Innehåll 

Åter startsidan

Labyrinten

Om man med ett mycket förenklat synsätt skulle vilja beskriva den religiösa marknaden skulle man kunna se den som en labyrint - med de religiösa eller förment religiösa företrädarna för dessa olika lärosystem som säljare. Ibland framstår de som ganska påträngande månglare, som försöker övertyga oss som funderar över livets mening och som passerar utanför labyrinten att just deras väg till den yttersta sanningen är den enda sanna vägen - eller i alla fall den bästa eller mest praktiska vägen. Det förekommer tyvärr att vi understundom blir lurade av dessa säljare eller förespråkare av olika läror. Kanske någon av oss får en liten glimt eller återspegling av en sanning i labyrintens virrvarr för att därefter frenetisk hävda att nu vet vi - vi har sett ljuset. Så görs denna lilla glimt av självupplevd insikt till den enda och hela sanningen. Som vi kanske känner att vi bara måste övertyga andra om.

En del av säljarna utanför labyrinten kräver höga entréavgifter för att vi ska få komma in. En del tar dessutom kraftigt betalt under vägen inuti labyrinten - annars får vi inte gå vidare. Åter andra kräver att vi klär oss eller uppför oss på ett speciellt sätt för att få komma in. Några kräver att vi lämnar allt kritiskt tänkande utanför - annars kan det logiska tänkandet störa upplevelsen.

Det förefaller vara så att marknaden för sk religiös eller andlig verksamhet är oändlig. Och - finns det ett behov så finns det en marknad - och finns det en marknad så finns det aktörer på denna marknad som ser möjligheter att tillgodose dessa behov. Kan vi lita på att alla leverantörer på denna marknad är seriösa? Det torde finnas få marknader som är så skyddade ur leverantörssynpunkt som den andliga. I vilket annat sammanhang kan du för dyra pengar sälja något som du inte kan visa upp i sinnevärlden? Det var ju inte alltför länge sedan det fanns en marknad för avlatsbrev (en slags skriftlig syndaförlåtelse eller efterskänkande av syndastraff på jorden och i skärselden som man kunde köpa sig om man hade ekonomiska möjligheter). Det var ändå en världsreligion som sysslade med denna handelsverksamhet. 

Är det rimligt att vi som konsumenter kan kräva någon form av konsumentskydd för att vi skall känna oss trygga och säkra i sökandet efter en gud, mening med livet eller ett högre andligt tillstånd? Eller skall den religiösa eller påstått religiösa/andliga marknaden själva få utforma sina egna regler som vi som konsumenter får anpassa oss efter?