En dröm blev verklighet

    När Sven var nio år hade hans församling en gäst från Indien vid namn Mona Samuel, en pojke lika gammal som Sven. Han reste i Sverige tillsammans med den missionär, som adopterat honom; han hämtades från ett barnhem.

    Den unge gästen, som bodde några dagar i Svens och hans mors hem på Västergatan i Malmö gjorde ett starkt intryck på Sven. Det var spännande med en pojke från en annan världsdel, sådant var verkligen inte vanligt på den tiden. Han och hans mor berättade spännande saker från Indien och Sven var fascinerad.

    En natt efter det Mona Samuel gett sig iväg drömde Sven endröm kan i detalj mindes när han vaknade. Och aldrig glömt. Han drömde att ett stort fartyg förolyckades vid Falsterbo och Sven försökte - i drömmen - tillsammans med andra rädda passagerarna, som fallit i vattnet. Han upptäckte att det var indier och han arbetade hela natten för att rädda så många som möjligt.

    När han vaknade berättade han sin dröm för sin mor. Han kände att det var en Guds röst till honom och från den dagen var Sven helt inriktad på att hans uppgift var att rädda människor och att den hade internationella förtecken. Så liten han var talade han, när han blev tillfrågad, om att han skulle bli "missionär i Indien". När han reste till England 1947 och arbetade på ett sjukhus där eller när han började sina studier vid Betelseminariet 1949 var det med sikte på att bli missionär i Indien. Det var faktiskt åtminstone sex i hans klass på 17, som hade siktet inställt på Indien. Men den dåvarande missionsledningen tolkade signalerna från Indien så att inga missionärer kunde få arbetstillstånd i landet, varför de alla inriktade sig på andra arbetsuppgifter. För Svens del fanns förvissningen om att hans livsuppgift skulle ha internationell inriktning och det blev så, efterhand.

    Internationell utbildning gav startsignal

    Professor Gunnar Westin, som hade ett gott öga till Sven från Betelseminarietiden, ordnade så att Sven och Ann-Britt med knappt ettårige Michael fick studera vid det internationella teologiska seminariet i Rüschlikon, strax utanför Zürich, som grundats 1949. Där fick de många kontakter utöver världen. Utbildningen hade internationell prägel och förberedde Svens internationella livsinsats på ett utmärkt sätt. Sommaren 1955 ledde Sven en gruppresa till BWA:s kongress i London och sedan dröjde det inte länge förrän han som SBUF:s förbundssekreterare dels blev sekreterare i Europeiska Baptistfederationens Ungdomskommitté och dels blev medlem av Baptisternas Världsallians´ Ungdomskommitté. Redan vid EBF:s kongress i Berlin 1958 fick han pröva sina vingar och introducerade det svenska projektet Tid åt Gud (team av unga volontärer), som togs upp i ett flertal länder i Europa.

    Europasekreterare

    Från 1958 till 1964 hade Sven uppgiften som den europeiska ungdomskommitténs sekreterare. Tillsammans med den engelske ordföranden Stuart Arnold och den likaså engelske kassören David Jackson arbetade de mycket för att främja det baptistiska ungdomsarbetet i Europa. De organiserade ungdomskonferenser i skilda länder och de besökte olika länder, främst i Syd- och Östeuropa, för att inspirera ungdomsledare i sin uppgift. Sven deltog i de spanska och de skotska baptistungdomarnas årskonferenser i besökte flera östeuropeiska länder, där formellt barn- och ungdomsarbete var förbjudet, men där unga samlades dels tillsammans med alla andra i församlingens olika aktiviteter och dels vid hemliga träffar, inte sällan i form av "födelsedagsfester" . Sven redigerade också tidskriften EBF Youth Contact, som gick till ungdomsledare över hela Europa.

    Baptisternas Världsallians (BWA)

    I över 40 år har Sven varit verksam inom Baptisternas Världsallians. Han har deltagit i alla kongresser utom en sedan den första efter Andra världskriget, som hölls i Köpenhamn 1947. Till alla efter 1955 har han lett grupper av skandinaviska baptister. Och han har haft ansvar i flera av kongressernas program, ett par gånger som ledamot av programkommittén och den grupp, som arbetat med nomineringen av BWA-presidenten för den kommande femårsperioden..

