Det är mörkt och lite råslaget denna höstmorgon. Det är tisdagen den 9:e oktober. Runt om i landet vaknar sex lyckliga grabbar i yngre medelåldern upp. En del av dessa har haft uppenbara problem med nattsömnen. Med ett stort leende på läpparna skuttar de nu upp ur sina bingar och ser dagen an med tillförsikt. De känner sig som barn på julafton. Varför detta? - Jo, de är alla medlemmar i den lilla exklusiva fiskeklubben Bengans Vänner och det stundar jubileumsresa. De flesta har fixat sig lediga redan på avresedagen, medan några måste iväg och jobba några timmar. Detta känns dock inte så betungande. Adrenalinet har nämligen redan börjat pumpa så smått i deras kroppar.

Så var det dags för avfärd. Roger och Roger skulle i enad trupp åka lite tidigare från Asarum. Eftersom Roger W inte har det allra bästa lokalsinnet hade han telefonkontakt med Roger J. ända fram till Tingsvägen 18. Roger J såg i fönstret när Witt kom fram, men med fasa såg han att Roger inte vände på asfalten utan styrde mot den sanka gräsplanen. Med ett snabbt tryck på gasen med en adrenalinstinn högerdoja lyckas han gräva fast bilen. Efter några resultatlösa försök att spinna loss tvingas Roger J vaska fram sin cykel för att bege sig till sambon Annikas jobb för att där hämta bil och sedan bogsera upp sin kollega. Rivstarten kom verkligen av sig och Roger J:s nytvättade byxor var inte längre nytvättade.

PeA, Todde och Calle startar sin resa lite senare då de stöter ihop i Fridafors vid elva-snåretför att bege sig mot regnbågslandet. Resan förlöper väl och i Alvesta konstaterar Calle, denna lagkapten med koll på det mesta, att han måste investera i lite mer yoghurt. När Calle lämnat bilen för att inhandla sådan av varierande slag, ringer telefonen. Todde svarar och i andra änden finns Roger Johnsson. Han har precis lämnat Asarum efter incidenten, men är fortfarande oerhört positiv i sinnet och önskar bli bemött på samma sätt. Todde, som också av naturliga skäl är glad i hågen, börjar omgående hugga på Roger. – Du får ingen fisk, Roger, säger han i omgångar. Han plattar till Johnsson så mycket han orkar och när han efter fem minuter klart deklarerat att Johnsson är en sopa som egentligen inte har något existensberättigande vid ett fiskevatten, begär en något irriterad Johnsson att få prata med en vettig människa. Duellen är slut och PeA tar över luren. Ett något mer nyanserat samtal inleds då PeA och Johnsson inte har samma behov av att duellera. Till saken hör att Tord naturligtvis inte hade något ont uppsåt i sitt agerande. Han är, som alla Bengtar vet, en väldigt snäll pojke, dock med viss förkärlek att med glimten i ögat reta gallfeber på vissa Bengtar. 

Calle, PeA och Todde är först på plats i paradiset och Björn anländer från Stockholm strax härefter. Kramkalas och lycka! Då fisket pockar på uppmärksamhet börjar de tillsammans förbereda för en snabblunch och när Roger och Roger anländer står korvarna, vi pratar Bullens, färdiga. Roger och Roger berättar om episoden i Asarum och vi ser beviset i form av leriga bildäck. Calle, som köpt en digitalkamera, tar tillfället i akt och dokumenterar däcken. Vi får sen höra att en episod inträffat i Alvesta som inte talar för Witt denna resa. Han orkar inte bära de nyinköpta ölbackarna utan benen darrar och han får stanna upp och vila i omgångar, vilket roar Roger J omåttligt. Han har tydligen inte skött försäsongsträningen och är uppenbarligen inte i god kondition. 

