Alla åkte upp ganska sent på söndag eftermiddag så inget fiske var inplanerat. Därför var förstakvällen ganska avslappnad. Rutinmässigt lottade vi sängar, lät Calle packa in maten, klistrade upp statistik i stugan och bredde ut oss med prylar i största allmänhet. Första ölen och stänkaren gled ner tämligen omgående.

Klockan 23.00 kunde vi äntligen ta en 4-5 Bullens var. Vi hade haft rätt mycket diskussioner innan resan om vilken senap som skulle med. Nu var alla sorter med så alla var nöjda.

Björn stod för tipstolvan. Han hade konstruerat en så knepig fråga så vi var tvungna att stryka den. Frågan blev ett slags Moment 22.... typ: någon av Calle eller PeA vinner tipstolvan.... Björn hanterade denna fadäs med full värdighet.

PeA överräckte underbara nyinspelningar under beteckningen Absolut Strandgölen. Dessutom bidrar han med en (ej Absolut) Vodka Vanilj till vår spritsamling vilket var ett intressant initiativ som hade Todde som upphovsman.

Efter inledande morgontrötthet och spekulation om vilken sjö som var bäst, så fullkomligt exploderade stugan av aktivitet. På nolltid satt alla i rätt bil med rätt prylar och gasade för fullt. Witt körde till Nordvattnet med övriga drog till Lilla Havsjön. Vädret var ganska kallt, blåsigt och regnigt som det hade varit senaste tiden. I Lilla Havssjön fick grabbarna dessutom trängas med ytterligare tio flytringar. Trots det gick det ganska bra för Bengans Vänner. Jonsson toppade på två fiskar fångade på Svart Zonker. Witt tar en fisk i Nordvattnet efter ganska amatörmässigt fiskande. Han lyckas få ett hugg på Zonker, men fisken släpper och Witt fortsätter dragga i ringen med sin sjunklina. Efter 20 minuter drar han in linan och upptäcker att fisken tagit flugan. Han sätter på ny Zonker, hinner kasta ut och dra ett par drag när nästa fisk hugger på. Även denna gång lossar flugan omedelbart (och Witt fattar det omedelbart denna gång....). Tredje gången lyckas han så hela vägen.

Stämningen är ganska uppåt under lunchen även om Otto meddelat att fisket befinner sig i en övergångsfas och att det inte riktigt har kommit igång med sjösandsländefisket.

Calle serverar fiskgratäng till alla utom till Witt som får pizza då han klagat tidigare på fiskgratängerna. PeA låter meddela att på nästa resa vill han också ha pizza istället.

På eftermiddagen samlas alla i Lilla Havssjön. Där lossar fisket ordentligt för Witt. Han drar 5 fiskar på sjunklina och streamers av olika slag. På kvällen mojnar det och alla vännerna prövar med myggpuppa. Nästan samtidigt får PeA, Jonsson och Witt fisk på myggpuppa! När fiskedagen är över har alla Bengans vänner fått fisk och Björn har lyckats ta den största, en båge på 2.15 kg.

På kvällen serveras Bullens och mycket dricka.

Tisdagens fiske var bokat på Strandgölen. Syftet var förstås att ta grov fisk. Speciellt Calle var ivrig efter att ta stor fisk i Strandgölen. Vädret hade dock försämrats jämfört med måndagen och Strandgölen tog oss med blåst, kyla och regn. Witt är latast, går bara en bit till höger om parkeringen och lyckas ta en morgonfisk på 1,7 på andra eller tredje kastet. Fluga? Svart Zonker så klart.

Vännerna stod sedan och slet fram till lunch utan ytterligare framgångar. Motvind från alla håll kändes som ibland. Björn ordnar i alla fall rejäl kompensation genom att göra en fantastiskt spaghetti Bolognese. Alla äter så mycket de orkar.

PeA och Witt är efter lunch inte särskilt intresserade av att fiska vidare i Strandgölen. Måndagens framgångar i Lilla Havssjön lever kvar i minnet. Beslutet behöver dom inte ångra. När de kommer ner till Lilla Havssjön är både tjeckiska och danska landslaget (eller nästintill) redan på plats och drar fisk. Bengans vänner är dock inte många klasser efter. Witt lyckas dra 7 fiskar på olika streamers varav en är öring. PeA drar 4 bågar varar 3 på Svart Zonker och en på goldhead haröra. Denna eftermiddag och kväll är det otroligt mycket fisk i Stockaviken. Tjeckerna lägger till slut upp sig på rad i viken, hivar ut sjunklina med boobyflugor och tar fisk ungefär en gång i kvarten kändes det som. 21.30 fick det var nog med fisket i Lilla Havssjön. I Strandgölen kämpade dock Jonsson och Calle vidare ytterligare någon timme. Jonsson hade tagit en tidig fisk efter lunchen men därefter hade det inte blivit något. Det förväntade kvällslyftet i fisket uteblev också. Björn åkte tidigt till stugan och vilade upp sig.

