Sångtexter
Grimborg

1.
Där sutto två kämpar på nordan det fjäll,
De hälsade varandra så godan en kväll.

~men vem skall föra våra runor så väl med den äran~

2.
Och stallbroder talte till stallbroder sin,
"å, lyster det dig inte att gifta dig än?"

~refr.~

3.
"nog vet jag en så fager och väner mö och fin,
men friar du väl dit, ja så kostar det ditt liv."

~refr.~
4.
"Å kära du min stallbroder, följ du mig dit,
och dig vill jag giva en gångare vit"

5.
Och när som de kommo till mjölnaren fram,
Där rann det inte vatten, men kämpablod fram.

6.
Och när som de kommo till jungfruns grind,
Där spelar en hjort och och där dansar en hind.

7.
Och när som de kommo till jungfruns gård,
Gärdsgårdarne voro av järn och av stål.

8.
Och på varje stör som på gärdsgården var,
Ett blodigt mannahuvud det blev man var.

9.
Han klappade på dörren med vantarne grå,
"statt upp, du sköna jungfru och dra låsena ifrå"

10.
"Med ingen så har jag min stämma lagt,
och ingen så släpper jag in om natt"

11.
han drog sina fingrar så mjuka och små,
så lätteligen drog han de låsen ifrå.

12.
Och Grimorg han satte sig i rödan guldstol,
"Statt upp du sköna jungfru och dra av mig mina skor!"

13.
"Nog är jag en konungadotter så god,
men icke står jag upp och drar av dig dina skor."

14.
Och Grimborg han sticknade vid sådana ord,
Han sprang upp i sängen med båd' strumpor och skor.

15.
Brått kom det bud för konungen in,
"Grimborg han sover hos unga dottern din!"

16.
och konungen ropte över hela sin gård,
"stånda upp nu, mina hovmän, och kläden er i stål!"

17.
"stånda upp, mina hovmän och kläden er ej falskt,
jag känner herr Grimborg, han är en vågehals"

18.
de sparkade på dörren med sporrspännan fot,
"Herr Grimborg är här inne han kommer oss emot"

19.
Och Grimborg han upp på dörren uppsprang,
Och sloge de igen så att låsen han sang(?)."

20.
Och somliga han spjärnte och somliga han stod,
Och tolv tusen hovmän för hans fötter dog.

21.
Och Grimborg tar jungfrun i guldgulan lock,
Och binder henne fast uti sin sadelknopp.

22.
Och Grinborg han rider genom trettiomila skog,
Men inte så talte han ett endaste ord.

23.
Och inte så var där en endaste rot,
Som icke tog ett stycke utav jungfruns fot.

24.
Och icke så fanns där en endaste kvist,
Som icke tog ett stycke ur jungfruns vrist.

25.
Och icke så fanns där så liten en sten,
Som icke tog ett stycke ur jungfruns ben.

26.
Så rider han in på sin moders gård,
Och gud väl för honom hans moder där står.

27.
"Och hör du herr Grimborg vad jag säger dig,
var har du väl tagit den fagra unga brud?"

28.
"Jo, henne har jag tagit på konungens gård,
med starkan harm och med järn och stål."

29.
Och Grimborg han går sig till högan lofts bur,
Och ser där så härligt med sin unga brud.

30.
Och Grimborg han klappar på bolstrarne små,
"Å, lyster det jungfrun att ligga här uppå?"

31.
"dig vill jag hålla för herre så gott,
men skönt du tagit mig med makt och våld"

32.
"och, dig vill jag hålla för herre och för man,"
och Grimborg han vilar på lilla jungfruns arm.

33.
Och före det var dager, och före det var ljus,
Tolvtusende hovmän vid Grimborg hus,

34.
Och grimborgs moder allt ut för dem står,
"I bedjen Grimborg I tala får"

35.
"Å, Grimborg har dragit så långt bort igår
Han kommer ej tillbaka för om just ett år."

36.
"Å, snälla Grimborgs moder, I varen oss huld,
dig skola vi giva det rödaste guld."

37.
"Grimborg han sitter i höganlofts bur,
Han spelar guldtärning allt med sin brud"

38.
De stötte på dörren med sköld och med spjut,
"Statt upp nu, herr Grimborg och kom till oss ut!"

39.
Och Grimborg han såg genom vindsluckan ut,
Han såg ej himlen för pilar och spjut.

40.
"Å kära mina hovmän, I vänten en stund,
Imedan jag kläder mig lite annorlunn'!"

41.
Och jungfrun hon var ej mot honom falsk,
Hon spände själv brynjan om hans hals.

42.
Och Grimborg sprang ner till sin moders gård,
Tolvtusende hovmän till jorden han slår.

43.
Och grimborg han sadlar sin gångare grå,
Så rider han sig upp till konungens gård.

44.
Och när som kan kom upp till konungens gård ,
Självaste konungen ut för honom står.

45.
"O, hör nu du Grimborg vad jag dig säga må,
Var äro de hovmän jag sände dig igår?"

46.
"Jo, alla de hovmän du sände mig igår,
de ligger nu på marken allt slagna som får!"

47.
"Och ligger de än alla slagna som får,
aldrig så kommer du ut av min gård!"

48.
Och Grimborg han svänger sig gångare grå
och alla kungens tjänare han under sig slår.

49.
Och Grimborg han stryker sitt blodiga svärd,
&

50.
Och Grimborg han stryker sitt blodiga spjut,
"Säg vore du ej konung, så vore du slut!"

51.
"Å, Kära du Grimgorg stilla ditt svärd,
min dotter skall du få, för du henne är värd."

52.
Och Grimborg drog hem, och levde i frid,
Och allt vad han gjorde det blev nu här vid&.



Sigurdskvädet

Hört har jag från fordom dar att örnen far kring värld
Nu ska jag kväda om Sigurd den unge, om hans första
färd.

Refr.: Guldet från heden bar Grane, guldet från hed
bar Grane,
Sigurds svärd vad drakens bane,
Seger han över draken vann, Guldet från heden bar
Grane.

Örnen är det snabbaste djur, han flyger så långan väg,
Nu ska jag kväda om Sigurd den unge, när först till
strids han red.

Skölden skiner i gyllene sal, han är icke kommen till
dans,
Sigurd den unge, Sigmunds son, så nämner jag namnet
hans.

Sigurd gångar i gyllene sal att djärvt till orda taga:

"Nu lyster mig rida till dvärgaskog, de vilda djuren
att jaga."

Hjalprek konung talar så och läger Sigurd på sinne:
"Dvärgalist och trollefröjd, det bor i berget inne."

Sigurd sig svingar på Granes rygg, han tarvar ingen
töm,
Så lätt och snabbt han rider fram, som båten far vid
ström.

Sigurd rider första dan, tills det lider mot kvällen,
Ritten bär mot mörkan skog, fjärran åt
Svaderselden(?).