[ Hem | Brudar | Bågar | Bilder ]
[ Italien resan | Mitt MC liv | MC länkar ]
In 
please.
Denna sida är under (motor)konstruktion.
Skaffar du moped, skaffar du problem. Eller hur det nu var...
Det började i alla fall med en gammal Huskvarna 175 kubikare. Den hade ingen växelpedal så vi körde bara på ettan. Det vill säga om vi fick igång den. Man behövde vara ett gäng ungar när man skulle starta. En som satt på och ett gäng som sköt på. Med denna best till motorcykel lyckades jag få mitt första MC ärr. På nåt sätt lyckades jag få benet under det spinnande bakhjulet. Resultatet blev ett 15 cm långt ärr som jag brukade visa upp när jag ville impa på nån :-\.
Sen blev det en blå Puch Dakota som jag körde ner till Råne
älv och döpte till Hugo. Hugo var naturligtvis trimmad...
Polisen var det stora hotet. Skulle man få "lämpen"?
Första egna större knarren var en Honda CB 750K. En sån där med fyra avgasrör. Det impade lite på dom som visste absolut ingenting om knarrar :-). Den gick nästan 200.
På den tiden jobbade jag systemutvecklare på ABB i Luleå.
Jag kände inte till Lule så bra, så på luncherna brukade jag
ta mig en sväng för att lära känna stan. En vacker sommardag
var jag ute och körde vid ett bostadsområde på lunchen. Jag
kollade framåt. Vägen fortsatte rakt fram och det var ingen
trafik. Så jag tänkte att jag kunde träna på att slå om
besinkranen från normal till reservläge under fart. När jag
tittade upp igen höll vägen på att ta slut! Gatan svängde 90
grader till höger och rakt fram fortsatte en cykelväg!
Hupps!!! Dax att bromsa!
Problemet var bara att det var ett vägarbete på gång. All
asfalt var bortgräven. Jag hoppade ner i gruset och smällde
rätt in i den höga trottoarkanten rakt fram. Knarren och jag
kastades några meter in på cykelbanan.
...
(dammet lägger sig)
Jag såg mig omkring. På tomten som låg närmast låg en
brud och solade topp-less (inget ont som inte för något gott
med sig. Nöff nöff :-) ). Jag gick fram och pratade med henne.
Efter lite konversation fick jag låna hennes cykel och kunde ta
mig tillbaka till jobbet.
Jag fick knarren fixad men efter den incidented började den
hopplösa släden wobbla kraftigt i hastigheter över 140 km/h.
Första året med tung motorcykel stack jag och en kompis med
en Honda CB 750F ut på en Europaturne. Det trista med att bo i
Boden är att man har 150 mils transportsträcka innan man har
lämnat landet.
Det regnade genom hela Sverige och Tyskland. Ner genom
(Väst)Tyskland körde vi småvägar. Någonstans i Weser
bergland körde kompisen omkull. Cykeln gled i nerförsbacke ett
trettiotal meter. Tack vare motorskyddsbågar, packväskor och
tältrulle blev det mest bara skrapsår på motorcykeln. Främre
blinkersen var mosad. Men efter lite letande hittade vi delarna
som vi kunde tejpa ihop med lite silvertejp. Till och med
glödlampan hittade vi till synes oskadd på vägen. Vi skruvade
dit den och den fungerade!!!
Vi fortsatte oförtrutet vår färd mot Grossglockner i
österrike. Ett välkänt tillhåll för svenska motorcyklister.
Solen hade vi knappt sett en skymt av under hela semestern. På
väg upp mot Grossglockners dryga 2500 meters pass blev vädret
ännu sämre. Det var kallt och det blåste kraftigt. När vi
närmade oss krönet började det snöa. Visiren isade igen. Så
vi körde med öppet visir. Snön samlades i drivor inne i
hjälmen. Vi mötte bilar som hade snökedjor på...
Efter krönet slutade det att snöa. Vägen blev torr och
molntäcket sprack upp. Solen gjorde en efterlängtad entré och
målade upp en storslagen tavla framför våra ögon.
Allt det gråa var spårlöst försvunnet. Dramatiskt ljussatt
och inramat av tunga mörka moln bredde en storslagen alpdal ut
sig. Topparna lyste vita av snö i kontrast mot dalens
grönskande gröna gräs. Längst bergssidorna gick utspridda
flockar med får och betade. Ner mot dalen slingrade sig
förföriskt en perfekt serpentinväg.
I stället för att bara passivt betrakta detta konstverk
kastar vi oss rätt in i tavlan. Jag har ett härligt flyt i
åkningen och känner mig i fullständig harmoni med maskinen,
vägen och landskapet. I ett saligt lyckorus åker jag i detta
MC-Nirvana med ett fånigt leende klistrat över hela ansiktet.
Här trivs jag. Högt uppe i bergen. Så nära himmeln man kan komma...
Fortsättning följer...
[ Italien resan | Mitt MC liv | MC länkar ]
[ Hem | Brudar | Bågar | Bilder ]
Möblerades senast om 971028. Kontakta mig : på jobbet eller: hemma