På måndagen for så Roger och Roger upp till Hökensås i den röda Toyotan. De anlände strax efter lunch och tog givetvis och besökte fiskeshopen först. Ola Rolf och Otto fanns på plats. Otto var ovanligt orolig och svårfångad. Brummade lite som en björn och försökte smyga ut ur shopen men Witt fick tag i honom.

Witt: Har du några tips Otto? Vad ska vi satsa på?

Otto såg jäktad ut men stannade upp.

Otto: Ja, va ska ja säge. Glöm skinnbaggar, vassländor och myggpupper. Nu e i så (visar en tum mellan fingrarna) näre att sjösandsländan kommer igång.

Otto skrattade och betedde sig underligt. Han kramade om Witt och höll en knytnäve mot hakan på Witt och så fortsatte han:

Otto: Har i topp10 på törrt? De blir PB varje gång. Fisker på 4-5 kilo.

Alla skrattade nervöst men sen måste Otto lämna shopen. Fick vi se en uppspelt Otto på grund av att han kände på sig att en fiskefest var att vänta? Roger och Roger anade att något riktigt stort var på väg att hända denna resa (det var ju i och för sig helt fel visade det sig senare…).

Ola Rolf talade väl om Muddler Minnow. Han hävdade att de ger djävulska påslag och att de svarta är bäst men att även de grå går bra. Witt köpte resonemanget och par flugor av varje sort.

Roger och Roger resonerade lite kring val av sjö men bestämde sig för Sänksjön. Witt lyckas ta en regnbåge på 2.1 på Prinsnymf innan Calle och PeA dök upp vid sjön. Det lyste av självförtroende kring de båda. De hävdade att de inte kände sig stressade utan kunde låta bli att fiska. Efter en stund försvann de på sin Eriksgata.

Witt lyckas få en regnbåge till på 2.8 på Haröra Flash. Han lyckas också med konststycket att fastna med en fluga i fingret, men tråcklade ut den efter en stund. Johnson kom över till Witts sida för att öka sin egen fiskelycka. Det gick nu inte, men mest beroende på att han kastade för lite åt höger.

På kvällen blev det en skön kväll i stugan. PeA delade ut ett ”Program” liknande Mjällbys matchprogram men här med fokus på Bengans vänner och fiske. Ett mycket uppskattat initiativ. Fiskestatistik klistrades upp och studerades noggrant. Björn hade bränt resans CD men kunde själv inte överlämna den. Witt fann den något märklig och hävdade att den hade alltför skånsk prägel.

Det blev en del diskussion huruvida Witts fiskar skulle räknas in i statistiken eller inte. Witt hävdade att så borde det bli då han inte kunde delta på fredagens eftermiddagspass o därför borde få räkna detta pass. Johnson hävdade att han skulle fiskat ”annorlunda” om han vetat att detta fiskepass skulle räknas in i statistiken (han hade då fiskat mer till höger för att vara säker på att få fisk). Avgörande i frågan blev att inget var bestämt innan fisket – det skulle bli fel att ta in det efteråt när fisket var avslutat. Johnson var nöjd men Witt blev ganska deprimerad.

Roger Johnson hade spanat på Internet och hittat fiskeberättelser som ett annat Hökensås-gäng skrivit. Roger var oerhört entusiastisk kring detta och hävdade att det fanns många likheter med vårt gäng och att allt detta var jätteintressant. Övriga tre fiskare ställde sig helt iskalla till Johnsons nyheter. Berättelserna användes som underlägg och för att antända brasor. Calles tipstolva däremot mottogs med vördnad. Många kluriga frågor var det, ex skulle resans Bengt komma från Bil A eller B och skulle Stora Grubbis släppa ifrån sig två fiskar?

Efter hand som kvällen fortskred ökade allvaret och statistikläsningen. Man kunde ana att hela resan skulle fokuseras på fiske när de 4 mest fiskegalna killarna ur Bengans vänner gav sig ut på egen hand.

