Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström

Göran Tunström föddes 1937 i Värmland men bor numera i Stockholm. Han har tilldelats många priser för sina böcker. bland dessa kan nämnas Svenska Dagbladets litteraturpris 1976, Nordiska rådets litteraturpris 1984, Selma Lagerlöf-priset 1987, Nils Ferlin-priset 1998 och Augustpriset 1998, för just detta verk. Han är en av sveriges mest lästa och älskade författarna och är översatt till många språk.
Mycket av det han skriver kommer ifrån Värmland och kanske speciellt Sunne där han är uppväxt. Hans romaner Juloratoriet och Tjuven kan ses som de två första i denna trillogi, men kan även läsas separat och ge stor njutning.


Boken har ett mycket bra upplägg, där jag tydligt kan se i förteckningen ungefär vad det kommer att handla om. Språket är också bra med väldigt tydliga skidringar av personerna. Miljöerna beskrivs på ett målande sätt, där jag kan se för mig själv hur de olika platserna ser ut. Utöver själva berättelsen så får jag lära mig en massa olika saker: Var Sunne exakt är beläget, hur många som bor där och vad de jobbar med. Mot detta ställs var månen är belägen och storleken i förhållande till jorden. Detta står skrivet på det första bladet i boken och jag tror att Göran har velat ge läsaren lite perspektiv på tillvaron innan bokens berättelse börjar. Det kan annars vara ganska svårt att förstå när han blandar tankar och drömmar med verkligheten.


Jag har under flera år läst Tunsröms krönikor i Metallarbetaren och roats av dessa. Det blir ju ändå inte riktigt samma sak som att läsa en hel bok och jag tycker att detta är att föredra då han här hinner knyta ihop berättelsen på ett bättre sätt än han kan göra i en kort krönika. Jag tycker att han skriver lite luddigt. Det är inte lätt att hålla isär om det är dröm eller verklighet. Kanske är det ett sätt att försöka få mej att förstå att livet är en balansgång.


Månen och Sunne i Värmland är två olika platser kan tyckas. Tunström försöker här knyta an till en rad händelser för trettio år sedan. Den 20:e Juli 1969 blev Neil Amstrong och Edvin (Buzz) Aldrin de första människorna på månen med rymdfar-kosten Apollo 11. Ett år senare besökte Edvin sin släkt i Karlstad och det är detta Tunström skriver omkring. Buzz Aldrin eller Ed som han kallas i boken har landat med sitt flygplan i Sunne där han skall besöka sin ungdomsförälskelse och också begrava sin mor vars aska han har med sig i en plastpåse. Det blir upptakten till en rad tillbaka blickar, där jag får följa flera människor på ett djupare sätt.


Framförallt får jag ju följa Stellan Jonsson Lök, butiksinnehavare. Han har en sådan där fin gammal lanthandel som har allting. Människor samlas där innan den öppnar och när de kommer in så vet handlaren ungefär vad var och en vill ha. Stellan är en funderande person och jag för följa hans tankar mycket noggrant, vilka åsikter han har om varje person. Han är också en hängiven autografjägare och när han träffar någon berömd person så tar han gärna tillfället i akt och sträcker fram blocket.
Bengt Cederblom, prästen i byn, är en stor älskare av Kadota-fikon och köper dem naturligtvis av Stellan, som alltid måste se till att ha några burkar hemma. Cederblom är en mycket litterärt bevandrad präst. Han har ett stort bibliotek i prästgården, där Stellan ofta kommer på besök och får ta lärdom av prästens kunnande om böcker, men även om andra saker. Prästens fru är, I Stellans ögon en negativ människa. Det är kanske inte så konstigt när hon blir bedragen av sin man.


Redan i bokens inledning får jag veta att Harald Pihlgren kommer att ta sitt liv. Han är konstnär och granne till Stellan. Han har problem med nerverna och kan därför inte producera tavlor i lika hög utsträckning som ekonomin skulle behöva. Istället är det hans fru Isabelle som får dra in pengar till hushållet. Hon är honom inte trogen och det inverkar förstås på att han slutar sina dagar som han gör.


Tunström håller på sina principer. Han måste vara en av de få som fortfarande skriver böcker på skrivmaskin. Han får sämre betalt av förlaget, men det bryr han sig inte om. "Jag behöver det motstånd som tangenterna ger. Och förresten så har böcker blivit så tjocka nu för tiden. Det är alldeles för lätt att skriva på dator."
En bra åsikt tycker jag då dagens böcker har en tendens att vara 500-600 sidor.
Det är kanske inte så konstigt att bokläsandet minskar när det tar flera veckor innan jag kan avsluta en berättelse.


Då rekomenderar jag hellre den här boken. 275 sidor underhållande,rolig och spännande läsning om Sunne,månen och berömda män (och kvinnor).


Tidigare verk:
Inringning (1958), dikter
Prästungen (1976), roman
Juloratoriet (1983), roman
Tjuven (1986), roman
Skimmer (1996), roman
Källor:
Svenska dagbladet 98-10-15
Bonniers Lexikon 1996
Internet