Lagkapten Calle åker denna gång till Hökensås redan på Söndagen. Han pratar om att köpa torp ett längre stenkast från Stora Grubben. Det är nog så, men skulle lika gärna kunna vara ett svepskäl för att få kasta in sig i orörda vatten redan på måndagen. Calle fiskar mycket riktigt i Lilla Havsjön på måndagen men fisken är inte huggvillig.
Han är således på plats när tisdagsmorgonen gryr. Bil B med Roger och Roger lämnar Blekinge direkt på morgonen medan Bil A med PeA och Todde rullar mot regnbågslandet först vid 09.30-tiden.
Todde och PeA sitter och småkonverserar lite lätt upprymda om livet i allmänhet och fiske i synnerhet, hela vägen från Sölvesborg till Brandstorp. Todde menarbl a att han inte skall fiska på tisdagen utan ta det lugnt och spara sina krafter till kommande dagar. Väl vid ”vänstersväng Roadhouse” sker något besynnerligt med Todde. Han trampar gasen i botten och håller i princip samma fart på de kurviga vägarna in till paradiset som han gjort på motorvägen till Jönköping. Centrifugalkrafterna sliter i pojkarnas kroppar.
- PeA, fyra orörda dagar ligger framför oss !!!, skriker en lycklig och övertänd Todde.
PeA blir skraj och känner att resan kan sluta innan den börjar i ett ofantligt antal orörda dagar.
Nåväl, Todde lyckas hålla bilen på vägen och grabbarna rullar upp på shopens parkering. Glada i hågen stövlar man in och möts av … tomhet. Shopen är tom. Bara en massa flugor, spö och bråte. Ingen guru,ingen bemanning över huvud taget. Nåväl, grabbarna plockar åt sig av det smågodis som ligger framme. PeA krafsar till sig lite fjädermygg och getingar á 30:- st, väl medveten om att det redan finns gott om dessa insekter i hans flugboxar. Smart !
Han hittar också två flugor av märket Double legs. Senare under resan kommer han att ångra att han inte köpte fler. Affären har nu blivit full av kunder så PeA får handgripligen gå bakom kulisserna för att hämta någon som kan tänka sig att ta emot lite kosing.
Vid halv-ett snåret förenas så alla i Pilgrimmen. När PeA och Todde kommer fram ärBengtarna redan i full gång med sina göromål. Witt sitter i finrummet och stoltserar med hela sin flugarsenal på bordet. Johnsson springer mest omkring. Calle är någorlunda lugn och har nog tankarna mest på sitt eventuella torp, som sotaren skall besöka denna eftermiddag. För en lite stund blir allt som vanligt och kramkalas utbryter. 30 sekunder senare är alla på gång igen. Nu har även Todde och PeA anslutit sig till en stress som aldrig tidigare upplevts i denna stuga. Snacka om yra höns. Alla springer omkring och smörjer, packar, kacklar och framförallt letar efter prylar som man hade i handen alldeles nyss. Det är utrustningen i fokus och man skiter mer eller mindre i den omtalade gemenskapen.
Bullens åker fram och härefter tipstolvan som denna gång kreerats av Roger J. Stressen fortsätter. Inte ens den smått heliga och rituella tipstolve-kvarten klarar sig helskinnad. Witt har kryssat i sin efter ca två minuter utan att ha ställt en enda fråga. PeA ställer en men blir snabbt tillrättavisad av Johnsson som menar att frågan är obefogad. PeA nöjer sig med svaret, plitar vidare och är klar strax efter Witt. Grabbarna lämnar bordet och fortsätter med sin persedelvård. Inte f-n kan man sitta och vänta in de andra grabbarna några minuter.Johnsson ber om att få gå igenom svaren. Svaret blir i princip: - Visst, låt gå men sätt fart.
Calle börjar också bli stressad då han skall träffa sotarn. Märklig planering.
Calle drar till torpet och övriga drar ner till parkeringsplatsen mellan Syd och Nordvattnet.
