Aktuella Sidorna

Kära läsare av Hemsidan!

Samhällsinsatser

Tingsrätten

Länsrätten

CBSI

Betelseminariets arkiv

RPG

Ledarkurs

Årsmöte

Ålandsresa

Baptistsamfundets årskonferens

Diakoni för afrikaner

Familjen

Barnbarnen

Vi har flyttat

150 år (75+75)

Karin Jansson gick hem till Gud

100-årsjubileum

Arbetsuppgifter

Nedtrappning planeras

Läkarmissionen

Uppdatering

Samhällsinsatser

Efter valet i september 2002 har jag inträtt i olika samhällsuppgifter samtidigt som jag lämnat några, så att arbetsbördan inte skulle bli för stor. Det är emellertid både intressant och meningsfyllt att ta ansvar i olika politiska och samhälleliga sammanhang.

Jag lämnade styrelsen för Folkpartiet i Brännkyrka, men åtog mig vid årsmötet dels att vara revisor och dels att vara valkommitténs ordförande. Ett flertal nya har inträtt i styrelsen och det har utan tvekan inneburit en förnyelse. Jag har fortsatt med uppgiften att vara FP:s representant vid Vuxenskolans årsmöten. Den har jag haft i många år.

Jag har tidigare suttit en period i Stockholms Tingsrätt, varit ledig från det uppdraget en period men nu inträtt i den uppgiften igen. Vi utses av kommunfullmäktige och är valda på fyra år.

Tingsrätten är som bekant lägsta rätten i alla brottmål, där behandlas alltså alla slags brottmål såväl små som stora. Rätten består av en yrkesdomare och tre lekmannadomare, nämndemän. De har alla avlagt domared och de har en röst var när rätten sammanträder för att överlägga om domslutet.

Vi sitter en dag i veckan ungefär varannan månad och då kan man sitta hela dagen från kl 09 00. Man kan extrainkallas med kort varsel. Ibland sitter man en dag och har kanske fem, sex mål, men ibland tar ett mål flera dagar och då sitter man sålunda ett par, kanske fem dagar. Man kan inte vara borta en minut och måste sålunda vara närvarande hela tiden.

Arbetet i Länsrätten är mycket intressant och meningsfullt.. Den är som bekant överprövningsdomstolen i civilmål, nästa instans är kammarrätten. Jag sitter i en avdelning, som behandlar sociala frågor och det är oerhört intressant att sitta i en högre rätt. Många ärenden behandlas av rätten på grundval av skriftligt material och muntlig föredragning. Ibland är det muntlig överläggning, då parterna är närvarande och i allmänhet företräds av rättsbiträde. I länsrätten tjänstgör man ungefär en gång i månaden och man får allt förberedelsematerial i förväg och får läsa in sig på målet. Ibland förläggs förhandlingen till exempelvis en psyk-avdelning på ett sjukhus, då exempelvis frågan om hur länge en som intagits där skall kvarstanna avgörs.

Alla ärenden i länsrätten är sådana, som överklagats i lägre rätt. Vårt domslut kan också överklagas till kammarrätten.

Jag har nu i två år varit ledamot av Stockholms Stads revision och vår grupp har att revidera alla stadens "tekniska nämnder". Det är en maktpåliggande uppgift, som tar mycket tid. Alla protokoll och handlingar från alla nämnders sammanträden tillställs varje ledamot och det innebär att jag under ett år får motta och ganska ett stort antal protokoll och andra handlingar. Numera granskar revisorerna inte bara räkenskaper utan hela verksamheten och går in med specialgranskningar av olika slag. Vi har givetvis ett antal revisorer till vår hjälp, med stadsrevisorn i spetsen. Men det är de förtroendevalda revisorerna som ger dem i uppdrag att revidera och granska och det är de folkvalda, som är ansvariga för att revisionen genomförs på ett riktigt sätt.

Vi har utbildningskonferenser nu och då. I december hölls den senaste på Rosenön, som ligger på Dalarö. Denna gång sysslade vi i två dagar med den utredning som pågår om den kommunala revisionens framtid.

