MITT INTRESSE FÖR PBL
I min yrkesroll har jag blivit speciellt intresserad av hur hjärnan arbetar i en inlärningssituation och mitt mål är att skapa ett gott inlärningsbeteende i klassrummet. Just därför har jag spenderat mycket tid till att skapa och utveckla problembaserat lärande (PBL) för de elever jag undervisar. Jag kommer att ge dig några reflexioner över vad det innebär att undervisa problembaserat. PBL´s tre grundstenar är att börja ämnet du studerar med ett problem eller en fråga; att arbeta i en grupp och slutligen att idka självstudier. Detta är mycket viktigt därför att det stimulerar eleven till att använda alla sina sinnen och hela hjärnan i inlärningsprocessen. Och det sistnämnda, som du kan läsa nedanför, är mycket viktigt för att skapa ett långtidsminne och befrämja ett bra inlärningsbeteende.
Låt mig starta genom att ge dig ett exempel från en vardagssituation: Om din vän berättar en rolig historia för dig, får du plötsligt associationer till en liknande historia som du vill berätta. Då du berättar din historia för din vän, får han i sin tur automatiskt assocoationer till en tredje historia. Så fortsätter det så länge ni har bra och roliga historier att berätta för varandra. Vad som hände i din hjärna var att du "tryckte på minnesknappar" i ditt långtidsminne (LTM). Med dessa "knappar" menas speciella moduler i hjärnan som innehåller det specifika minnet, vilket du letade efter. Du får ett ord som ledtråd och plötsligt löses alla knutar upp och du kommer ihåg en ny historia! Varje gång det fungerar, blir du lika förvånad! Detta är den basfakta som övertygar mig om att problembaserat lärande är det bästa, naturliga sättet att lära sig saker och ting på. Därför att när du börjar lära dig ett nytt ämne, kommer du att bilda frågor soch problem som du vill ha svar på och det skapar förmodligen motivation till att lära sig någonting nytt. Dessa problem genererar associationer, flera frågor och ett behov av att lära sig mycket för att lösa problemen. Och plötsligt förstår eleven vikten av att lära sig saker och ting! Eleven använder sig också av sin förmåga för att uttrycka sig själv och du som lärare kan fånga alla deras associationer, för att sedan använda dem som en god start till att lära sig mer om någonting. Därför att alla (speciellt lärare måste vara medvetna om detta) är vi summan av våra erfarenheter. Alla människor har olika erfarenheter av saker och ting. Så var och en startar från sin erfarenhetsvärld. Men man måste veta att man endast bygger ny vetskap på dessa tidigare baserfarenheter.
För mig är detta mycket viktigt. Därför att när du som lärare lär dig att lyssna till eleverna och deras tankar, bygger ni tillsammans upp kunskap och skapar struktur till det som ska komma efteråt. Apropå det: Detta gäller också i vårt dagliga liv - vi är ofta dåliga lyssnare men älskar att lyssna till vår egen röst och uttrycka våra egna värderingar.
Nästa steg i PBL är gruppdiskussionerna. I denna grupp ges du möjlighet att diskutera med dina elever om vad de förstod och inte förstod. Till exempel om innehållet i dagens lektion eller inlärningsmålen för dagen. Detta ger dig som elev en återkoppling, vilket är mycket viktigt när man håller på att lära sig någonting. Du har här även bra möjligheter att förbereda frågor etc. inför nästa lektion.
Nåväl, det var mina egna reflexioner om inlärnings-beteende och minne. Lite "vardagskunskap" eller sunt förnuft, kan man kanske kalla det.
![]()