sedan snabbt i igen. Då fisket avslutats upptäcker PeA att han saknar sina favoritsolglasögon. - Dom ligger säkert kvar på udden, tänker han och kränger sig ånyo ner i ringen och paddlar ut.

Väl framme finner han inga brillor, dock en kvarglömd taperad tafs som ramlar ur fickan då han var här sist. Alltid något. En stund senare kommer en trött fiskare i land och påbörjar nästa ritual d vs tömning av resterande blåsor. Senare på kvällen då bilen töms på pinaler vid stugan ramlar PeAs solglasögon ut. Det måste således legat kvar i ringen någonstans.

Kvällen avslutas med premiär för Bengans Vänner i Stures nybyggda bastu. En fantastisk inrättning i vedboden, som rönte stor uppskattning bland oss. Säkert kommer många fler fiskare än Bengans Vänner att värma sina frusna kroppar här efter ett kyligt höstfiske.

Torsdagens fiske blev i alla avseenden en lyckad fiskedag för oss, inte minst eftermiddagen. Björn visar åter prov på stabilt fiske i sin flytring. Han fångar två regnbågar, 2.1 kg respektive 1.0 kg. Calle och Roger fiskar från flytring i Sydvattnet under eftermiddagen. Under en timme får Calle uppleva riktig huggbonanza med sin Sjösandsländenymf. Han fångar tre fiskar och har ytterligare påslag. När sista fisken hugger, pratar han i mobiltelefon med Tina. Samtalet avslutas kort. – Tina, jag har fisk! Måste sluta prata! Fram mot kvällen flyttar Roger och Calle över till Nordvattnet, där PeA och Björn redan fiskar. Efter en riktig störtskur, närmar sig PeA i sin ring. På långt håll förstår vi att han har något positivt att berätta. Det är svårt att höra allt, men något om kläckare gick att uppfatta. PeA berättar saligt om att han satt på en kläckare då han sett vak i nordöstra viken. Nästan direkt gick en stor regnbåge upp och sög i sig hans fluga. Ännu en ny fisk letade sig härmed in på Score Cardet (1.8 kg). PeA nöjde sig inte med att ta sin första fisk på torris, utan landade ytterligare två fiskar. Efter detta framgångsrika fiskepass var hans ”ovänskap” med flytringen som bortblåst. Denna eftermiddag och kväll blev sannolikt en av de bättre för oss på Hökensås, då totalt 9 fiskar fångades.

Den nyanställde killen i fiskeshopen Niklas, imponerade stort på grabbarna i Bengans Vänner. När vi var på väg att paddla i land för att ”hålla kväll”, då var det nattfiske som gällde för denna kämpe. I ensam majestät gav han sig ut på Nordvattnet i flytring för att fiska mellan 22-02. Hans nattfiske satte sina spår. Ju mer vi tänkte på Niklas, ju mer ”omacho” kände vi oss. Molokna hoppade vi in i bilarna för att åka hem till en varm och skön stuga. Väl hemma vid stugan får Roger J spelet. Av någon märklig anledning skuttar han ur bilen, gräver fram sin fiskpåse samt springer till renseriet !. Vi andra tittar frågande på varandra. Än i dag vet vi inte varför denna flugfiskare fick sån lust att rensa sina fiskar på uppstuds.

På fredagen hade vi som vanligt platser bokade i L:a Havsjön. På förmiddagen ställer sig PeA på plats nr 3 till höger om lilla parkeringen. Efter en stunds fiskande smäller det på. Hans svarta Zonker Goldhead har lockat en rejäl regnbåge till hugg. PeA har stora problem med fisken. Han tror att det är något riktigt stort då det resulterar både i rullskjut och att backingen löper ut. Fisken blir inte heller mindre när den ej går ner i håven. En förvånad PeA väger den och konstaterar att vågen ”endast” visar 3.0 kg. Fisken ökar dock i värde då det senare står klart att detta blev resans största fisk. Roger J firar stora triumfer denna dag. Han krokar inte mindre än 4 fiskar, varav två fångas på Haröra. Johnsson får en abborre på flugan som därefter blir ett byte för en regnbåge. I två minuter drillas ekipaget, men plötsligt spottar bågen ut alltsammans, och där står Roger med en skinnflådd abborre. Fiske kan vara hårt ibland. Calle får fisk på ”bortre lång”. En regnbåge på 1.6 kg fångas på Busen.

Calle och PeA tar ett nytt grepp vad gäller lunchstrategi. De struntar i att sova, utan tar istället en dusch för att försöka skrämma liv i sina trötta kroppar. Förmodligen var det deras fiskeiver som hjälpte till att ta detta beslut. Direkt därefter ”stack" de ner till L:a Havsjön för att inte missa värdefull fisketid. Det kunde ju vara spännande kläckningar på eftermiddagen. Calle har för övrigt visat sådana tendenser förr vid L:a Havsjön. PeA var inte svårövertalad. Väl nere vid sjön beger de sig raskt bort mot vassviken. Efter en stunds fiske börjar solen titta fram, vinden mojna och sländor att kläckas. Den ena efter den andra sjösandsländan lyfter ståtligt från vattenytan. Bengtarna börjar pumpa adrenalin. Teorin ser ut att hålla. Med gott mod sätter de på sjösandsländekläckare, och lägger ut. De upphetsade Bengtarna fick dock konkurrens av ett antal tärnor som dök och plockade i sig kläckta sländor i stor mängd.