På kvällen käkades Bullens istället för pytt vilket var ett nödvändigt traditionsbrott då magarna inte rymde så mycket efter spaghettin. PeA klagar lite på sin håv. Han har länge velat ha en vacker trähåv och nu har han just köpt en sådan för ett antal hundralappar. Problemet är att den är värdelös. Den är 15 cm i vidd på bredaste stället och ungefär lika djup och rymmer knappt en enkilosfisk. Övriga vänner tycker det är lite roligt att PeA gått på en sådan nit. Däremot imponerar PeA stort på denna resa genom att äta en j-vla massa Bullens. Han får delat rekord med Jonsson: 7 korv och 6 bröd..?? Johnsson är synsk och får för sig att Ulla-Märtas son heter Nisse Tall. Vi glömde kolla upp om detta är sant.

Vi hade fått besked av Ola Rolf att fisken var oerhört trög i lågtrycket. Det var knappt möjligt att göra utsättningar längre. Odlingsfisken bara tryckte vid botten i dammarna och gick nästan inte att håva. Detta märktes tydligt då imitationsfisket var oerhört trögt denna resa. Märkligt var dock att streamerfisket gick så otroligt bra. Framgångarna fortsatte nämligen på onsdagen. PeA, Calle och Witt fortsatte ta en massa fisk i Lilla Havssjön (förstås) på förmiddagen, speciellt PeA drar mycket fisk. Björn och Johnsson fiskade i Nordvattnet och hade främst andra typer av upplevelser. Det blåser nämligen friskt i Nordvattnet. Johnsson blåser över hela sjön, men när han försöker komma tillbaka märker han att han inte rör sig ur fläcken. Hur mycket han än sparkar med simfötterna går det inte att förflytta sig mot vinden. Johnsson får istället gå upp på land och börja bära flytringen tillbaka till bilen. Efter ett tag är han trött och måste ta ut luften innan han kan fortsätta. Björn ger sken av att vara en riktig atlet och lyckas paddla tillbaka.

På eftermiddagen är alla på plats i Lilla Havssjön för en otrolig avslutning på denna fiskrika resa. PeA fortsätter ta mycket fisk och efter ett tag får han hugg av en stor fisk på sitt haröra. Efter ett tag börjar han inse att hans berömda trähåv är för alldeles för liten. Han får kontakt med Björn och ber om hjälp med att byta ut sin håv och kanske slippa sitt extraspö i ringen när håvningen ska utföras. Björn tar sig intill PeA men just när håvarna ska utbytas får Björn en väldigt smärtsam kramp (sviter efter Nordvattnet?). Han ligger och skriker och är alldeles i vägen för PeA som får lyfta linan över huvudet på Björn under drillningen. Så småningom lyckas utväxlingen av håvar men när Björn ska ta PeAs extraspö får han kramp igen och lyckas hamna ivägen igen. Till sist reder allt ut sig och PeA kan håva resans största fisk, en regnbåge på 2.6 kg.

Resten av eftermiddag och kväll går i rekordens tecken. Witt tar sin nittonde (19!) fisk på resan och därmed sin hundrade totalt på sina resor. PeA tar sin nionde fisk för dagen och sin fjortonde totalt under resan. Totalt tar vännerna tillsammans 47 fiskar totalt på resan vilket är tolv bättre än tidigare rekord. Smolken i bägaren var att imitationsfisket var så trögt. Till och med haröronen tog fisk bara då de drogs in med streamerryck.

Kvällen avslutades med himmelsk sjömansbiff och en massa öl och stänkare. PeA försöker frenetiskt bjuda på vaniljvodkan som ingen velat smaka på. Han får i vännerna en stänkare var och de grinar illa. Kvalmigare dryck har vi aldrig haft i Pilgrimmen. Till och med när vi häller ur flaskan i vasken förpestas luften en längre tid.

I övrigt delas priserna ut. Det är PeA som tar hem det mesta. Han lyckas passera övriga med sin strålande onsdag. Han vinner resans Bengt, Midgepriset och störst på imitation. Bara tipstolvan går till Witt.

Hemfärdsdagen regnar det som vanligt denna vecka. Innan vi reser hem så besöker vi shopen och ”fiskets dag”. Johnsson provkastar en ny kastkanon. Han drar iväg 12 meter i medvinden och säger sig aldrig ha kastat med ett bättre spö. Några tusenlappar byter ägare och en nöjd Johnsson är laddad för nästa resa.