Superstressen sitter i. När Witt stannar bilen försöker Johnsson vräka sig ur densamma för att spara tid. Det går inte som han tänkt sig då bilbältet fortfarande sitter på ! Nåväl, när han väl fått av bältet så kan ingen stoppa honom. Som en häst med skygglappar frustar han på med ring, spö och grodfötter… , vips, så sitter han i Nordvattnet.
När PeA, som brukar vara rapp i steget, en stund senare meckat klart med sin utrustning och är färdig för sjösättning så ligger Johnsson en bra bit ut i Nordvattnet med fisk på. En hungrig båge kunde inte motstå hans svarta zonker. Hade nu Johnsson inte varit så förbaskat snabb ut hade han kanske inte fått denna fisk. Och vem vet, hade han inte knäppt säkerhetsbältet och sinkat dessa sekunder hade han kanske fått en till. Det får vi aldrig veta.
Fisket blir sedemera inte så upplyftande denna eftermiddag. Roger Witt visar sig dock vara i gott slag genom att fånga en båge på Svart Zonker i Enesjön och Todde får också fisk, en gädda sväljer hans fluga i Nordvattnet. PeA känner ingenting men gläds åt att en ny V-boat införskaffats. Brottningsmatchernas tid är förbi. Calle som anslutit efter att umgåtts med en Svart Zotare delar av eftermiddagen, känner heller inget.
Väl i stugan tar sig grabbarna, i vanlig ordning, en stänkare och diverse ritualer tuggar igång. Bl a får resans CD, denna gång sammansatt av Witt, mycket beröm. Nämnas bör också att nytt pris introduceras, denna gång genom PeA. Priset tituleras The Midge Award och tillfaller den fiskare som på resan fångar flest fiskar på fjädermygga. Dessutom kommer alla fiskare att erhålla medalj efter att man tagit sin första firre på denna lilla skapelse. Så här långt är det endast Calle som lyckats med denna bedrift.
När det är dags att gå till kojs har herrar Witt och Johnsson spexat lite med Todde. Då han vaskat av sig står det en spjälsäng riggad till honom på andra plan. Todde lever dj-l en liten stund och alla vännerna får sig ett riktigt gott skratt.
Att notera: Många gånger har något uttalande från gurun Otto vid ankomsten gett oss kickar av kolossalformat. Denna gång var inte Otto på plats i shopen men Calle hade träffat på honom vid odlingen och då fått veta att det finns nyutsläppta ”Björnar” i Lilla Havsjön. Han menar i samma andetag att ”den lilla elektrikern” kan passa på att åka vattenskidor efter dessa monster.
Denna dag är vikt för fiske i Strandgölen. Morgonen är kall och molnfri och vännerna sprider sina spön över sjön. De första timmarna genererar inga hugg men ett och annat vak kan skönjas. Witt hittar en vik bortom bortre lång där det är lugnt och fint. En kastplats som först på denna resa upptäcks. PeA går förbi för att byta position. Precis då han kommer i jämnhöjd med Roger kommer hugget ! En båge har fastnat på Witts flicksländenymf. I vanlig ordning hanterar Witt fisken oerhört brutalt. Fisken försöker dra ut lite lina men det går inte då Roger krampaktig håller linan spänd. Fisken går rakt upp för att skaka av sig flugan men inte heller detta kreativa försök fungerar. Efter en kort stund ligger bågen i håven och Witt är lycklig som en speleman. Efter en stunds fiske får Witt påslag igen men denna gång lyckas han inte kroka.
Tord har sökt sig bort till den sida av sjön där vinden ligger på som värst. Efter en stunds kastande längs med en vassrugg smäller det på. En båge fastnar på hans svarta Zonker.
Övriga Bengtar känner ingenting och vid lunchtid drar grabbarna hemåt för att tanka i sig några bullens. En stund senare är vännerna åter på plats. Todde går direkt ut i blåshålet och bankar på med svart Zonker. Det visar sig vara ett lyckat drag. Det dröjer inte länge förrän han hänger på sin andra fisk och livet leker. PeA har ställt sig på Witts plats och känner i omgångar nafs på flicksländenymfen. Han flyttar sig några meter åt höger och fiskar på en plats där en massa löv blåst ner i vattnet. Witt intar då sin ”hot-spot” igen.
