Patientfall

Emelies mamma berättar om sin kamp för sitt svårt cancersjuka barn. Hon tycker att läkarna var duktiga på att informera om sjukdomen men det var inte därifrån hon fick sin tröst, utan det var Annikas Minnesfond som genom sitt engagemang och stöd hjälpte henne igenom den svåra tiden.

Emelie insjuknade i akut leukemi då hon var knappt fyra år och har läkarvetenskapens snabba utveckling och sin syster att tacka för livet. Hon hade en mycket ovanlig blodcancer och för sex år sedan behandlades hon med tunga cellgifter. Därefter fick hon benmärgsceller från sin syster. Första transplantationen fungerade inte, trots att benmärgen från systern hade en passande vävnad. Läkarna tog då kontakt med experter i USA som rekommenderade ett nytt försök. Den här gången gick det bättre. Efter ett par månader började Emelies egen benmärg producera blodkroppar.

Drabbas man av denna svåra cancer är symtomen många och när Emelie en gång kom in akut för en sårskada upptäcktes hennes sjukdom. Men idag, sex år efter behandlingen, har hon inga spår av sjukdomen.

Nu är hon frisk. Hon går i skolan och är lika levnadsglad och pigg som vilken 10-åring som helst. Det enda som påminner om året då Emelie kämpade för livet är ett hårlöst huvud, "men det gör ingenting för numera är ju även lucior skalliga", säger Emelie.

För tio år sedan hade Emelies chanser att överleva sin allvarliga sjukdom varit närmast obefintliga, säger Bo Lindqvist, den läkare som haft mycket med Emelie att göra under sjukdomstiden och efteråt.