Tyvärr blir inte detta spännande fiske långlivat. Bara efter 10 minuter slår vädret om till regn och hård vind, och så var det roliga slut. Den uteblivna lunchsömnen visade sig senare på kvällen bli utslagsgivande för dessa båda fiskare. Klockan sju och framåt var det mer sittande på ryggsäckarna än gracila flugkast.

Vid 8-tiden förgylldes vår tillvaro vid L:a Havsjön. Dock inte på det sätt som man kan förvänta sig där, dvs genom fångade fiskar. En vit övertäckt lastbil (vilket senare visade sig vara en grisbil) rullade ner för backen vid lilla parkeringen. Märkliga ljud hördes inifrån lastutrymmet. Fisket upphörde runt sjön. Alla stod förundrande och beskådade vad som höll på att ske. Ingen fattade någonting. Plötsligt hoppar chauffören ut och fäller ner lämmen, och ut stormar ett gäng skrikande medelålders män med lustiga kläder. Full aktivitet tog vid, i detta mer eller mindre onyktra sällskap. Några slängde av sig kläderna för att bada, andra sköt prick med luftgevär, samt övriga sysselsatte sig med egendomliga ritualer vid strandkanten. All fisk på norrsidan av sjön flydde troligen helt panikslagna till Brandstorpsviken. Efter ca en timmes inferno, var det så dags för hemfärd. På givet kommando rusar alla upp på lämmen och in i grisbilens mörka cell. ”Chaffisen” reglar lämmen med bom, och hoppar själv in bakom ratten. Först hörs en massa stoj och stim från bilen, och så stäms det upp i en känd visa från något studentspex. Detta var tydligen kriteriet för att bilen skulle börja rulla. Den vita grisbilen tar sig i sakta gemak upp för backen, och sången blir mer och mer avlägsen. Åter så har lugnet och friden lagt sig över sjön. Fisket kan börja! Roger J som lyckades att kommunicera med någon ur gänget fick reda på att det handlade om ett årsmöte. Troligen var det någon övervintrad herrklubb från studentåren som besökte L:a Havsjön denna kväll.

Hemma i stugan var det så dags för ännu ett nytt grepp. Alla våra fångster skulle matas in i den eminenta databas som Björn hade tagit fram under vinterhalvåret. Här har många kvällar och helger gått åt för att skapa detta mästerverk. I databasen finns alla våra fångster på Hökensås, från starten 1992 och fram tills nu. Denna är ett riktigt eldorado för alla statistiker i Bengans Vänner. Johnsson anmälde sig frivilligt att utföra inmatningen. Med största engagemang och fart, var snart alla fiskarna registrerade elektroniskt i Björns bärbara dator.

”Statistik- och tävlings-Bengt”, vår PeA, visade återigen sin stora kreativitet inom detta område. Inför resan hade han gjort ännu en tävling som roade övriga tävlingsfokuserade kamrater. Sista kvällen överraskades övriga Bengtar av tävlingen ”Bevingade ord”. Uppgiften var att precisera 28 klassiska uttalanden från alla våra resor, till person och årtal. Efter en stenhård kamp segrade Roger J med 40 poäng före Calles 39. Om nu inte detta skulle räcka, så hade Calle för säkerhets skull instiftat en ny tävling, vilken går ut på att fånga största ädelfisk på Hökensås under innevarande år. Här inkluderas såväl vår- som höstresan. PeA var först ut med att ”känna” på utmärkelsen. Med sin fisk från L:a Havsjön på 3.0 kg fick han således ”låna hem” medaljen inför höstens resa.

Efter att den sedvanliga sjömansbiffen hade avnjutits, var så stunden inne att utse Resans Bengt. Sluten omröstning genomfördes med PeA i klar majoritet för priset. Han hade visat både klass och finess i sitt fiske. Inte minst med tanke på att han under resan gjorde break-through vad gäller att få fisk på torrfluga. Troligen är attraktorflugorna ett minne blott för denna stabila fiskare. Tipstolvan vanns av Björn som fick presentkort på en specialsjö, samt en medalj av vår vän Otto.

Under lördagens städning fick Calle ett ängsligt samtal från Roger Witt. Med nervös röst undrade han hur fisket hade gått. – Ni har väl inte fått så mycket fisk? De var väl inte så stora? Calle var inte sen att prata utförligt om alla våra fångster. Det blev för mycket för en chockad Witt. Han försökte att fly verkligheten genom att flera gånger påpeka att vi bara ljög. Han har fortfarande inte riktigt förlikat sig med tanken på alla fångade fiskar.

I vanlig ordning intog Roger rollen som vår egen ”Kroner”. En van ”programledare” fördelade överblivna matvaror med bravur. Denna gång överraskade han oss andra genom att välja ”Färgfemman” vid utdelningen. Björn blev lycklig mottagare av en rökt cognacsmedwurst som han skulle ta med i fickan inför kvällens dans på Nalen, citat Johnsson.

Resan summerades till att vara en av de mer framgångsrika, speciellt med tanke på att hela 9 nya fiskar hade kommit in på Score Carden. Ett stort kliv var härmed taget mot att bli fullfjädrade imitationsfiskare. Denna resa var så lyckosam att problem uppstod då all frusen fisk skulle packas ner inför flera timmars hemresa. Tre personer låg på köksgolvet och försökte att ”isolera” fryst fisk med tidningspapper. Varken papper eller kylväskor räckte till!

Fiskestatistik: Calle 7, PeA Green 8, Roger J 9, Björn 4

Tillbaka