Innan jag blev förtroendevald revisor hade jag den prestigefyllda uppgiften att tillsammans med två andra personer vara Stadsrevisionens revisor, d.v.s. vi har direkt under kommunfullmäktige granskat Stadsrevisionens arbete. Det uppdraget måste jag självklart lämna när jag blev en av Stockholms stads revisorer – man kan ju inte granska sig själv! Den gruppen överlämnade allt arbetet till en revisor från ett oberoende företag och vi sammanträdde bara en gång per år, då vi på den anställde revisorns rapport om arbetet föreslog kommunfullmäktige att Stadsrevisionen skulle beviljas ansvarsfrihet. Den nuvarande uppgiften innebär oerhört mycket mer arbete med sammanträde varje månad och inläsning av protokoll och andra handlingar från alla stadens nämnder.

De sista åren har jag arbetat med översättning av det bibelstudiematerial, som CBSI, Community Bible Study International, producerar. Jag är teamledare och har att kontrollera och godkänna allt översatt material. Det är Elisabeth Lindgren och Per-Åke Wahlström förutom jag själv. Jag ett samordnande ansvar, men i övrigt arbetar var och en för sig. Jag har hittills översatt 1 Johannes brev, Efesierbrevet och Lukas evangelium. Sune Jäderberg hjälper till med den tekniska utformningen av den slutgiltiga versionen. Vi översätter bibelstudiematerialet för olika bibeldelar – ett material, som täcker en stor del av Bibeln.

Holtes och makarna Cox besöker inte bara oss översättare utan framför allt de pastorer och församlingar, som visat intresse för att använda CBSI-materialet. Flera grupper har startat under 2004.

CBSI finns i ett stort antal länder och har översatts och används på många språk. Vi har i Sverige enligt min mening ett stort behov av ett material, som systematiskt går igenom bibelbok för bibelbok i ett grundligt studium. Därför har jag engagerat mig i denna verksamhet.

Jag ingår sedan några år i den grupp, som har ansvar för såväl Betelseminariets arkiv som Missionsutställningen, som också finns där. Till gruppen hör bland andra David Lagergren, Gunnar Sönnerhed, Ruben Janarv, Olof Lindström, Sven Lindström, Eivor Lönnback, Alice Hermansson, Per-Åke Wahlström, Olle Christoffersson, Sture Berggren och flera andra.

Själv har jag hand om bildmaterialets arkivering och knyter i det sammanhanget sådana till mig som väl känner ett visst missionsfält. Det är orsaken till att Alice Rinell Hermansson ställt sin ingående kunskap om Kina till förfogande och att Anna-Britta Karlsson och hennes käre Tore innan han gick hem till Gud hjälpte till med gammalt kongomaterial.

Jag har snart gjort tre år som ordförande för RPG:s Stockholmsdistrikt. Det har inneburit ett oerhört mycket större arbete än jag hade en aning om när jag tillfrågades om jag ville träda in den uppgiften. Men den är en spännande och intressant uppgift.

Det gångna arbetsårets samlingar

Distriktet anordnar ett antal egna samlingar och som distriktsordförande deltar man också i olika riksevenemang. Vi har i februari haft en ledarkurs på Lännersta kursgård och under augusti 2004 en Gemenskapsvecka på Vallersvik. För att inte tala om alla sammanträden med distriktsstyrelsen och olika organ.

Den första ledarkursen på många år hölls på Lännersta konferensgård på Värmdö den 2 februari. Bertil Strutz, en av de främsta specialisterna på ledarutbildning, var ansvarig föreläsare och jag själv höll i kursledningen. Ett fyrtiotal deltog, också från andra distrikt.

Årsmötet hölls i Norrmalmskyrkan den 18 mars, då nye Riksmarskalken Ingemar Eliasson talade och Norrmalmskyrkans egen seniorkör, Reprisen, sjöng. Det var en mycket välbesökt samling och två nya ledamöter invaldes i styrelsen, Hans Hansson och Kenneth Larson, båda med bakgrund i Frälsningsarmén.

Stockholmsdistriktets Gemenskapsveckan på Vallersvik den 2-6 augusti blev en succé. Ann-Britt kunde följa med i år. Förra året opererades hon i sin andra höft, men nu kunde vi följas åt.