Efter fyra-fem kast får PeA så på en regnbåge som drillas ganska hårt. PeA är skärrad då det är första fisken och tafsen är väldigt lång. Vid ett svagt ögonblick ber han Roger om hjälp med håvningen. Detta tycker Roger är roligt. Då han är på väg lyckas dock PeA själv landa fisken och utbringar ett glädjevrål.
Todde fortsätter kriga på i blåsten. Det resulterar i ytterligare en fisk … och ytterligare en ! Den sista fisken svarar, enligt Toddes egen utsago, för den häftigaste fight han upplevt. Fisken drar ut mängder av backing i omgångar, men orkar på sikt inte stå emot Toddes infiskning. Han springer bort till Calle som står en bit därifrån och sprudlar av glädje. Alla grabbar runt sjön hör hans berättelse om denna häftiga fiskesekvens. Han erbjuder så gentilt Calle att ta över den heta fiskeplatsen. Calle tackar ja och fiskar här en stund utan att känna någonting. Vid skymningen är platsen ledig och PeA passar på att testa lite. En stund senare, efter mörkrets inbrott, bestämmer han sig för att göra ett sista kast. Ca två meter från land kommer hugget. Ännu en fisk har nappat på flicksländenymfen. Drillningen blir spännande för PeA som inte ser vart fisken befinner sig men efter fem minuter ligger fisken i håven.
Dagens möda resulterar i sju fiskar varav Todde tar fyra. Han känner sig med all rätt lite stolt och på kvällen, efter några pilsner i bastun, börjar han kaxa till sig. Han delar ut pikar till höger och till vänster, och denne man kan som ingen annan, dock med glimten i ögat, platta till sina vänner. Raka och rena frågor och klara konstaterande är Toddes melodi.
Bland annat får Calle, som så här långt är fisklös, lida av detta. Som om Calle inte själv höll koll på hur många fiskar han fångat konstaterade Tord i omgångar;
- Calle, du har inte fått någon fisk.
Väl i stugan fortsätter gnabbet i sann kamratanda över en Taco-meny. Calle är trött och och släcker ner i köket redan kl. 22.30. Detta kan inte övriga Bengtar acceptera utan de lämnar, i likhet med kaxiga tonårsbarn, in protest och tänder upp igen.
Att Calle är trött denna kväll bottnar säkert i att han så här långt på resan varit ganska splittrad då det eventuella torpköpet legat i luften. Affären gjordes klar under onsdagen vilket vi alla gladdes mycket åt. Vår vision av ett nytt residens börjar ta form !
Denna dag är det Lilla Havsjön som gäller. PeA, Johnsson och Calle drar iväg tidigt då det känns som att detta är dagens med stort D. Tord och Witt väljer av någon märklig anledning att ta sovmorgon.Väl vid vattnet upptäcker PeA att ventilen till flytringen är puts väck.
En lysande start på dagen. Han anar att ventilen ligger kvar mellan Syd- och Nordvattnet men väljer att fiska från land på förmiddagen. Johnsson och Calle sticker omgående ut i sina ringar. Johnssons springer omgående läck och innan förmiddagen är slut har även Calle fått punka. Tre ringar ur funktion på samma pass ! Helt sanslöst.
Nåväl, fisket rullar igång och ingen känner något på morgonen. Todde och Witt ansluter och Todde ställer sig omgående på djupkanten jämte PeA, som stått här i ca en timme.
PeA får en känsla av att Todde inom kort kommer att få fisk. Mycket riktigt, en svart Zonker sitter helt plötsligt som en smäck i flabben på en glupsk båge. Todde som är fylld av själv-förtroende har blivit bortskämd och blir bara lite glad. Detta är den enda fisk som landas på förmiddagen.
