Faderland

Boken utspelar sig i 60-talet Tyskland. Hitler har vunnit 2:a världskriget och Europa står under nazisternas kontroll. Vi möter ett regngrått Berlin i samband med Fuhrerdagen, Hitlers 75-årsdag. Bokens huvudperson är den 42-åriga SS-polisen Xavier March. Han utgör den klassiska bilden av den sanne deckarhjälten. Han är frånskild sedan många år och har en komplicerad och frostig relation till sin ex-fru och son. Ständigt rökandes och whiskydrickandes betraktar han omvärlden med torr humor och cynism. Med en något orealistisk klarsynthet genomskådar han nazisternas indoktrinering av den tyska befolkningen.

Det samhälle som Harris målar upp påminner mycket om Orwells 1984. Det är obligatoriskt att dyrka staten och ledaren och det krävs att man deltar i diverse aktiviter. Annars kan man bli betecknad som asocial, vilket är tillräckligt för att bli skickad till ett KZ- ett koncentrationsläger.

Landet är fullständigt tömt på de judar som en gång var bosatta där, som staten nu har flyttat österut. Den tyska befolkningen och omvärlden svävar i behaglig ovisshet om vad som har hänt miljontals med judar. Det är den tyska statens bäst bevarade hemlighet tills den dag en man hittas död på en strand och en ambitiös polisman får hand om fallet.

March kallas in för att undersöka händelsen. En rad mystiska omständigheter omger dödsfallet. Det visar sig att detta bara är toppen av ett isberg bestående av korruption och lögner som är mäktiga nog att förgöra hela det tyska riket.

Bilden som målas upp av 60-talets Tyskland känns autentisk och levande. Det är skönt att läsa en kriminalthriller som inte innefattar datorer, internet och mobiltelefoner. Jakten på sanningen tar March ner till bankvalv undet schweiziska gator och sökandet efter bevis går bl.a. i dammiga statsarkiv, i källare och under Berlins berömda hus.

Boken är spännande och underhållande men man har läst det förr, och sett det otaliga gånger på bio och tv. Historien om den ensamme, cyniske , medelålders hjälten och hans partner börjar bli väl uttjatad. Här läggs dessutom till en kärlekshistoria med en ung amerikansk journalist.

Boken var tyvärr väldigt förutsägbar. I slutet kom dock en hel intressanta vändningar och slutet var oväntat. Det är bara att konstatera att det välkända konceptet går hem. Boken är nämligen spännande och underhållande, och svår att lägga ifrån sig. Liksom March, vill man som läsare gärna få reda på sanningen.

Språket känns mjukt och flytande med flera fantastiska formuleringar. Det här boken borde ha haft alla förutsättningar att bli en fullträff. En jätteintressant idé och en spännande story, och den här författarens underbara språk. Men tyvärr, tyvärr faller Harris för att använda de mest slitna klichéerna som är formade efter amerikanskt mönster. Intrigerna känns inte verklighetstrogna och är allt för dramatiserade. Boken känns dessutom ofullständig med sina 300 sidor.

Harris skulle ha vunnit på att brodera ut handlingen lite mer, så att man verkligen hade lärt känna huvudpersonerna.