Efter några snabba Bullens bär det iväg.Fiske i Tjärnarna för Roger J och Todde och fiske i Nordvattnet för resterande vänner. Fisken var ganska ointresserad av de flugor som presenterades av hetsiga flugfiskare denna kväll. Endast en fisk landades och den fick PeA stående på den brink som sticker ut i norra delen av Nordvattnet. Väl hemma i stugan valde pojkarna, efter sedvanlig värmande ”Jäger”, att basta. PeA laddade ABU-röken med sin infångade regnbåge före bastuinträdet och när grabbarna lögat färdigt var också fisken rökt.
Därmed var det riggat för att kränga den första regnbågen, fångad på plats, i Bengans Vänners historia. Fisken inmundigades på knäckebröd tillsammans med en kryddstark pytt-i-panna. En något märklig men välsmakande kombination. Efter maten delade PeA ut en nybränd CD, titulerad ”Absolut Jubileum”, som han producerat tillsammans med Calle. När alla visat sin uppskattning vidtog pokerspelet. Todde stack i vanlig ordning ut genom att visa upp hela sitt spektrum av sinnesstämningar. Inledningsvis rosade han inte marknaden och i takt med att potterna rullade på, såg han mer och mer avslagen ut. I depressionen gick han sedemera över till att efter varje spel förklara för övriga Bengtar vilken förbannelse som vilade över honom och hans kort. Sen vände det plötsligt. Tord fick bra kort och vann två raka potter. Efter första vinstpotten såg Tord harmonisk ut igen och efter den andra var han riktigt lycklig. Det är härligt med pojkar som vågar visa känslor. Todde är en av dem. Efter en trevlig pokerkväll drog sig Bengans Vänner tillbaka vid ett-snåret för att känna sig starka inför onsdagens fiske. Denna onsdag som pekats ut som den dag då vi skulle fira vårt 10-årsjubileum.

 På onsdagsmorgonen var det livat värre. Klockan var ställd på tidig uppstigning. Detta för att vi skulle hinna förbereda sillfrukosten vid Bastugölens strand. Alla vaknade med glädje.Till och med Roger Witt vaknade i takt med vännerna, och han såg taggad ut redan vid uppstuds. Efter finlir och packning drog vi iväg för att rigga frukostbuffén på plats. Vi konstaterade rätt omgående att det gått några år sedan vi var vid Bastugölen senast. Vi körde fel i omgångar och anlände till vattnet strax före åtta. Nästan omgående dök vår första inbjudna gäst upp, Sture Tapper, ägare av Bengans Vänners residens, d v s Pilgrimmen.
Vi dukade upp ett digert bord med bröd, sill av olika slag, ägg samt brännvin och öl. När vi var klara och började titta i backarna (inte ölbackarna) efter ytterligare gäster dök Lennart ”The One and Only King ” Ottosson upp. Saken var biff. Festen var räddad. När Sture och Otto var på plats kände vi att festen kunde börja. Calle hälsade alla välkomna och vi började ta för oss av delikatesserna. Under frukosten hetsade Ottosson upp oss med lite fiskehistorier och tips, samt avslutade med att säga: - Lite fesk ska ni väl kunna dynga upp, grabber. Annars får vi börje om från börja i Knattedammerne. Efter Ottos kommentarer och lite snaps var vi saliga. De sista sillarna rann ner och uppspelta värre började vi trensla på vadare och spö. Vi intog positionerna och började kasta. Det dröjde inte länge förrän det stack till. Efter någon minuts fiske sprätte fyra spön. Fiskarna fullkomligt slet i flugorna och vi trodde för en liten stund att vi skulle tömma sjön på allt innehåll. Fiskar landades och vi fick en viss harmoni i kroppen. Todde, PeA, Calle och Roger W hade spräckt hinnorna. Roger J hade tappat en fisk och fortsatte med Björn att jaga för att spräcka nollan. Otto började fiska fem minuter efter oss andra och denna guru fick fisk på första kastet. Vi som stod i närheten kunde ansluta oss till de fågelholkar som fanns i omgivningen. Imponerade blev vi allt. Sen knäckte han spöt på andra kastet. En karismatisk inledning av denna nobla gentleman. Sedemera kom fisket av sig lite för alla utom just Otto. Det började mer och mer påminna om en vanlig dag vid fiskevattnet.
Todde, som får en tidig fisk, har en andra fisk på strax bortom Bengts udde. Otto kommer till undsättning men det hjälper inte. En ”strandlöpares” grova lina sätter käppar i hjulet vid landning av fisken. Roger W glider som förste man ut i flytringen i Bastugölen (efter inhämtat specialtillstånd). Efter att ankrat upp i badviken (till övrigas förtret) där de flesta står, sätter han på en Haröra Goldhead och lyckas få på och landa en båge på 1.5 kg.Björn har oflyt och knäcker som andra man sitt spö vid ett mäktigt utkast. Vid lunch hade 5 fiskar landats då det var dags för Bullens vid vattnet. 

