ÿþ<!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 3.2//EN"> <HTML> <center><h1></h1></center> Pressmeddelande 100830 <center> <center><h4> Har marknaden rätt, eller Petteri? </h1></center> Filmen Smala Sussie gav ansikte åt ett värmländskt industrisamhälle.<br> Nu har idékläckaren och tillika den ena av manusförfattarna,<br> Petteri Nuottimäki, ett större avslöjande på gång. Han vill visa hur<br> det går till bakom kulisserna i börsvärlden. Hur förmögenheter<br> uppstår ur tomma intet, lockar oss med sin sirensång,<br> för att sedan försvinna i en tunn slöja av rök.<br><br> Det skulle vara lätt att skratta sig varm, för så dråpligt rolig är<br> Nuottimäkis roman Nil$ons lag. Samtidigt känns det lite otäckt.<br> Är det verkligen såhär det går till? Är det såhär vi luras från<br> den ena kraschen till nästa?<br>  Steg för steg visar författaren hur en finansiell bubbla uppstår,<br> för att sedan utvecklas till en global ekonomisk härdsmälta.<br> Och allt sätts i rullning av bokens huvudperson Nilson,<br> som har någonting av "Sussies" anonyma antihjältars mycket bleka<br> gloria över sig.<br><br> Det hela cirkulerar kring tre lådor med ett obestämt innehåll,<br> som Nilson råkar sälja. Den lokala organiserade brottsligheten,<br> en polischef på ruinens brant, samt en halvskum finansman inbillar<br> varandra i en snabbt stigande spiral att de innehåller något<br> mycket dyrbart. När de glåmiga pappkartongerna rent av introduceras<br> på börsen är karusellen i full gång. Vi behöver fler lådor!<br> Större! Bättre! Tredje generationens lådor!<br><br> Detta var egentligen till en början ett filmmanus, men när finansieringen<br> (likt en bubbla?) sprack, blev det en bok i stället. Tur att de<br> läckra scenerna fungerar bra även i bokform. En roligare kurs<br> i ekonomi är svårt att tänka sig.<br><br>  Jag kände mej lite som pojken som skrek  Kejsaren har inga kläder! <br> när jag tryckte på  spara för sista gången i samband med skrivandet,<br> säger Petteri Nuottimäki själv.<br><br> Som namnet antyder är han invandrarbarn, som för första gången såg<br> Sverige med fyraåringens stora ögon 1972. Han skriver numera enligt<br> egen utsago enbart vykort på finska. Men böcker började tidigt<br> ta form i den blivande författares huvud.<br>  När de andra barnen spelade fotboll kunde man se mej balansera på<br> trottoarkanten med ihopdragna ögonbryn och en bister min mumlande<br> besvärjelseliknande historier till mej själv. Men jag skrev aldrig ner dem.<br> Det var någon slags primitiv roman med mig själv i huvudrollen.<br><br> Så en dag hände det sig att en vän lånade pengar till öl av mig,<br> och ville sedan betala tillbaka med en skrivmaskin.<br> Och på den vägen är det& " Det har blivit en del skrivet sedan dess, kåserier,<br> (samlade i Nuottimäki försvarar kulturen!, Interzone 2000),<br> tecknade serier, som förövrigt fortfarande textas med ovan nämnda<br> skrivmaskin, (Simulanterna anfaller, Kartago, 2004) filmmanus och<br> till alla första början små, finurliga teckningar med<br> högfilosofiska tankar i bl a Expressen.<br><br> Nuottimäki bor i Norberg, där han förutom skriver, målar sitt hus mest<br> varje sommar.  Så kan det gå om man köper ett gammalt hus med<br> en massa väggar. suckar han.<br> Romanen Nil$ons lag med undertiteln En svindlande satir kommer ut vecka 35<br> på Edicom Förlag. Den är på 287 sidor. </center></h1> <h7>.<P></h7> <h3> <ul> <hr> </html>