På tisdagen gav sig PeA och Calle till Stora Grubbis. De hade själva kryssat i på Tipstolvan att de skulle ta upp två fiskar därifrån. Istället kryssade de för en stor nit. Inga napp och bara massa dragdängare som störde.

Johnson och Witt hade en bättre förmiddag. Johnsson gav sig ut i ring i Nordvattnet och lyckas fånga en 1.6 kg stor öring på en Svart Zonker Goldhead. Vid 11-tiden drog han sig över till Sydvattnet där Witt fanns på plats. Witt hade provat spången till Enesjön utan resultat och sedan draggat runt i Sydvattnet. Han såg en fisk som vakade i Sydvattnet en bit från spången och lyckas få den att ta en Prinsnymf. Vikt 1.5 kg.

Under lunchen var Roger och Roger i toppform. Calle och PeA lyste inte längre av självförtroende utan började bli missmodiga. Calle var värst och visade lite s.k. spanjackbeteende, dvs gnällig, avundsjuk, otålig, skyller på omständigheterna….

På tisdag eftermiddag tog PeA, Calle och Johnson ringarna ut i Sydvattnet. Witt prövade från land i Enesjön. Vädret var verkligen dåligt – blåsigt, kallt och regnskurar. Sydvattnet ville inte släppa till men däremot Enesjön. Witt lyckas hitta ett ställe där fisken vakar. Han prövade prinsnymfer och kläckare men inget hjälper. Till slut lade han ut en grå Muddler Minnow som får flyta omkring fritt. Han hade svårt att se flugan och fick ont i ögonen som rann av ansträngningen. När han inte hittade sin fluga kollade han efter fluglinan. Den hade dragits fram till hans fötter och den rörde sig. Han drog in linan och fann att en regnbåge satt på. Fisken vägde 1.65 o hamnar på Scorecardet. Witt kunde tyvärr inte avgöra om Ola Rolf hade rätt angående djävulska påslag på Muddler.

I Sydvattnet var Calle missmodig. Han gav upp och tvingade PeA att åka hem tidigt vilket i och för sig var en bragd.

Onsdagen blev en heldag för Calle med en riktig vändning i humöret. Han betedde sig inte lika omtänksamt som han brukade vår kapten utan han var helt fokuserad på fisket. Under dagen ”snor” han tankspritt PeAs plånbok och han lyckas med konststycket att förväxla alla delarna i killarnas termosar när han laddar dem. I alla fall var han helt koncentrerad när vi nådde Lilla Havsjön. Det var kallt med regn och blåst. Alla utom Witt gav sig ut i ringarna. Calle får snabbt ett hugg på kläckare vid parkeringen, men den sliter sig loss. Calle var otålig och fortsatte fiska koncentrerat. Han gick över till sin favorittaktik: vassviken och sin berömda igel. Han lyckas få på en fisk och det är resans dittills största, 3.0 kg. Calle mådde bättre och fiskade vidare med sin igel. Efter en stund har han en stor till på. Johnson o Witt fanns på plats för att studera slutkampen. Johnsson ser en möjlighet att få ut Todde från Tio-i-topp och skanderar: Ut med Todde, Ut med Todde

Calle lyckas få upp regnbågen som väger 3.4 kg. Den gick därmed in på 8e plats i viktligan och Todde förlorade sin plats på Tio-i-topp. På förmiddagen lyckas också PeA få upp två mindre regnbågar på svart Zonker Goldhead.

Calle var i ett medgångsrus precis som en spanjack. Nu var han glad och nöjd. När vi kom hem till stugan så glömde han alla andra och sitt ansvar och sina plikter. Helt lugn satt han o huttade Jäger på verandan när vi andra ville ha lunch. Witt och PeA fick göra hamburgare alldeles själva och inget var sig likt. 