Sture Tapper hade ringt Västgötatidningen och reporter Thomas dök upp strax före lunch. Närmast parkeringen stod Witt och vi hörde på håll att han pratade oavbrutet med journalisten som hade jämt schå med att anteckna. Vi undrade vad han kläckt ur sig.När alla anlände till lunch öste vi andra kommentarer över Thomas för att möjligen häva lite av det vi anade Witt hade sagt. Denna finurlige lille fiskare kunde ju faktiskt ha vräkt ur sig att han var lagkapten, hade fått först, flest och störst fiskar samt tillbringade mycket tid med att ta hand om oss andra i teamet. Det visade sig sedemera att så inte var fallet. Han hade hållit sig till sanningen. Då vi summerade fisket fram på seneftermiddagen visade det sig att Bengans Vänner tagit åtta regnbågar och belade en hedrande andraplats efter Otto som tagit tio !!! Till Ottos försvar, (att han inte krossade oss ytterligare) bör noteras att han fiskade ungefär hälften av den tid vi gjorde.
- Feska saktare, pöjkar, ekade över vattnet denna onsdag. Det var ”Ottos” mycket berättigade honnörsord.

 På kvällen hade vi jubileumsbankett. Vi gästades av ”Otto” och Sture. Sture lagade en fantastisk jubileumsmiddag som inleddes med sparrissoppa. Witt drog ner fyra tallrikar för att sedan blänga snett på PeA då denna håvade till sig rikligt med potatis då varmrätten serverades. Fläskfilé med tre sorters sås och stekta potatis. Maten tog i princip slut på första varvet och Sture tittade ängsligt på när Bengans Vänner och Otto tuggade. Skulle detta hålla ända fram. Det gjorde det. Witt hade t o m problem att orka äta upp det sista av maten på tallriken. Under, men framförallt efter maten fick vi av ”Otto” lära oss mer om ”strandlöpare”, styrande knutar, taperade tafsar, Prinsnymfens tillkomst, SM i Baltak etc. Denna fiskeguru hamnade verkligen i heta stolen. Emellanåt fortsatte han på den inslagna vägen. - I möste fiske saktare, pöjkar. – Och I möste fiske färdigt innan nästa kast. Otto visade också handgripligen var flugan skall sitta på en välkrokad båge…. I mungipan.

PeA, som förberett sig väl med frågor av diverse slag säger:  - Hördu, Otto, det här med huggperioder, kan du förklara lite? Otto svarar omgående att man inte skall fästa sig för mycket kring det där. – Själv har jag haft huggperiod hela dagen. Tystnad. Så sant, så sant... och tänkvärt. Senare styr Todde, som är en sann allroundfiskare, in diskussionerna på flöten och dylikt. Otto visar minskat intresse. Av någon anledning (vet någon varför - nämnde Otto pinglan som typisk strandlöpareurtustning?) hamnar vi i ett läge då Otto nämner pinglan som nappindikator. Todde rusar omgående ut i ryggsäcken, rafsar åt sig en sådan, rusar tillbaka och säger: - Menar du en sån här?
Bortsett från att ”Otto” säger ja, blir det tyst, väldigt tyst. En stund senare hade Calle samlat sig och bröt denna tystnad. Han hade dagen till ära gjort två fantastiskt fina tavlor som våra gäster erhöll. Roger J. hade gjort en bejublad jubileums-CD som delades ut innehållande både fiskeäventyr och fotocollage från våra 20 resor. Är man webmaster så är man. Ett lysande initiativ. Som pricken över i:et hade Johnsson även skrivit en jubileumsvisa som rundade av kvällen. Det blev succé. Gästerna bröt upp vid 23.30 och vännerna hade sedan en stunds eftersnack. En underbar jubileumskväll var ett faktum. I sammanhanget måste nämnas Calles eminenta förarbete och Stures vällagade mat. Denna kväll går till historien.

Torsdagen var liksom tisdagen en dag då var och en själv valde fiskeplats. De flesta petade i ringarna i norra delen av Sydvattnet med ambition om att plocka mycket båge med långsam indragning. Johnsson visade klass då han efter fem minuter i ringen hänger på en regnbåge på Black Martinez. Tord tar en fisk i Enesjön på morgonen, också denna på Black Martinez, och tar därmed sin första inteckning på Score Cardet. Välkommen in i spelet, Todde, och ett stort grattis! En stund senare ansluter han sig till spöknäckarbröderna, vilket drar ner humöret något.