Värdet var vackert hela tiden – de få regndropparna föll antingen på natten eller när gruppen satt i bussen den första dagen och tillfällena till bad och sköna promenader var många.

Mycket sång präglade denna vecka. Sven Ohm hade sammanställt ett sånghäfte med många av de allsånger och körer man sjöng i ungdomsgrupperna på 1950-talet och de kunde så gott som alla, fast de inte sjungs i dagens ungdomsvärld. Vid alla samlingar och under bussresorna användes sånghäftet – men under morgonbönerna och onsdagens sånggudstjänst sjöngs de gemensamma sångerna ur Psalm och Sång. Där finns många av de gamla sånger vi aldrig upphört att älska.

Veckans tema var det världsvida perspektivet på den kristna kyrkans framgång och utmaningar i vår tid samtidigt som Noomi Tönnäng ledde oss i meditation och stilla bön. Den blommade ut när RPG-gruppen den sista kvällen samlades för att fira nattvard i Borekullastugan ett par kilometer från Vallersviks semestercenter, där Sveriges första frikyrkoförsamling bildades med de fem som vågade följa sin tro och övertygelse och lät döpa sig den 21 september 1848. – Det var en helig stund, sade Iriz Gustafsson, vice ordförande i Stockholmsdistriktets styrelse och på besök i Vallersvik för första gången.

Utflykterna var desamma som året innan.

- Vi övervägde att anordna nya, berättar Sven Ohm, gemenskapsveckans ledare, men alla som var med då var överens om att de är så unika och fantastiska att de ger ännu större intryck andra gången. Vi besökte alltså Öströö fårfarm med sina fem hundra tackor och många hundra lamm, som alla föddes i april. Att se fårhunden Ragnhild samla dem och föra dem dit de skulle var en otroligt fin upplevelse. Samma dag kom vi till modellbyn Nasaret, som historikern och författaren Gunnar Svensson byggt upp under årtionden mitt i en blomsterträdgård man aldrig glömmer. Hans berättarförmåga kommer verkligen till sin rätt när en stor grupp följer honom från hemman till hemman och får en inblick i hur byborna levde förr i tiden.

Den andra utflyktsdagen bjöd på mötet med många årtusendens historia vid Fjärås Bräcka med milsvid utsikt från havet till den sjö, Lygnern, där den ligger. När man sedan kommer in i Äskhults medeltidsby gör man verkligen en tidsresa – bondens klädsel och skägg, hästens utrustning och guidernas medeltida kjolar och blusar liksom alla de orörda husen och deras tidstrogna inredning gör att man verkligen förflyttas in i en annan värld av tradition och frid. Dagens sista besöket i Horreds textilfabrik, ledd av 12 generationer i fyra sekler, skapar köplust. Vilken tradition och kvalitet!.

Utöver RPG-veckans eget program bjuder Vallersvik alltid mycket annat. I år pågick bl.a. en utställning med Gertrud Dalman-Herters måleri och vävnader Och i omedelbar anslutning till RPG-veckan hölls ett seminarium om befriande andlighet med Harry Månsus och Stefan Jämtbäck som medverkande. Flera RPG-are stannade kvar för att delta i den.

- Jag kom hit utan att känna en enda, berättade Margareta Grönte från Nässjö sista dagen. Och nu har jag lärt känna många och upplevt en djup gemenskap med hela gruppen. RPG-veckan har gett mig oerhört mycket.

Under hösten 2004 hade vi en Storsamling för alla RPG-are i Stockholmsområdet.

Stockholmsdistriktets Det blev en musikalisk fest under medverkan av Rune Svaninger och Svante Widén. Den hölls i Västerortskyrkan, Vällingby centrum, torsdagen den 28 oktober kl 10 00. Riksförbundets nya ordförande Birgit Karlsson, talade över det finurliga ämnet "Inte färdig – olycka eller nåd?"

Rune Svaninger är rektor på Humanistiska läroverket i Sigtuna. Han har sjungit och spelat sedan han var tonåring..

Storsamlingen samlade en fullsatt kyrka och avslutades med gemenskap kring kaffeborden, då både smörgås och kaka serverades.

Torsdagen den 30 september kl 10 00 hölls höstterminens samling i Korskyrkan på Birger Jarlsgatan. Den var välfylld av ledare från hela distriktet.