    Tidigt blev Sven ledamot av BWA:s ungdomskommitté. Han ledde en stor grupp svenskar till ungdomskonferensen i Beirut 1963. Från 1960 var han ledamot av Kommissionen för evangelisation och mission och 1973 blev han ordförande i den nybildade Konferensen för internationella missionssekreterare, en uppgift han hade till 1985. Han deltog också i BWA:s världsstrategigrupp från 1983.

    Sven har sedan 1961 deltagit i flertalet årliga rådsmöten inom BWA; rådet är det organ, med en eller två representanter för de flesta baptistsamfund i världen, som leder arbetet mellan världskongresserna. Rådsmötet 1994 hölls i Uppsala och Sven var då organisationskommitténs sekretare.

    Missionsinsatser

    Som ansvarig missionssekreterare har Sven Ohm varit med om en fantastisk utveckling under 25 år. I Kongo har ett självständigt systersamfund vuxit fram och där liksom i Indien har skolor, sjukhus, hälsocentra byggts som utgångspunkter för en utveckling till självständigt ansvarstagande. En omfattande utbildning av pastorer, sjuksköterskor, lärare och läkare har initierats och genomförts. I Japan har flera församlingar bildats och nya kyrkor byggts och arbetet i Thailand har sedan starten 1972 präglats av alla former av utvecklingsinsatser inklusive jordbruksprojekt och byutveckling. Där har insatsen också inkluderat att pwokaren-folket fått ett skriftspråk, ett Nya testamente och alfabetisering. Under de 25 år Sven arbetade som missionssekretare inleddes också samverkan i Österrike och Frankrike, Elfenbenskusten och Tunisien, Indonesien och Burma. Han var ordförande i Skandinaviska Sjömansmissionen i omkring 20 år och var med i dess förändring till ett internationellt center för sjöfarande.

    I samtliga länder har missionsinsatserna utförts inom ramen för självständiga nationella samfund och tillsammans med missioner från olika länder. Sven har i sådana länder som Kongo, Indien, Frankrike, Österrike och Thailand varit initiativtagare till seminarier och konferenser för systersamfunden och samtliga samarbetande missioner för integrering och synkronisering av insatserna.

    Missionärskonferenser

    Sven Ohm har deltagit i otaliga missionärskonferenser utöver världen. Det har varit viktigt i hans tjänst att i lugn och ro möta samtliga missionsarbetare i ett land för andlig uppbyggelse och kamratlig gemenskap samtidigt som man kunnat planera framtida insatser.

    Också efter det Ohm avslutade sin tjänst som ansvarig missionssekreterare har han inbjudits att föreläsa i internationella missionskonferenser, senast en för alla missionärer från samtliga samfund, som samarbetar i Thailand, i Cha Am 1996.

    Undervisning och förkunnelse

    Sven Ohm har under sina många besök i samarbetsländerna lagt vikt vid förkunnelse i församlingar och årskonferenser i systersamfunden. Han har också undervisat i teologiska seminarier i ett tjugotal länder utöver världen. Han har föreläst i Hamburg, Tyskland, Töllöse, Danmark, Stabekk, Norge, Rüschlikon, Schweiz, Yokohama, Japan, Chiang Mai, Thailand, Ramapatnam, Hyderabad, Serampore och Madras, Indien, Kinshasa, Kikongo, Kimpese och Kisangani, Kongo Kinshasa, Nguedi, Kongo Brazzaville, Kansas City, Minneapolis, Dallas, Philadelphia och Berkeley i USA, Rio de Janeiro, Brasilien, Buenos Aires, Argentina, Beirut, Libanon, Vasa, Finland, Novi Sad, Jugoslavien, Moskva, USSR, Tartu, Estland, Riga, Lettland, Odessa och Kiev , Ukraina och Managua, Nicaragua.

    Internationell länk

    Sven Ohm har i många årtionden varit en internationell länk. Han har varit värd för otaliga besökare från skilda länder. Upprepade gånger under 1960 - och 70- talet har han organiserat besök av grupper under temat Meet the People och i samband med den svenska baptismens 150-årsjubileum hade han huvudansvaret för ett hundratal svenskamerikanska gästers besök i Norge och Sverige under nära tre veckor och deltagande i jubileumsfirandet i Vallersvik den 21 september 1998.

    Han har också tjänat som tolk för otaliga utländska besökare; mest kända av dem är den amerikanske världsevangelisten Billy Graham och nobelpristagaren Martin Luther King.