En annan incident som inträffade denna dag var att Björne dumpade sitt ankare då han glömt knyta fast ankarlinan i detsamma. Det är av misstagen man lär sig. Detta lär inte upprepas igen. I vart fall inte av Björne.Tillbaks till Nordvattnet. Här blåser det rejält så en efter en tröttnar och paddlar ner till Sydvattnet. Johnsson sätter längdrekord i ringen genom att förflytta sig från norra delen av Nordvattnet till södra delen av Sydvattnet. Han var i god kondition denna dag. PeA anländer till Sydvattnet och paddlar raskt bort till den vik vid spången som ligger honom varmt om hjärtat. När han närmar sig ser han en liten man som står på spången och kastar mot Enesjön. Det visar sig vara Witt som redan är på plats efter att ha vänt i Nordvattnet och tagit bilen till Enesjön. Det blåser så bra så PeA väljer att efter några kast ställa sig i den vik i Enesjön som ligger närmast till vänster om spången från Sydvattnet sett. Witt, som satt sig på spången, får då hugg. En båge på 1,5 kilo luras på Black Martinez. Genast blir han mer talför, den gode Witt. En liten stund senare smäller det på igen. Efter att ha landat ännu en fin fisk som han med övervåld avlivar (han knäcker fishkillern) så börjar han prata oavbrutet. Livet leker och han börjar bjuda på goda fisketips. Han erbjuder PeA att ta plats på spången vid ena sidan, själv behåller han den andra.
PeA får en stund gå i ”Witts flugfiskeskola” och får då bl a lära sig att man ska sitta på spången, kasta kort och dra hem långsamt. Flabben går i ett. PeA har inget val. Han sätter sig men kastar lite för långt. Genast är Witt på honom. - Kasta kortare och sitt kvar för f-n, säger han med ett litet ”messersmitt-leende” på läpparna. PeA, som börjar bli något frustrerad över att bli behandlad som en nybörjare, får plötsligt fisk. Sittande på spången får han efter ett kort kast med långsam indragning påslag. Black Martinez talade igen och nu kan PeA stå ut med sin läromästares dravel. Witt sade inte helt oväntat: -Vad var det jag sa?En liten Eric Cantona kunde skönjas där inne bakom glasögon och fiskeväst ( ” – Because I know. It´s my job to know. ”) En timme senare får PeA än en gång en fisk i Enesjön.Denna gång stående inne i viken. Witt lyckas tappa en båge som går fast i vassen i samma vik.

Efter fisket som varit lyckosamt bestämmer PeA och Johnsson att de skall paddla bort till Sydvattnets parkering för att där bli upplockade av Witt som kör runt med bilen. PeA är rätt snabbt tillbaks men Johnsson tar det lugnt. När PeA tömt sin ring (och detta tar tid) och Witt kört runt med bilen har ännu inte Johnsson kommit i land. Skymningen har lagt sig men pojkarna på land ser att Johnsson inte längre styr kosan inåt. Han styr åt fel håll. Pojkarna börjar gasta. -Kom igen nu Johnsson, vi är hungriga och törstiga. Inget svar. Witt hör hur det blaskar till och säger: -Jag tror min sj-l han har fisk. Mycket riktigt. En kvart senare kommer denna kämpe i land med en stor fisk.- Vi väger den i stugan, säger Green och Witt i kör. Johnsson vill väga på plats. Detta kan man i efterhand förstå. Han är stinn av adrenalin och fumlar med håven. Fisken ramlar i backen tre- fyra gånger.PeA, som inte haft anledning att bli så skakig, kommer till undsättning och väger. Johnsson sätter nytt PB. En fin regnbåge på 2,9 kg tagen på Hökensåsmontana, är det nya prydliga rekordet. Grattis Johnsson! Tjo och tjim och kramkalas på stranden.Johnsson ligger på topp och när allt är inpackat och de skall hem upptäcker han något då han satt sig i bilen. – Oj, jag har vadarna på , säger han lite förvånat. Ett blött passagerarsäte är ett faktum. Något som inte bekymrar Johnsson som på denna resa lyckats hålla sina vadare i gott skick, d v s vattnet har varit på rätt sida om neoprenet.