Populära "Berts kapell" sjöng gamla läsarsånger och chefen för Bernadottebiblioteket, Göran Alm, talade på ett medryckande sätt om ett kanske för RPG-are ovanligt ämne, Gustav III och kulturen.

För en gångs skull ger vi inte bara information om vad som i händer inom RPG utan vi har bett representanter för NTF och Studieförbundet Bilda att konkret berätta om hur vi kan samarbeta för att skapa meningsfulla och innehållsrika program. Som vanligt avslutades den regionala gruppledarsamlingen med lunch.

Samlingar under 2005

Under det kommande arbetsåret har vi ordnat flera samlingar, som vi tror skall bli bra. De flesta har inte detaljplanerats än, men några kan vi berätta om

Förra årets mycket uppskattade ledarkurs under ledning av Bertil Strutz var en grundlig genomgång av ledarskap i vår tid. Den följs upp lördagen den 12 februari 2005 av en fortsättning, som mer tar sikte på ledarskapet inom RPG och ger inspiration till ledare på såväl lokal som regional nivå. Den hålls liksom årets kurs på Lännersta kursgård.

Birgit Karlssons ämne blir Ledarskap i äldregrupper, då hon lyfter fram bibelteologiska förebilder och ger pedagogiska principer för den uppgiften. Siw Björkstén talar om betydelsen av Positiv vision, vilket resulterar i positiv verklighet. Slutligen har vi bett Åke Silén att vägleda oss i den praktiska tillämpningen. Hans mångåriga och kunniga insats på alla nivåer i RPG-gemenskapen ger förutsättningar för hans genomgång av praktiska aspekter och konkreta handlingsprogram för ett framgångsrikt ledarskap.

På kvällen möter vi kristna vänner i ett samkväm med tesupé och ett program, som ger oss kunskap om både Åland och RPG.

Andra dagen har vi några timmar till fri disposition innan vi far tillbaka till Stockholm.

Det blir tidig avfärd på tisdagen och sen återkomst, två härliga heldagar med avkoppling, sevärdheter och gemenskap

Årsmötet hålls i Citykyrkan den 17 mars med Alf Svensson som talare. Jag räknar med att efter tre år lämna uppgiften som distriktsordförande och hoppas få en efterträdare, som är beredd att under några år ge RPG den tid detta uppdrag tar.

Baptistsamfundets årskonferens

Vi deltog i år i Baptistsamfundet årskonferens, som hölls i maj i Västerås. Den var unik eftersom också SMK (Svenska Missionskyrkan) och MK (Metodistkyrkan) hölls sina årskonferenser samtidigt. Många samlingar var gemensamma, men själva förhandlingarna höll varje samfund för sig. Programmet var intressant och gav många fina impulser.

Diakoni för afrikaner

Jag har i många år tillhört referensgruppen för Hjälpfond för afrikaner (Hfa), där det sedan många år finns representanter som har relation till Baptistsamfundet, Missionskyrkan, Svenska kyrkan, Katolska kyrkan, Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen och Franska Reformerta kyrkan. Vi stöder det arbete bland afrikanska invandare, som leds av Elis Kabwe, en afrikansk pastor med rötter i ett självständigt baptistsamfund i Kongo, där hans far är biskop. Vi samlar bl.a. in medel för att ge stöd till sådana afrikaner, som har det svårt att integreras i Sverige.

Kabwe arbetar f.n. deltid för Diakoni för afrikaner (Dfa) eftersom Sociala Missionen (SMK) och SMK som samfund dragit sig tillbaka från denna ekumeniska gemenskap och endast Baptistsamfundet och Franska Reformerta kyrkan (FRK) är kvar som huvudmän. Försök görs att vidga denna krets och under tiden har Kabwe tjänst inom FRK utöver sina insatser för Dfa. I väntan på att frågan skall lösas ligger Hfa lågt i sina vädjanden om stöd för Hjälpfonden, som emellertid får stöd av SvK, Filadeifiaförsamlingen och SB, när särskilda behov uppstår.

Familjen

Under 2004 har vi upplevt flera stora förändringar och andra viktiga händelser, som vi kort vill berätta om.

