Roger J och Todde visade ovanligt stor ödmjukhet mot varandra i bilen på vägen upp till Hökensås. Troligen var det bara ett tillgjort förspel, dvs ’lugnet före stormen’. För oss andra i bilen upplevdes deras beteende väldigt krystat. Efter tre timmars pressande på gaspedalen, var vi äntligen framme hos Otto på åsen (inte Åsa-Nisse, reds. anm.).

Som vanligt hade han trumf på hand när Bengans Vänner vällde in i shopen. Otto var på ett särledes klurigt humör. Det blev mycket snack om fullmåne och att något stort var på gång. Vad månde detta betyda i praktiken? Han gick så långt att vi inte fick handla vilka flugor vi ville. När Johnsson lite försynt försökte lyfta på locket till de undre flugorna, var det tvärstopp. Han ”fick inte titta i lådan”. Otto lade hela sin lekamen ovanpå det foamklädda locket. Varför? Detta upptog till stora delar våra tankar resten av den kvällen. Dubbla trumfkort i rockärmen kanske? När vi väl lämnade shopen kände vi oss ovanligt förvirrade inför det kommande fisket. Otto hade verkligen satt myror i våra ”små fiskehjärnor”. Gjorde han detta utspel medvetet, eller var det verkligen något stort på gång nu när fullmånen var i antågande?

Roger W hade tjuvstartat med fisket redan på tisdagen, eftersom han var tvungen att åka hem tidigare än övriga Bengtar. Han hade varvat upp rejält i sin strävan att kompensera fem förlorade fiskepass, med några timmars fiske på tisdagen. Roger hade lyckats att lura en regnbåge bland näckrosorna vid Sydvattnets parkering. Han imponerade både på gänget och på sig själv med att flugan var Toomys pupa. När Roger W kom till stugan var han tämligen nöjd med sin bedrift. Så nöjd att han svepte åtta Jägermeister i rask takt. Därefter fortsatte han att imponera genom att leka ”fågel eller fisk” med sig själv och ”sina ostbågar”. Han lyckades nämligen med konststycket att helt omedvetet ”gömma” dessa goda snacks. Det hade blivit lite för mycket för Roger W just då. Han var ju tvungen att berätta en massa bra saker som han hade gjort under dagens fiskepass. Det var på gränsen till att panik utbröt i Pilgrimmen då han upptäckte att ostbågarna var borta. Lyckligtvis så var räddningen inte långt borta. Roger hade valt ett ”lätt ställe”. De låg på järnspisen bakom honom, vilket så klart blev till stor munterhet hos övriga fiskebröder.

PeA visade åter prov på sin stora talang kring att framställa utomordentliga trycksaker. Han hade föjlt upp succén från resa 23, med att producera ännu ett suveränt programblad till vår just påbörjade Hökensåsvistelse. Bengtarna tog emot varsitt exemplar av denna publikation med stor förväntan. Vad hade PeA hittat på för innehåll till den här resan?  Precis som i första utgåvan var innehållet mycket välgjort med intressanta texter och väl valda bilder. Det känns som att ännu en tradition är instiftad i Bengans Vänner. Vad kommer härnäst?

En annan efterlängtad ceremoni första kvällen är när resans CD ska lanseras. Todde debuterade i rollen som ”music producer” med att släppa succéplattan Pop24. En särledes spännande mix av låtar där bara några enstaka av de förhandstippade låtarna uppenbarade sig. Todde slog verkligen huvudet på spiken med att introducera Ifö Bromöllas kamplåt Vi vill, vi törs, vi kan. Ett budskap som vi inom Bengans Vänner länge har sökt, men inte lyckats att formulera. Tack Tord, du grejade biffen!

Kvällen avrundades som sig bör med mycket persedelvård, chips och godis i stora mängder, samt whisky och öl till pokerspelet. Dock nådde kortspelet inte några större höjder. Det kändes tyvärr ganska avslaget.

Så var det då äntligen onsdag morgon, och vi skulle få lägga ut den ena fluglinan efter den andra. Förväntningarna var ju inte direkt små eftersom fisket denna dag var förlagt till L:a Havsjön. Roger J:s vinnarinstinkt verkade hålla i sig från vårresan. Han tog stor fisk i Stockaviken redan på förmiddagen. Galant landade han en båge på 3.65 kg som inte kunde motstå hans svarta zonker.

Björn var inte lika framgångsrik i starten. Efter en kort stunds fiske gav hans Ron Thompson vadare efter. Med ett rejält läckage som följd hade Björn inget annat alternativ än att åka till fiskeshopen för att söka hjälp. Ett par splitter nya Sölvekroken neoprenvadare blev hans räddning resten av resan.

Tord visade direkt bevis på att han ville vara med i leken om att fånga fisk. Inom loppet av en kvart hade han ristat in två fiskar på sitt Score Card. Båda bågarna fångades på Haröra Goldhead. Tyvärr var det slutfiskat för Roger W redan på onsdagen. Han lämnade övriga Bengtar till deras öden redan vid 16-tiden. Roger var dock ganska nöjd ändå. Han hade dragit fisk båda fiskedagarna.

Roger J, PeA och Calle visade under dagen stor beslutsamhet i sitt fiske. De bestämde redan i ett tidigt skede att ge det omtalade kvällsfisket en rejäl chans. Vid mörkrets inbrott slutade de att fiska för att stärka sig med korv och öl. Efter ca 1 timma (helt i linje med ”Ottos instruktion”) påbörjades åter fisket. Att ge sig ut i flytringen i beckmörkret var en ny upplevelse för grabbarna. Det blev inte mindre spännande för Calle som hade ett tungt hugg på en Black Martinez ute på frivattnet.

