Så var det dags för den tjugosjunde resan upp till Hökensås. PeA hade haft en orolig vår, då hans medverkan vid resan var i farozonen. Han hade glömt att sambon skulle ta examen fredagen den 3 juni och risken att han skulle vara tvungen att jobba någon av de övriga fiskedagarna var stor. Men allt löste sig på bästa sätt. PeA reste upp redan på måndagen och logerade i Calles nyinköpta torp. De två lade upp strategin på kvällen och kl. 4,30 på tisdagsmorgonen, innan klockan ringde, var PeA uppe.
Vädret var inte det bästa för att vara den 31 maj. Ösregn och sex grader. Calle låg kvar i sängen, han hade lite målerijobb att sköta om innan fisket skulle börja. PeA åkte ner till Lille Havsjön. Trött och frusen och och utan hugg var han tillbaka hos Calle vid elva-tiden.
Klockan ett anslöt sig Roger W och Roger J. Efter en snabb inspektion av den hemtrevliga stugan åkte vi till vårt residens ”Pilgrimmen”. Normalt sett brukar vi vara otroligt stressade när vi kommer upp till Hökensås. Denna gång var alla ganska lugna. Det var nog det ihållande regnet som spelade en stor roll. Vi kunde i alla fall äta ”Bullens” och gå igenom tipstolvan i lugn och ro.
Vid fyratiden var det dags att ge oss ut för det första fiskepasset. Roger Witt åkte till Store Grubben och Calle, PeA och Roger J åkte till Lille Havsjön. Där upptäckte Roger att han glömt flugrullarna i stugan. PeA, som alltid är en bra kamrat, skjutsade tillbaka honom för att hämta rullarna. Tidsförlusten blev bara åtta minuter. Som tack för det fick PeA napp endast 10 minuter efter det att flytringen glidit ut i vattnet. En halvkilosbåge tog på en kläckare. Detta var bara början på en av PeA:s största fiskeupplevelser i Hökensås. Vi har alltid varit fascinerade av att ta en regnbåge på Fjädermyggpuppa. Den ende i gänget som lyckats med detta är Calle. Vi har till och med instiftat ett pris, ”The Midge Award”, till den som fångar flest fiskar på Fjädermyggpuppa under en resa. Framåt kvällen ligger PeA i ringen mitt ute på sjön. Det blir vindstilla och fisken börjar så smått att vaka runt omkring honom. Han sätter på flugan TKK och hugget kommer nästan genast. Dock går kroken av men detta ger PeA precis den harmoni han behöver. Han börjar tro på att det nu är läge för att sätta på en fjädermygga.Vakandet fortsätter och en liten mygga tacklas på. PeA har på känn att tiden nu är inne för break througt på denna lilla gynnare. Efter ca 5 minuter kommer så påslaget och fisken drillas med stor spänning. När den landats är självförtroendet på topp och flytet fortsätter.När fiskepasset var över har PeA tagit 3 regnbågar på Fjädermyggpuppa, den största på 1.2 kg. En välförtjänt 7,2:a Pripps Blå öppnades genast vid ankomsten till stugan. Även Roger J hade fisk på Fjädermyggpuppa, men tyvärr tappade han den strax före håvning. Calle hade några småhugg men ingen ville fastna på kroken.
Klockan sju kom vår hovfotograf Björn Granath med Canonen i högsta hugg. Som Mattias Klum ålade han sig ut i vattnet och tog några fina bilder. Nu hade alla fem ”Bengtarna” anslutit sig. Roger W tappade en fisk på grund av lintrassel i Store Grubben.
När PeA, Calle och Roger J kom tillbaks till stugan kom Roger Witt fram och kramade om PeA och gratulerade till fångsten på Fjädermyggpuppa. Det är sällan man ser Roger W så glad över någon annans framgångar. Om glädjen bestod av PeA:s fångst eller de 20 cl Jägermeister som Roger hade dragit i sig står skrivit i stjärnorna.
På kvällen serverades det pytt-i-panna. Roger W som var ännu gladare än tidigare fick uppdraget att steka ägg. Han sa: -Nu när Tord inte är med, så vändsteker jag inte äggen. När vi kollade efter 6-7 stekta ägg var alla vändstekta. Det är ju inte lätt att spela luftgitarr och steka ägg samtidigt. Även om formen på äggen inte var optimala var dom i alla fall mycket goda. Ett stort tack till Bengans Vänners bästa äggstekare (enligt egen utsago).Roger W delade också ut två diplom (ett på svenska och ett på engelska) till Calle för hans bedrift att fylla i alla flugorna på score-cardet.Trötta och sugna på en ny dags fiske gick alla till sängs vid ett-tiden och tog ett beslut som vi sällan gjort innan.