Isak

Barnbarnen är oss till oerhört stor glädje

Våra nio barnbarn är alla i "utbildningsåldern" – flera på universitetsnivå och de yngsta på gymnasium och grundskola.

Jans Christian finner vi på Tekniska Högskolan i Linköping och Caroline avslutar vid årsskiftet sin kurs i teckenspråk vid Stockholms Universitet.

Maries söner finns alla i Värmland, Hannes tog studenten under 2004 och rycker nu in i Arvidsjaur eller Boden som fältjägare. Malte går på gymnasiet i Karlstad och de två yngsta, Jon och Alfred, finns i grundskolan på Hammarö.

De liksom deras föräldrar är oss till stor glädje.

Vi har flyttat

150-år (75+75)

Karin Jansson gick hem till Gud

Vår församling drabbades på Nyårsdagen 2004 av stor sorg – vår kära pastor Karin Jansson dog plötslig och oväntat. Vi saknar henne mycket – vi hade samarbetat med Karin i olika konstellationer under trettio år. Hon var min sekreterare under många år, jag hade glädjen sända henne till Japan för tjänst under tre perioder och vår vänskap med henne, föräldrarna och syskonen har betytt mycket för oss. Karins bortgång har präglat mycket av församlingens arbete under hela året; först i februari 2005 kommer vår nya pastor, Inga-Lena Fredrixon, som är dotter till min klasskamrat på Betelseminariet, Yngve Karlsson, som gick hem till Gud för många år sedan, och hans maka.

100-årsjubileum

Vi firade vår kyrkas 100-års jubileum i november och det var en inspirerande händelse, då många, som räknar "Betania" som sitt andliga hem deltog i festen. Den videofilm om församlingen jag tänkt ha färdig då har blivit försenad av vår flyttning. Senast i förra veckan hittade vi en av kartongerna med material, som skall redigeras. Den kommer – om än försenad.

Arbetsuppgifter av olika slag

Meningsfyllda uppgifter i samhälle och samfund tar mycken tid. Uppgiften som ordförande i RPG:s stockholmsdistrikt och uppdragen som Förtroendevald revisor i Stockholms stad, som nämndeman i både Tingsrätten och Länsrätten liksom arbetet i Läkarmissionens styrelse och arbetsutskott och uppdraget att vara teamledare och översättare av CBSI:s bibelstudiematerial ger stor glädje och tillfredsställelse, men fyller veckorna liksom insatser för vår församling – som äldste, predikant och medlem av Sociala rådet och Missionsrådet. Inte underligt att flyttningsbestyren tagit lång tid. Hade inte Ann-Britt tagit huvudansvaret för dem liksom för nästan allt annat i hemmet hade vi varit illa ute! Förberedelserna för gruppresorna till BWA:s "100-års kongress" i England, som Baptistsamfundets ledning bett Sven ta hand om (och det har han gjort inför varje kongress sedan 1955) ger mycken glädje och mycket arbete – men den baptistiska världsgemenskapen är viktig, så den satsar vi på.

Nedtrappning planeras

Läkarmissionen

Låt mig sluta det Aktuella brevet med att berätta att Läkarmissionen, vars styrelse och arbetsutskott jag tillhört i många år, de sista två åren genomgår en ganska stor förändring. Vi har upplevt det angeläget att dels genom samverkan inom landet rationalisera arbetet med exempelvis lagerhållning och projektplanering och därmed reducera våra kostnader och därför har vi både kommit överens med Erikshjälpen om en samverkan och dels tillsammans med den bildat en speciell organisation för denna samverkan, Nordic Relief, vars direktor Allan Carlsson är.

Kjell Andersson är nu Läkarmissionens direktor.

Vi har också funnit det angeläget att i relation till EU och andra internationella biståndsstödjare samverka med organisationer i andra länder, av samma karaktär som Läkarmissionen. Vi har därför bildat Eurocord, där Allan också spelar en viktig roll.

Uppdatering, men alltför sällan

Vi uppdaterar denna del av Hemsidan nu och då, även om det borde ske oftare. Vi hoppas den dock skall ge en god bild av vad som ""är på gång"".

Många hälsningar från

Sven Ohm