Roger J och PeA åker till Sänksjön en morgon. Tyvärr är "vinnarhålet" upptaget. Roger går till en plats på andra sidan sjön. PeA går till den näst bästa fiskeplatsen vid sjön. Där står en gammal man. De båda börjar språkas vid. Efter en stund skänker den gamle mannen platsen till PeA. Den gamle går och ställer sig och fiskar vid parkeringsplatsen. Plötsligt blir "vinnarhålet" ledigt. Både Pe-A och den äldre fabrorīn ser detta. Den gamle drar in fluglinan och beger sig sakta bort mot den heta fiskeplatsen. På andra sidan sjön ser PeA vad som håller på att hända. Eftersom PeA har dubbelt så långt till fiskeplatsen som den gamle, vet han vad som gäller. Som en furie attackerar han målet. Kvistar bryts, gungflyn trampas ner i det eviga mörkret och alla regnbågar flyr förskräckt ut till de djupa hålorna mitt i sjön. Men det ger resultat. Med en halv meter tillgodo till den gamle lägger PeA ut sitt första kast (med ryggsäck på). Den gamle mannen döljer sin besvikelse på ett fantastiskt sätt. Efter en liten stund säger han: Nej, jag tror jag åker hem till tanten och tar en fika. Han går moloket bort till sin bil och åker därifrån. På andra sidan sjön står Roger J. Eftersom han har sett alltihop tänker han på det gamla talesättet: Du skall behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Roger W tar sin första "naturliga" regnbåge på torrfluga i Vita tjärn. Efter en och en halvdags fisklöshet är han ganska stressad i sin ensamhet vid tjärnen. Ska möte Calle 13.00 vid bilen en kilometer därifrån. 12.58 görs "sista" kastet för tionde gången. En Europa-12:a guppar förföriskt mitt i den spegelblanka tjärnen. Plötsligt blaskar det till precis vid flugan och en regnbåge sitter fast. Den hoppar stilfullt några gånger och kan sedan bärgas efter några minuter. Fyrtio minuter försenad anländer Roger sedan till bilen utan minsta skam i kroppen.

Roger W och Calle hade lite sm˚-bonanza vid Sö Prinsjö på kvällen. östra Prinssjön gav varken hugg eller nafs så Roger började marschera mot bilen. Framme vid Södra Prinssjön tog han en paus och satte på en grön Säcken medan solen höll på att gå ner. Helt plötsligt börjar det vaka vilt längs stranden. Ett 3 meter långt kast på knädjupt vatten ger omedelbart hugg. Fisken drar ut lina direkt och kör ganska vilt fram och tillbaka. "Diplomfisk" tänker Roger och börjar bli orolig för att håven är så liten. Han funderar just på att skrika efter större håv till en dansk kvinna som står i närheten när fisken tröttnar och låter sig dras in. Den visar sig väga knappt ett kilo....... Medan Roger klubbar fisken och lossar flugan i rasande fart fortsätter regnbågen att vaka. Roger jäktar ut i vattnet igen. Calle har under tiden gett upp östra Prins och närmat sig och insett att något är på gång. Han har hört klubbandet och kommer ner till vattnet där vakandet fortsätter. Calle ser den klubbade fisken och att Roger återigen fått napp. Calle undrar om fluga och får rådet:- Grön Säcken. Snabbare än tåget trenslar han på en grön Säcken, kastar ut fyra meter och får omedelbart napp. För att "komma ifatt" och hinna "håva in kvoten" ger han inte fisken en meter lina. Fisken hoppar på samma ställe gång på gång. Efter en stund har Roger och Calle fått upp fiskarna, men vakandet har avtagit och det blir inget mer hugg.

Sista dagen på fiskeresan. Roger W har ledningen i diplomfisket inför denna dag med fisk på 1,3 kg. PeA tar en tidig fisk i Stockaviken, Lilla Havsjön. Fisken hugger på en vit Sara i en vassrugg ett par meter från land. Efter hård kamp landas fisken som visar sig väga 2,2 kg.

CG och Witt fiskar mycket med torrfluga och nymfer utan resultat. Tiden rinner iväg och fiskarna lyser med sin frånvaro. Witt slänger flytlinan och slutar finlira. På med sjunklina, snabbsjunkande tafs och attraktor. Han ställer sig på badbryggan och draggar på det djupa. Får en bjässe och springer baklänges på badbryggan med nedhasade vadare ( pga värmen ) , ramlar på en sten, vevar febrilt och får till sist upp rekordfisken som visar sig väga 3,5 kg! Tar sedan resterande kvot och ägnar resten av tiden åt att lära några Stockholmare fiska.

Björn blir dålig och åker tyvärr hem i förtid.

Vissa scener under fisket i Lilla Havsjön karakteriserar mycket av vårt skamlösa beroende av vår store ledare och husfar Calle. Till exempel när vi alla låg på stranden och sov några timmar mitt på dagen i de kyliga stormvindarna. Först av alla reser sig Calle och säger att det nog är dags för lite käk och dryck. Vi övriga ligger kvar utan att röra oss eller möjligen svagt nicka instämmande. Calle går den långa vägen till bilen och hämtar i omgångar Trangiakök, Bullens pilsnerkorv, vattendunk, öl, Jägermeister, ketchup, senap, choklad och andra tillbehör. Raskt får han igång trangiaköket. Han frågar hur många korvar vi vill ha och vi mumlar liggande fram våra beställningar:- fem, fem, sex,.... Medan korven kokar, sätter sig vi övriga vid matbänkarna. Calle ställer fram öl till oss och frågor om vi vill ha huttar. Sedan sitter vi där på bänkarna och låter Calle komma med den ena korven efter den andra. När vi ätit och druckit färdigt drar vi genast igång fisket medan Calle bär tillbaka köksut-rustningen igen.

Fiskefångster: PeA 3, Roger W 6, Calle 1, Roger J 1 och Björn 0