Kvällen avrundades med öl och bastu. Inför resan hade Calle ”gjort sig till” med att köpa en massa goda ölkorvar direkt från Czabos hemcharkuteri i Sibbarp. Tyvärr blev korvarna inte riktigt den succé som hade förväntats. De normalt så machofokuserade männen tyckte korvarna var ”lite för starka”. Tacka vet Bengtarna den vanliga 80 centimeters cognacskorven från Billesholm. Inga nymodigheter här inte!

På torsdagen var det Bastugölens tur att visa sin klass. I vanlig ordning var Bengtarna tända, och med sedvanligt fokus på att sjön skulle tömmas. Denna optimism visade sig vara mer av en hägring än en vision.

Denna dag hade vi hade förmånen att fiska med vår mentor Otto. Något som uppskattades mycket, speciellt av Tord som tog tillfället att utmana Otto i ”munhuggning”. Som vanligt kunde Otto ståta med flest fiskar när det började bli eftermiddag. Dock hade han dragit upp några på streamers, vilket vi inte var vana vid från denna fiskfångare. Ett faktum som klurige Todde tog fasta på. När dessa båda sympatiska fiskare råkade på varandra på ”Bengt udde”, kunde inte Todde hålla sig längre. Han frågar Otto lite försynt om han fångat någon fisk och i så fall på vilka flugor. Otto redogjorde sakligt och objektivt för sina fångster. Todde hade redan sitt påhopp klart. Snabbt replikerar han illmarigt: ”-Det är inget att skämmas över att fånga fisk på streamers! – Det brukar jag också göra”. Calle som blev vittne till episoden, kunde konstatera att efter lite vänskapligt skäftande hade dessa båda kombatanter funnit varandra. Under eftermiddagen myntade Otto även ett nytt smeknamn åt vår kamrat Todde. I Ottos ögon (med stor glimt i) går numera Todde under benämningen ’den lille djävlen’.

Johnsson visade åter prov på sitt irrationella fiskande. Han får påslag på Busen, tack vare att han enligt egen utsago, fettat in Busen ”i nacken”. Likaså hade han även ett påslag på en Klinkhammer. Eftermiddagens höjdpunkt var när Roger J erbjöd Calle hundra spänn om han kunde gissa vilken fluga som han hade knutit på tafsen. Calle gissade ivrigt utan att lyckas. Rackelhanen torrt, replikerade Johnsson. Detta föranledde viss skepsis hos lagkaptenen, som tillade: ”-Tar du fisk på den blir jag klart imponerad”. Johnsson lade därefter ut flugan och väntar knappt en minut. Helt överraskande kommer vakringen. Fisk! Krokningen lyckades och regnbågen hamnade snart i Roger J:s håv. Calle hade lite svårt för att finna orden, men att han imponerades av Johnssons bedrift var helt klart. Så till den milda grad att han ställde sig i viken nära Roger, med en Rackelhane på tafsen. Har du hört talas om lättpåverkade flugfiskare förr? På tredje kastet fick Calle fisk med samma fluga, och som därmed prickade in sin näst sista fisk på Cardet. En fisk som Roger J fick står credit för.

Första halvan av fredagens fiske präglades av många och tvära väderomslag. Ena stunden sken solen, medan kort därefter rådde kraftig vind och piskande regn. Denna variation i väderlek bidrog till ett spännande fiske i Sydvattnet. Under några minuter och i samband med ett riktigt skyfall kände Calle fyra fiskar på fyra kast (varav två fiskar tog flugan) inne bland näckrosorna. Regnbågarna drog runt som torpeder! När regnet väl hade lagt sig och solen plötsligt kom fram, passade PeA på att mitt framför näsan på Calle kroka en fisk på torrt. En liten kläckare var oemotståndlig för denna fisk.

Kvällen kröntes på ett högst oväntat sätt. Mörkret hade fallit och fisket höll på att avslutas, då Calle plötsligt ropade FISK! På ”övertid” hade han lyckats kroka en fisk på en kläckare. Den enda flugan som han hade kvar på ScoreCardet. Håvningen var inte helt odramatisk eftersom denna fisk betydde så mycket, FULL CARD.  När fisken väl var fångad utbrast han i full kraft från flytringen: -Yabba Dabba Doo, vilket hördes över större delen av Sydvattnet. Lyckan blev inte mindre när han kom iland. Det blev gemensamt jubel och segerdans bland Bengtarna.

Vår 24:e fiskeresa till Hökensås avrundades på känt manér. Mycket mat och dryck, samt prisceremoni för alla tävlingar. Tipstolvan vanns av Roger J. PeA hade konstruerat en ovanligt klurig Tipstolva, så klurig att Roger Witt satte nytt bottenrekord med ett rätt. Resans Bengt blev denna gång Calle. Todde hade inför resan instiftat en ny tävling, där budskapet var att fånga störst fisk på tunnast tafs. Johnsson segrade, och belönades med en vacker tavla (fiskmotiv). Roger J lyckades också väldigt väl med sitt fiske. Bland annat var han ensam om att kroka fisk på alla fiskepassen. Den åtrovärda Hökensåsmedaljen erövrades av PeA, för bedriften att ha fångat säsongens största fisk på imitation.