Regnet fortsatte när vi påbörjade vårt eftermiddagspass. Calle fortsatte sitt segertåg och tog en regnbåge på 3.20 kg på Haröra Goldhead. Scorecardfisk! Witt fick hugg på kläckare men fisken släppte efter några vilda rusningar. Witt tar en ny fisk på Muddler, men denna gång med sjunklina och djupfiske (tack Ola). Johnson började också tro på Muddler. Efter ett tag fick han på en rejäl fisk på sin svarta Muddler men tafsen slits av. Johnson bedömer vikten till 4 kg.

På kvällen orkade gänget knappt äta. Slitna och frusna blev det mest ett stillsamt drickande och uppläggning av fisketaktik.

Torsdagen blev en riktig skitdag. Johnson och Calle tog sovmorgon och for sedan till Tidaholm för studiebesök på systembolaget. Witt och PeA kämpade i Sydvattnet o Enesjön men det var totalt dött.

Eftermiddagen blev inte mycket bättre. Alla var samlade kring Nordvattnet men framgångarna uteblev. Johnson blev i alla fall dagens Camp Malloy-Paul (PeA blir därmed av med titeln). Roger sprang ut med ringen i Nordvattnet. Benen trummade som lärkvingar och han for över hela sjön som om han hade en utombordare på.

Witt och PeA försökte ge upp vid sjutiden. De hade gått upp på land i närheten av bilarna och satt och pimplade Jäger och öl. Calle var i närheten och kunde nog övertalas att åka hem men Johnson for ständigt nya rundor mot andra sidan sjön. Som sjön avkoppling kunde Witt och PeA studera några holländska fiskare och speciellt en var riktigt dålig på att kasta. De båda skrattade så de hördes över hela sjön och en Hökensås-bannlysning var nära. De fortsatte sedan diskutera Calles spanjack-beteende. Skulle han avsättas som kapten? Hur skulle det gå i framtiden? Skulle vi behöva handla och laga mat själva? Witt trodde att Calle bedömt övriga tre som självgående och därför inte längre tog kaptensrollen på allvar utan fiskade självfokuserat precis som övriga. Samtalet tog slut då en holländare plötsligt fick napp. Båda tog sig då snabbt ner till sjön och började kasta. Witt verkade något påverkad. Han halkade på stigen och när han stod utvadad upptäckte han att han ”glömt håven”. Efter att ha gått tillbaks och letat hittade han den slutligen…. runt halsen.

Den fisklösa dagen avslutades med härlig sjömansbiff på kvällen.

På fredag var vi så åter i Lilla Havsjön. Calle var på bettet redan från start. Han placerade sig i vassviken och fjärde kastet ger hugg på ”På Örat”. Calle gjorde ett våldsamt mothugg direkt och linan slits att vid knuten. Messersmitt Witt antyder att mothugget var för hårt, men Calle hävdade att så inte alls var fallet. Witt biter sig i tungan för att vara tyst. Två kast senare hugger en lite större abborre på Calles fluga. Calle gör samma våldsamma mothugg som tidigare och abborren flyger över huvudet på honom och långt upp på land. Calle och Witt behöver bara titta på varandra, ord är helt överflödiga.

Nu har Calle lärt sig och snart har han tagit en fisk på 2.3 kg. Också PeA har framgång. Han hade tagit en regnbåge på 2.8 kg ute på udden på en haröra Goldhead. Nu behövde han prata av sig för de andra och berättade hur han hade gjort för att överlista denna fisk.

Vid lunchtid for Witt hem. Övriga vänner fortsatte under eftermiddagen. Calle tog en fisk till i vassviken, denna gång på Haröra Goldhead. PeA tog en på samma fluga från badbryggan. På kvällen ringde Calle till Witt och diskuterade resan tävlingar. Gänget hade inte orkat basta efter allt fiske men väl röstat på resans Bengt. Calle hade segrat i denna viktiga tävlingar. Störst, flest och 2 på Scorecardet var odiskutabelt. Grattis Calle! Johnson tog hem tipstolvan för Witt.