Electroball - the Story, as told by Anders "Fisken" Frisk. Till ElectroBallen fick vi till slut ihop två lag, Angels 1 och 2. Eftersom vår dvärg-führer Nicke har prestationsångest så spelade han, jag (Firre) och Kiss-Björn i Angels 2. Nicke kände att det antagligen var mindre press på oss då? I Angels 1 ställde Tinto-Jocke, Svamp-Magnus och Clown-Haas in sig i leden. Till saken hör nu att jag var extremt bakfull, antagligen fortfarande ganska slirig efter en tung kväll med whiskey. Alla vet ju hur man blir i magen av det, i alla fall jag, så alla kanske inte vet. Fast det kommer att klarna senare... Diverse lag hade hittat ner i den äckliga hallen, som jag var med o städade kvällen innan. Jonas hade byggt en tät bana med fyra flaggor i mitten. Spelet gick ut på att eliminera de tre motspelarna samt att "hänga" de fyra flaggorna. De sekunder som var kvar (av 3 minuter) översattes sedan till poäng enligt något skumt system som jag inte hajade. Under spelet är det tillåtet att hjälpa de spelande genom skrik och vad man nu kan bidra med. Dessutom hade vi Simon Äpplekaka och Jonas som kommentatorer, de berättade bland annat om varför Titanic sjönk, det hade något att göra med när Nicke ramlade ur sängen ner på golvet & båten sedan kantrade.... Matcherna var av varierande kvalitet, ganska långa väntetider dessutom. Vi gick faktiskt vidare till slutspel vilket var jobbigt för jag hade hysterisk rännskita o var tvungen att springa o sprutlackera då o då. Detta visade sig vara ett problem i en match: Breaken gick bra, alla tre klarade sig. När jag bytte värn andra gången hittade jag ett ståvärn. Det är ganska sjysst att stå för då kan man vråla lite. Mindre bra idé om magen är risig, det hände en större olycka i samband med ett av mina parningsvrål... :( Numer har jag alltid ett par extra kallingar i väskan.... Mer konstiga saker hände: det är tydligen svårt att sitta på huk fick jag erfara. I matchen mot Cocodrillos satt jag på huk o såg när Jonas i Cocos bytte värn ut mot vänstern. Men han mejslade in mig så jag fick krypa ihop mot tunnan jag satt bakom. Väl där så tappade jag helt kollen o ramlade (!) baklänges rakt ut i bollmattan som låg i luften, mindre bra. Jonas sa efter att han undrade hur fan jag kunde trilla när jag satt ner, och det undrar jag oxå. I vilket fall så sket jag i alla fall inte på mig vilket kan ses som lite lyckat..... En bra turnering på det hela taget, synd på kalsongerna.... //Anders