På vägen till bilarna har Calle tagit ur sin gula ringblåsa ur höljet och ännu ej tömt den på luft. PeA, Johnsson och Witt går tätt efter Calle. Trötta och hungriga börjar de hallucinera om att bläran är en gigantisk Cheez Doddle. Calle skyndar sig att tömma den på luft innan någon Bengt hinner sätta tänderna i denna läckerbit.
Väl i stugan är det dags för ringvård på bred front. Härefter inmundigas fiskgratäng och en diskussion tar fart där alla är överens om att det är synd om medelålders män.
” - Andra samhällsgrupper prioriteras, aldrig vi”, ” - Vi är syndabockarna i dagens Sverige och helt ute”, etc etc. Stämningen blir emellanåt nästa lite hätsk och ryggdunkningarna blir allt intensivare. Sammanfattningsvis är det helt klart synd om Bengans vänner.
Nåväl, vi tröstar oss själv med lite eftermiddagsfiske. Detta blir av ganska häftig karaktär.
Det är Witt som först höjer temperaturen. Han ligger utanför udden med en geting på tafsen. Plötsligt ser han en regnbåge vaka fem meter ifrån sig. Han drar in lite lina för att kunna kasta mot bågen. Då vakar fisken igen! Roger gör ett snabbt kast mot fisken och hinner bara sträcka linan innan hugget kommer. Efter lite dramatik på frivattnet kan Roger håva och han tar sig upp på bortre lång för att gratuleras av Todde som följt kampen. Roger flyter ut i ringen med getingen men det händer inget fastän det fortsätter vaka mellan udden och bortre lång. Han agnar med Toomys Pupa. Ett litet vak visar sig i vindkanten tjugo meter bort. Roger tar i för kung och fosterland men linan ramlar fem meter framför honom i ett fullständigt misslyckat kast. Han gör om proceduren och lyckas kasta en femton meter. När han sträckt linan ser han ett försiktigt vak där flugan borde vara. När han sträcker sitter fisken där den ska. Witt känner att det är en rejäl fisk men kan inte ana att den är av den kalibern den skall visa sig vara. Han tror den kan väga 2,5 kg men den växer och växer vid infiskningen och när den landar i håven är den riktigt stor. Kroken på flugan är nästan helt uträtad. Witt utbrister lite försynt att det antagligen är en Topp- tio fisk. PeA som ligger ute i ringen en bit bort är dock övertygad om detta och tippar på Topp- tre. Efter invägning hos Calle som fiskar från land strax intill landningsplatsen visar det sig att jättebågen väger 4,1 kg !!! Fisken går in som tvåa på Topp- tio Total och etta på imitations-listan. Witt är kung och har inga problem med att uppträda som en sådan.
Johnsson som haft det lite motigt ett tag prövar med en score-card fluga, i detta fall en liten Buse. Denna Buse lyckas lura upp en fisk och Johnsson är hetsig vid drillningen. Han ligger i ring strax utanför den heta udden och Calle skall på betryggande avstånd plåta lite. Johnsson blir väldigt orolig och skriker från ringen ”- Flytta dig, flytta dig !” trots att linan pekar rakt ner i vattnet. När fisken landas är Johnsson med all rätt glad som en lärka i skyn.
Finns inte många hål kvar att fylla på cardet numera.
Calle får en fisk från land på flugan Double Legs strax intill badbryggan. Skönt då detta innerbär att alla fått fisk och är inne i spelet. På kvällen revideras all statistik och Witt hyllas i omgångar för sin framfart. Det vankas sjömansbiff redan nu då Todde väljer att åka tillbaka till civilisationen lite tidigare på fredagen. Av någon anledning kommer en ficklamps-diskussion igång där Todde hugger på någon av de äldre Bengtarna som haft problem med sin. Johnsson utbrister: ”- Tyst Todde, vid din ålder var vi självlysande”.
