Långt inifrån djungeln hörde datorn Macintosh ett underligt ljud. Det var någon som pep.
Han kikade in i det höga gräset. Där låg en liten dator. Macintosh bar den lilla datorn till
datorfamiljen. Mössen vädrade och nosade.
- Vad är det här för slags grej? frågade de.
- Det är en dator, sa Macintosh.
- Vi kallar honom IBM! sa de.

I tio år stannade IBM hos datorerna. Han lärde sig att göra allt som datorerna kunde göra.
Han lärde sig ordbehandla. Han lärde sig statestik. Han till och med lärde sig ligga ner och
låtsas vara död. Han kunde också låsa sig. Det var något som mössen inte kunde göra.
Macintosh såg hur IBM växte. Han var mycket stolt över IBM.
Nintendo, tv-spelet, som låg och lurade i skogen, tittade också på IBM. För länge sedan
hade en dator nästan konkurerat ut Nintendo. Nu avskydde Nintendo alla datorer.

-Så snart den där datorn blir ensam ska jag kortsluta honom, sa Tv-spelet. Så han inte kan
växa upp och bli en konkurent.

Sent en natt träffades datorerna på ett copyparty.
- Nintendo vill ta IBM! sa en av datorerna.
- IBM är inte säker hos oss längre, sa en annan dator.
Men vart ska han ta vägen? undrade de.
Då sa Macintosh:
  - Jag ska föra IBM till människornas by. Där kan han känna sig säker.

Samma natt bar Macintosh bort IBM. Macintosh stannade inte förrän de kom till ett stort
träd.
- Vi kan sova där uppe, sa Macintosh.
- Men jag kan inte klättra så högt upp i ett så högt träd, sa IBM. Macintosh gav IBM en
lätt knuff.
- Upp med dig bara! sa han.
- Jag är inte sömnig än, sa IBM.
- Du måste ändå försöka sova, sa Macintosh.
Macintosh snarkade snart. IBM försökte somna. Men de var inte ensamma. Datorn
Spectrum gömde sig uppe i trädet. Spectrum stack fram huvudet mellan bladen.
-Det var en fin dator! sa Spectrum. IBM satte sig upp.
- Ge dig iväg, dator! sa IBM. Jag litar inte på dig.
- Du kan lita på mig, sa Spectrum. Jag är din vän.
IBM tittade på Spectrum. Spectrum tittade på IBM. Spectrum stirrade IBM rakt in i
serie-porten. IBM kunde inte koppla bort den. Han var som förtrollad av Spectrum.
Spectrum virade sin långa sladd runt IBM.
- Nu har jag dig! sa Spectrum. En så'n härlig kvällsmat du kommer att bli! Då vaknade
plötslig Macintosh.
- Spectrum! skrek han. Vad håller du på med?
- Det ska du inte bry dig om! sa Spectrum.
-Men jag bryr mig om IBM, sa Macintosh. Han smällde till Spectrum, så Spectrum föll
rakt ner i backen.

Spectrum landade med en duns och studsade bort på sina gummitangenter.
- Ajajaj! sa han. Du stukade mitt interface! Sedan sa Macintosh till IBM:
-Datorn Spectrum försökte fånga dig. Tv-spelet Nintendo vill också ta dig. Du lever inte
säker i djungeln. Du måste till människornas by.
- Jag vill bo i djungeln! ropade IBM. IBM rusade ut på en lång trädstam som låg i floden.
Macintosh sprang efter honom.
IBM högg tag i en trädgren. Macintosh högg tag i IBM. Plötsligt - PLASK! - Macintosh
föll i vattnet.
- Nähä du! sa Macintosh. Nu får du klara dig själv! IBM sprang iväg från Macintosh.
-Jag klarar mig utan honom! sa han. Men efter en stund kände han sig ensam.

Då fick IBM höra en glad sång:
- Doobi, doobi doo, doobi, doobi dej. Hackerns glada liv är ett liv för mej.
Det var en stor, glad sjungande hacker.
- Hej, jag heter Microsoft, sa hackern. Vad heter du?
- Jag heter IBM, sa IBM.
- Är du alldeles ensam? frågade Microsoft.
- Jag var ensam, sa IBM. Men nu är jag med dej. Vill du visa mig hur man lever som en
hacker?
-Gärna, sa Microsoft. Gör bara precis som jag gör!
Också lärde sig IBM gå som en hacker. Han lärde sig låta som en hacker. Han till och
med lärde sig programmera som en hacker.
- Hur tycker du jag klarar mig? frågade IBM.
- Du kommer att bli en finfin hacker, sa Microsoft.
IBM och Microsoft flöt ner för floden. Microsoft sjöng sin glada sång:
- Doobi, doobi doo, doobi, doobi dej, hackerns glada liv är ett liv för mej.
- Jag tycker om att vara hacker, sa IBM.