Vi tog sovmorgon till klockan sju. Vi hade hört av någon klok gubbe att det var ingen ide lägga krut på tidigt morgonfiske när vädret var så dåligt och kallt. Det är bättre att sitta hemma i stugan och dricka grogg, sa den kloke mannen. Klart vi lyssnade på såna visdomsord även om vi skippade groggen.Onsdagen den 1 juni hade Roger Witt födelsedag. Vi sjöng (hellre än bra) ja-må-han-leva och han verkade må ganska bra med tanken på all centilitrar ”Jäger” han tankat dagen innan.
Vi åker alla fem ner till parkeringen mellan Nord- och Sydvattnet. Calle ger sig ut på Sydvattnet och resten glider ut med flytringarna i Nordvattnet. På Sydvattnet har Calle det trögt men till slut lyckas han lura en regnbåge på en torr sjösandslända. Roger Witt fångar två st bågar på Haröra flash. Roger J åker till viken efter den andra parkeringen fast besluten att få napp på Fjädermyggpuppa. Tre sekunder efter att flugan nått vattnet sitter den där. Nervöst börjar han drilla fisken men strax före håvningen slår sig fisken fri. Efter några väl valda ord (som ej kan gå i tryck) beslutar han sig för tredje gången gillt. Och efter en halvtimme lyckas han kroka en båge som efter fem minuters nervpirrande fight till slut håvas. En scorecard fisk, och nu har han bara två fiskar kvar till fullt card. PeA och Björn lyckades inte få någon fisk på detta morgonpass.
Hemma i stugan drog vi i oss ett gäng ”Bullens”, men någon vila var det inte tal om. Roger J fick äta sina sista två korvar på stående fot, för nu skulle vi åka till Lille Havsjön.
Kläckningen av Sjösandslända började komma igång och vi hade hört att mellan två och fem på eftermiddagen är den bästa tiden. Roger och Roger körde inom shopen för att proviantera några flugor. Där träffade de Lennart Ottosson och Tommy Andersson. Dom föreslog att vi skulle köra till Store Grubben, för där ligger kläckningen av Sjösandslända några dagar före Lille Havsjön. Klart att Roger x 2 lyssnar till två så kloka män, så därför rullade bilen ner till Store Grubben. Det var inte så mycket folk som det ibland kan vara där. Roger J ställer sig på udden till höger om parkeringen. Han har ett spännande fiske med en hel del vak, men ingen fisk vill ta hans kläckare. Roger W har gått till vänster om parkeringen och efter en timme får han en båge på en kläckare. Sen går han en bit närmare Roger J och gör några kast. Han frågar Roger J: - När skall vi åka till Lille Havsjön? –Fem kast till, svarar Roger J. På kastet efter får Roger W påslag. En regnbåge har tagit hans torra Sjösandslända och när den ligger i håven har han bara tre st kvar på scorecardet.
Därefter åker de bägge Rograrna till de övriga i Lille Havsjön. Där är mycket folk. Nu när Lille Havsjön inte längre är specialsjö med begränsat antal fiskare så har trycket på sjön ökat. Calle, PeA och Björn hade inte haft något känn på hela eftermiddagen. Björn inspirerad av PeA:s och Roger Johnsson framgångar med Fjädermyggpuppa har satt på denna fluga med hopp om da capo. Björn har även en egenskap som kan vara bra att ha vid vissa tillfälle. Han kan sova var han än befinner sig. Detta var dock inte ett sådant tillfälle. Sittande i en flytring med en Fjädermygga på tafsen och en regnbåge som närmar sig. Abrupt blev Björn väckt av ett plask 10 meter från honom och ett ryck i spöt. Tyvärr tog fisken flugan med sig i djupet utan att tafsen satt kvar på flugan. Roger W fortsätter sin framgång och tar en regnbåge på Sjösandsländenymf. Också detta är en scorecardfisk så nu är det bara två kvar. Även PeA lyckas ta en scorecardfisk i Stockaviken. Detta på en Husmask. Han har nu tre kvar till fullt scorecard. Calle och Roger J känner inget under kvällens fiske i Lille Havsjön.
Hemma i stugan lagade vi (Calle) till kyckling, ris och en god sås. Även lite grönsaker fanns på menyn. Det är den del av kostcirkeln som inte brukar vara besökt under Hökens-resorna. Strax före vi skulle gå och lägga oss trodde vi att PeA hade fått en febertopp. På fullt allvar sa han att han skulle skippa förmiddagsfisket på torsdagen. Vi trodde först att han skojade men det var på fullt allvar. Vi andra försökte analysera det hela och Johnssons analys var ”Hjärnsläpp”. Även Roger W och Björn tänkte ta en rejäl sovmorgon.