Dags för fiske i Bastugölen tillsammans med Otto. När vi anländer till vattnet är det vindstilla och smärre vak syns över denna trollska sjö. Det dröjer inte länge förrän alla fiskare står utplacerade på sina favoritplatser. Liksom vid tidigare fiskedagar vid detta vatten brukar ett par fiskar ryckas upp ganska omgående. Denna gång är det Johnsson och Witt som får ”tight lines” nästan omgående. Otto dyker upp efter en stund och i vanlig ordning behövs det inte många kast förrän denna guru kan ståta med fisk. Vid frukost har han krokat en tre-fyra stycken. Över några mackor diskuterar Otto och Bengtarna lite kring sportfiskeområdets framtid. Sen berättar Otto att han fått sina fiskar på guldhuvudförsedda flugor. Todde skiner upp och plattar till: ”- Otto, har du sett några insekter med guldhuvud.”
Otto kontrar då han får höra att Todde fiskat mycket med geting, myror och bärfisar utan att det vakat något. ”- Står du och kastar ut i tomma intet, pöjk. Är det för att se om flugorna flyter eller skall du fotografera dem ?! ” utbrister en nöjd Otto.
Precis innan fikat får PeA påslag på en av sina två inköpta Double legs. Fisken sliter av tafsen. Direkt efter fikat sätter PeA på sin andra dito. Direkt får han fisk. I de två nästföljande kasten har han påslag igen på denna fantastiska fluga. Något upphetsad skall han snabbt få ut flugan igen. Då händer något som hänt förr vid liknande situationer. Det rasslar till i bakkastet och flugan är försvunnen. Han letar febrilt men det är stört omöjligt att hitta denna lilla fiskfångare. Snopet.
Witt har fått två fiskar på prinsnymf och tappat en på husmask. Han får sällskap av Otto vid sin favoritplats och lyckas (ändå) fånga en till på prinsnymf. En fjärde fisk lyckas slita sig genom att räta kroken.
Så vankades det så småningom Bullens korv. De fem vännerna och Otto fortsätter sin intensiva fiskediskussion och Otto kommer med ett utmärkt julklappstips. En lina vid namn Wet- clear tip rekommenderas. ” - Den måste finnas med på önskelistorna, pöjkar. Den har fantastiska egenskaper, säger Otto.
Witt pratar mycket om uträtade krokar och med tanke på hans sätt att med våld drilla fisk konstaterar övriga Bengtar att detta är helt naturligt.
Eftermiddagsfiske vidtar och Todde får fisk strax innan han drar tillbaks till civilisationen. Även denna gång på en Svart Zonker. Todde tackar för sig och drar sig nöjd tillbaka för hemfärd. Han har på denna resa satt nytt PB i antal fiskar, 6 st. Lysande !
Calle krokar en båge på sen eftermiddag via en Black Martinez och PeA får en score-card-inteckning genom att kroka en båge på Busen vid Bengans udde strax före skymningen.
Witt tar sin fjärde fisk på prinsnymf och precis i skymningen tar han, på Svart Zonker, dagens femte och lyckas därmed i sista sekund ta sig in i klubben som har en fisk per fiskedag i snitt !
På fredagskvällen summeras resan och alla är överens om att det varit oerhört intensiva dagar. Bland annat konstaterar PeA att han totalt vistats max 30 minuter på ryggsäckens stol. Kanske dags för Bengtarna att försöka coola ner lite ?
Prisutdelning vidtar med följande utfall …..
Resans Bengt: Roger W – Inget snack. Störst och flest fiskar. Han lyckades också,
genom resans fiske, att nå upp i det magiska talet 1,00 fisk /dag och ingår numera som tredje man i ”Club One Point Zero”.
The Midge Award: Calle får disponera trofén då han tagit fisk på fjädermygga vid tidigare resor. Ingen lyckas med bedriften denna gång.
Årets största fisk: Roger W. Regnbåge på 4,1 kg !
Tipstolvan: Todde lägger beslag på presentkortet.
Efter sedvanlig städning och packning på lördag morgon stannar vi så till vid Calles torp.
Vi får se ett objekt med stor potential, i en fantastisk miljö. Alla känner vi stor tillförsikt inför detta projekt. Tänk att få en egen klubbstuga ! Känner vi vår lagkapen rätt kommer inget att lämnas åt slumpen.
Fiskfångster: Roger W 9, Roger J 6, PeA 6, Tord 6, Calle 2