Uppe i trädtopparna tjattrade buggarna men IBM och Microsoft såg dem inte. Plötsligt
nappade buggarna tag i IBM. De ville leka med honom.
- Släpp honom! skrek Microsoft. Men buggarna bara skrattade. Buggarna kastade IBM
från träd till träd. De roade sig av hjärtans lust.
- Släpp mig! ropade IBM. Men buggarna skrattade bara ännu mer. Till slut släppte de ner
IBM framför fötterna på buggkungen.
- Kung Virus! ropade de. Titta vad vi har hittat.
Kung Virus kliade sig i nacken och sa: - Han påminner om en bugg.
- Jag är en dator! sa IBM. Kungen stoppade en diskett i munnen på IBM.
- Nu är du en bugg, sa Virus. Virus tog fatt i IBMs sladdar och slängde honom runt. IBM
började känna sig yr.

-Nu ska vi ha fest, ropade buggarna.
Alla började dansa. En stor bugg kom till festen. Det var Microsoft, som klätt ut sig till
bugg. Microsoft högg tag i Virus. Han slängde honom runt och runt. Virus började känna
sig yr. Så tog Microsoft tag i IBM. De dansade raka vägen ut från buggarnas fest. Ingen
märkte att de försvann. De båda vännerna satte sig ner och vilade.
- Jag är glad att du kom, Microsoft, sa IBM. De tänkte göra mig till bugg. Men jag vill
vara hacker.
- Nej, sa Microsoft. Du är en dator. Du hör hemma i människobyn.
- Det sa Macintosh också, skrek IBM. Men jag vill inte bo i människobyn. Jag vill stanna i
djungeln.

IBM sprang bort från Microsoft också. Men ett oväder var på väg. Djungeln blev
mörkare och mörkare. Plötsligt hoppade ett tv-spel fram ur buskarna.
- En dator ensam i djungeln! vrålade det.
- Vem är du? frågade IBM.
- Jag är den store Nintendo, sa tv-spelet. Mig slipper du inte undan!
- Jag är inte rädd för dig, sa IBM.
- Du måste vara rädd för mig, sa Nintendo. Alla är rädda för mig.
- Inte jag i alla fall! sa IBM.
- Hör här! sa tv-spelet. Jag räknar till tio. Då har du chansen att försvinna.
Nintendo började räkna.
- Ett, två, tre, fyra...

I samma ögonblick korsade en blixt himlen. Det sprakade bland träden. Nintendo slutade
räkna. Han gav ifrån sig ett fruktansvärt skrik. Full av skräck störtade han in i djungeln.
Det stora Nintendo var rädd för åskan! Macintosh och Microsoft kom rusande fram till
IBM.

- Vi hörde Nintendo vråla, sa Microsoft. Var är han?
- Åkvädret skrämde iväg honom, sa IBM.
- Men om han kommer tillbaka, sa Macintosh.
- Följ med oss. Vi ska föra dig till människobyn.

Utanför människobyn hämtade en Commodore disketter från Maxell. - Det är en dator, sa
Macintosh.
- Den är ganska lik mig, sa IBM. Jag kanske stannar här ett tag.
IBM följde med Commodore till byn. Han var i alla fall inte en mus. Inte en hacker eller
bugg heller. Han var en dator. Han skulle vara tillsammans med andra datorer.
- Jag tror att IBM stannar i människobyn, sa Macintosh.
- Ja, sa Microsoft. Men jag tycker fortfarande att han skulle ha blivit en fantastiskt bra
hacker.

P.S. I rollerna:

IBM.............................................Mowgli

Macintosh......................................Baghera

Nintendo....................................Shere Khan

Spectrum...........................................Kaa

Microsoft........................................Baloo

Kung Virus..................................Kung Louie

Commodore....................................Flickvalp

Datorfamiljen.............................Vargfamiljen

Mössen.....................................Vargungarna

Datorerna.....................................Vargarna

Buggarna........................................Aporna
  D.S.