När Calle och Roger J satt i köket på torsdagsmorgonen hörde de steg i trappan . Det var PeA som lite genant höll med om Roger J:s analys. Hjärnsläpp var det rätta ordet. -Hur kunde ni tro att jag skulle missa ett fiskepass. Även Roger W och Björn kom ner och nu var fiskegänget samlat för en ny fiskedag. Roger J och Björn åkte till Enesjön och fiskade vid spången till Sydvattnet. Björn hade en regnbåge på som tog fluga (husmask). Roger kände inte något alls på hela förmiddagen. Roger W fortsatte sin framgångssaga och tog 2 bågar på svart zonker i Nordvattnet. Calle och PeA for till Store Grubben. Strax före lunch fick PeA sin första regnbåge på torr Sjösandslända. Den vägde 1,15 kg. Det var också en scorecardfisk, så nu har Roger J, Roger W och PeA två fiskar kvar till fullt scorecard. Det blir en kamp in i kaklet vem som skall bli nummer två att fylla sitt scorecard.
Till lunch åt vi hamburgare. PeA slog rekord med fyra st. Vi hade köpt med lite frukt på resan. Fem bananer, fem äpple och fem päron. När Calle och Roger J inventerade fruktförrådet upptäckte vi att det hade gått åt ganska mycket frukt. När Calle hittade en plastpåse som fungerade som soppåse på golvet såg han att det låg ett päron däri. Roger Johnsson sa att det är nog någon som vill förbättra fruktstatistiken som slängt päronet. En stund senare letade Johnsson efter sin vattenflaska. Calle sa att han sett en vattenflaska i nyss nämnda soppåse. Efter en kort analys fick Johnsson erkänna att det nog var hans päron.
På eftermiddagen fiskade Roger J i Sydvattnet. Efter tre timmars intensivt fiske med Sjösandsländenymf och husmask (hans 2 kvarvarade flugor på scorecardet) satte han på en svart zonker. Efter 10 minuter fick han en regnbåge. Efter ytterligare en timme fick han en regnbåge till som var ganska pigg och till och med drog ut lite backing. Därefter drog han sig till Nordvattnet där han sammanstötte med Björn som fått sin första, andra och tredje regnbåge på resan. Alla tagna på svart zonker. Calle, PeA och Roger W beslutade sig att åka till Store Grubben. Där var otroligt mycket folk. Det första som mötte dom var en lösspringande hund. Calle och PeA beslöt sig för att åka till Lille Havsjön, men Roger W stannade kvar. Han fick en regnbåge på kvällen på en kläckare. När Calle och PeA kom till Lille Havsjön var det inte så mycket folk. De rullade ut i ringarna vid vassviken. Calle var en bra bit ute när PeA kom i vattnet. Det småregnade men PeA upptäckte att fisken ändå var uppe och plockade sjösandsländor nära land. Med den harmoni som fanns i denna kropp bestämde han sig för att ligga kvar i viken och mata på med sländan tills hugg kom. Denna strategi resulterade i tre fiskar. En oerhört stark prestation av en stark fiskare. Efter några timmars fiske tar pojkarna en fikapaus på Vassviksudden. När fikapausen var slut upptäckte dom att det kommit minst 10 nya fiskare. Det var som en armada med flytringar som täckte Vassviken. Ett bevis på att när man har framgång är ingenting omöjligt var när Calle och PeA låg bredvid varandra lite senare på kvällen. Calle la ut ett perfekt kast och Sjösandsländan stod upp perfekt i vattnet. PeA lade ut ett inte lika perfekt kast som innebar att Sjösandsländan låg lite på sned. - Viilken fluga tog regnbågen ? PeA:s så klart.
PeA hade medgång och Calle hade inte riktigt samma flyt på resan.
Hur kan regnbågen veta vilken fluga som tillhör fiskaren med flyt ?
Vad är det som gör att när man har självförtroende vid fiskevattnet så får man alltid fisk ?

Eftersom PeA var tvungen att återvända till verkligheten på fredagsmorgonen tog vi vår avslutningsmiddag (sjömansbiff) på torsdagskvällen. Som vanligt slank den lätt ner i allmer växande magar. Vi har upptäckt att snittvikten hos Bengans Vänners medlemmar ökar med tre kg under en Hökensåsresa. Som tur är vräker vi inte i oss massa ostbågar, chips, frukt & mandel med mera under vår civila tid.