Calle slår under kvällen till som den storfiskare han är. Fisket i Sydvattnet ger utmärkt resultat. Han ankrar upp i en vik och börjar fiska med geting på en vakande fisk. Efter en stund smäller den på och en ny inteckning på cardet är ett faktum. Då han håller på att avliva fisken och får grejorna på plats igen har lina och fluga flutit ut en aning. Calle spanar efter sin fluga men upptäcker istället en vakring där flugan borde varit. Han spänner sitt spö och där sitter en till. Således kan man säga att grabben får två fiskar på ett kast med torrfluga. En bragd som inte vilken Bengt som helst klarar av. Det skall sannolikt till en lagkapten för att fixa den biffen. Senare på kvällen tar Calle ytterligare en fisk. Sen var han nöjd, den gode Bengt.

Efter fiskgratängen på kvällen var inte grabbarna mätta. Deras magsäckar, som töjts ut en aning, ville ha mer. Efter en stunds överläggningar bestämde sig pojkarna för att satsa på ett säkert kort. Vi brassade Bullens. Sedan vidtog bastubad och planering inför morgondagens fiske i L:a Havsjön.

Så var det då fredag och dags att doppa flugorna i vårt favoritvatten. Roger Witt har aviserat att han måste sticka tillbaks till civilisationen redan vi lunchtid. Han känner således lite press på sig att få till det under de få timmar han är på plats. Kanske var det detta som fick honom att handla flugor och flugbox för 300 spänn dagen innan. Det visar sig att grabben fiskar bra under press. Han slår nämligen till i Stockaviken direkt på morgonen. En jättefisk på 3,45 kilo landas efter en hård fight där ”möe backning” var ute. Efter att ha slagit sönder sin killer en gång till, kommer Johnsson bort. Witt är så glad att han ville ta hela världen i sin famn. Han började med Johnsson som fiskat på sin favoritplats nere i viken. Det var ju skoj för Johnsson att få en rejäl kram men sannolikt hade vilken utomstående svinpäls som helst fått samma mottagning i ”Stockis” minuterna efter att fisken landats. Witt visade samma tendens som PeA gjorde när han tog sin stora fisk, d vs en enorm generositet och ödmjukhet. Han erbjöd Johnsson den vita Zonker goldhead som fisken landats med. Med denna båge på 3,45 kg gick Witt in som femma på Top-Ten. Imponerande!

Efter lunchen (Bullens) som inmundigades i stugan, så skulle Witt köra hemåt och resterande Bengtar drog snabbt iväg till vattnet. När vadare trenslades på vid parkeringsplatsen dök Witt upp igen. Han hade glömt att lämna ifrån sig sin nyckel till stugan. I samband med Rogers ankomst upptäcker Johnsson att han glömt sin håv. Vilket öde! Han får då en snilleblixt och frågar: – Kanske skulle jag kunna få låna din håv, Roger?- Visst, säger Witt och öppnar kofferten. Med den harmonin i kroppen skulle Bengtarna sannolikt fått låna vad f-n som helst. Han kör ner kardan och drar upp en håv. – Ta den här och lycka till, säger han. Det visar sig vara Johnssons håv! 

Efter många skratt far Witt hemåt och grabbarna intar ånyo sina positioner vid vattnet.På eftermiddagen strular bakkastet för PeA. Gång efter annan tvingas han upp i skogen för att leta flugor. Vid ett tillfälle blir det med lysande utdelning. Då han lyfter på en liten buske i Stockaviken finner han sin egen plus tre ytterligare flugor sitta väl samlade.Calle får på eftermiddagen en fisk på igel vid bortre lång och Tord får senare på kvällen en båge på Svart Zonker vid den beryktade djupbranten.
På kvällen fick vi också än en gång besök vid vattnet av någon form av klubb. Under vilda tjut sprang ett rejält gäng, med enhetligt färgade tröjor, ner till vattnet. Sannolikt hade någon form av förlorare utsetts för två stackars pojkar kom springande nakna och med full galopp studsade de ut i det kalla vattnet. Pojkarna skrek av kyla och resterande deltagare skrek av belåtenhet. L:a Havsjön verkar vara ett klubbvatten av rang. Efter denna episod var det uteslutet att fiska i närheten av badstranden.