Även på fredagen tog vi sovmorgon till halv åtta. Denna fredag var en historisk dag för Bengans Vänner. För första gången sedan starten våren 1992 missade PeA en fiskedag i Hökensås. Det sved nog i själen men med så bra fiske som PeA hade haft var det nog ganska lätt att åka hem och fira Gunillas examen. Kvarvarande fiskare tog förmiddagspasset i Store Grubben. Även denna dag var det ganska mycket folk. Det vakade en del mitt ute i sjön, men vi lyckades inte få någon regnbåge att ta våra flugor.
Efter lunchen som bestod av (tro det eller ej) ”Bullens” korv, åkte vi ner till Sydvattnet för att ta resans sista pass med våra flytringar. Calle som haft det ganska trögt lyckas direkt fånga en regnbåge på svart zonker. När vi kommer till platsen utanför Tjärn 59 slutar det och regna. Det börjar kläckas en del Sjösandsländor och det vakar också lite. Efter några minuter för Johnsson påslag på en torr Sjösandslända. Det är en ganska stor regnbåge, men efter ett par minuter lossar den från kroken. Calle lyckas däremot ta en på samma fluga en stund senare. Roger Witt som stannat kvar vid övergången Sydvattnet/Enesjön får syn på lite Fjädermyggvak. Eftersom Fjädermyggpuppa är en av två kvarvarande flugor på scorecardet är det självfalla valet att sätta på en sådan fluga. Efter en kort stund smäller det till. Till Rogers glädje är fisken inte så stor (en öring) och den kan bärgas utan större besvär. Roger W paddlar lycklig bort till Calle och Roger J och tar en pilsner vid Tjärn 59. Björn har sin vana trogen paddlat in och tagit en tupplur på stranden mittemot. Calle tar sin mobil och ringer till Björn som vaknar med ett ryck och fumlar efter telefonen. Calle och Roger J får sig ett gott skratt. Roger W ringer hem till Monica och berättar om fångsten på Fjädermyggpuppa. Nu tänker han sätta på husmask för att fylla sitt scorecard. Han fiskar lite i Sydvattnet men efter en stund går han över till Enesjön och ställer sig i viken till vänster om spången. Plötsligt hugger det till på husmasken. Med en puls på över 150 närmar sig regnbågen håven och till slut ligger den där. 5 ½ års kamp är slut för Roger W. Som andre man har han fyllt sitt scorecard. Dom sista fyra fiskarna (av 16) har han tagit på denna resa. Ett stor grattis Roger Björn tar 2 regnbågar på svart zonker och Roger J tar en och tappar 2 st. Roger J:s regnbåge väger 1,6 kg och blir resans största fisk. Vid halvtio-tiden paddlar vi in för att avsluta vår tjugosjunde fiske resa till Hökensås. En resa som gav 31 fiskar, den näst bästa hittills fångstmässigt, men den kanske allra bästa resultatmässigt. 5 fiskar på Fjädermyggpuppa och 7 fiskar på torr Sjösandslända.
På kvällen åt vi varma mackor och drack upp dom sista ölen. Det blir en öl kvar. Ingen orkar dricka den. Åldern börjar nog ta ut sin rätt. Därefter är det sedvanlig prisutdelning. PeA som var det självklara valet till ”Resans Bengt” efter hans framgångar blir på mållinjen omsprungen av Roger Witt. Att fylla sitt scorecard och dessutom ta fyra inteckningar på denna resan fällde till slut avgörandet.
Tipstolvan delades av Calle och Roger Witt.
The Midge Award vanns av PeA med tre fångade fiskar på Fjädermyggpuppa.
The Dry Fly Trophy (största fisken på torr sjösandslända) togs också hem av PeA, vikt 1,15 kg.
PeA får tillika medalj för störst fisk på imitation, Fjädermygga 1,20 kg.
Roger J, Roger W och PeA fick en medalj för första regnbågen fångad på Fjädermyggpuppa.
Efter prisutdelningen kröp alla till kojs ganska trötta efter tre och en halv dagars intensivt fiske.

På lördagsförmiddagen var det sedvanlig städning. Vi stannade till i shopen där vi träffade Tommy Andersson som gav oss lite tips inför kommande resor. Roger & Roger begav sig sedan hem till Blekinge och Björn till Kungliga Huvudstaden. Calle som hämtat Tina vid järnvägsstationen tidigare på förmiddagen stannade kvar i torpet i Bengelsruder för att fortsätta renoveringen av det som om några år kanske blir Bengans Vänners nya residens.

Fångster: Roger W 10, PeA 9, Björn 5, Roger J 4, Calle 3