 Det fotograferades mycket denna resa. Calle hade köp en digitalkamera och PeA ny systemkamera. Resan blev således väldigt väldokumenterad. En rolig episod inträffade sista kvällen då grabbarna tittade på de bilder Calle tagit vid Bastugölen. Då det här var dags för ”lagfoto” knäppte Calle ett par bilder. Då vi ”blippade” mellan dessa bilder visade det sig att alla Bengtar rörde en fot, en min eller dylikt mellan bilderna men så inte Roger Johnsson. Likt en vaxdocka stod han där med sitt lysande Pepsodentleende. Hade vi tagit ytterligare kort före eller efter hade han sannolikt stått likadant. Grabbarna tjöt av skratt och grät av glädje, inte minst Johnsson själv. Killen har potential för att stå levande staty vid Bastugölen i framtiden, som en av Bengts lyckliga vänner.
Efter denna urladdning av glädjerus käkades sjömansbiff i vanlig ordning. Alla åt mycket men PeA åt extra mycket. Ett rekord sattes förmodligen här. 1.8 kilo kött samt en massa potatis baxades ner i magarna. Som pricken över det berömda i:et serverades rökt korv vid efterföljande poker. Några bullens blev det dock inte denna kväll. Bengans Vänner vet när man skall sätta gränsen.

Resans Bengt blev Roger Witt. Störst, flest och nya inteckningar på scorecardet räckte mer än väl. Att han dessutom fungerade som fiskeinstruktör med gott resultat innebar självfallet att han lämnade sina medtävlare långt bakom sig. Grattis Roger!

Tipstolvan vanns välförtjänt av Björn före Witt. Björn, som inte haft någon fiskelyckadenna resa, visar alltid god analytisk förmåga. Rent fiskemässigt kommer han med all säkerhet att bli ”Kingen i ringen” igen. Förmodligen redan till våren.

Witt fortsatte att skörda framgångar i sin frånvaro. Han fick även överta den medalj efter PeA som föräras den fiskare som tagit årets största fisk. Ett av de få pris han inte lyckades läggabeslag på var Alfred Nobels fredspris. Hade han inte varit så aggressiv med sin killer hade han sannolikt nominerats i den här klassen också. 

22 fiskar landades vilket är rekord för en höstresa och det tredje bästa resultat någonsin.

Reportaget i tidningen blev lysande. En färgbild på första sidan och ett fyndigt reportage på sidan fyra roade grabbarna på lördagen. Vi köpte tidningar på vägen hem. Johnsson valde att lägga sina sista krafter på att komma över Brandstorps sista ex av Västgötatidningen, så Todde och PeA fick köpa lite längre fram på vägen.

Johnsson tog, med pennan i hand, en microsömn i bilen, vilket upptäcktes av PeA i samband med att noteringar gjordes till grund för resa 20-kapitlet. Kanske fick han nu som först betala priset för sin rusch i Nord- och Sydvattnet några dagar tidigare. En stund senare slocknade även PeA. De enda som kunde hålla ögonen öppna på hemvägen var lagkapten Calle och ungdomen Todde.

Avslutning

Ja, avslutning är kanske att ta i. Äventyren har precis börjat. Men efter tio år och tjugo resor kan det passa bra att göra någon form av delbokslut. För att använda hockeytermer kan man kanske säga att ”Hesa Fredrik” gått för första perioden. Vi ser naturligtvis nu redan fram emot att ”isen skall bli spolad” så att vi kan bege oss iväg igen. Fler Bullens skall ätas, bastun ska brassas, Scorecard ska fyllas, Top 10 och Top 20 skall revideras, Top 50 skall introduceras, databaser ska om möjligt utvecklas, styrande knutar skall knytas och antagligen kommer mer chips, ostbågar och whisky att inhandlas. Det är inte alla som får känna sig som barn på julafton när de fyllt 40. Men så länge vi fiskar tillsammans i Hökensås har vi den förmånen. Det är en förmån som ingen sann Bengts vän vill I vår nationalsång sjunger Marie Fredriksson om ”okända hav”. Något som vi i Bengans Vänner njuter av. Dock väljer vi gärna att återvända till ”kända vatten”. Så länge vår oas finns där inne i de djupa skogarna på åsen, så återkommer vi. Det är en sak som är säker.

Fiskestatistik: Calle 5, PeA Green 5, Roger H 6, Roger J 3, , Tord 3 och Björn 0.