Vi ska bli föräldrar!

Det är knappt att man tror det. Även nu, när vi nästan har klarat av 3/4 av graviditeten, är det fortfarande något svårt att förstå. Ett eget litet pyre.

Graviditeten har än så länge inte varit alltför svår. Ytterst lite illamående och yrselattacker i början, och det gick, som tur var, över tämligen snabbt. Jag har heller inte fått någon större lust efter att äta vissa saker. Man har ju hört om folk som har blivit sugna på än det ena, än det andra (t ex murbruk o dyl). Men inte jag inte. Möjligtvis hade jag lite noja i början, då jag inte kunde få nog av apelsiner och apelsinjuice. Det enda att klaga på är att jag har lite problem med foglossning och att jag samlar på mig vatten. Men det är ju sådant som man kan förvänta sig när man är gravid.

Det jobbigaste med graviditeten är att man ska behöva vänta. Veckorna tycks snigla sig fram i ultrarapid och det känns som om man har varit gravid ungefär lika länge som en elefant, dvs i ca 2 år (och ibland känner man sig som en också)! Jag vill ju träffa vår bebis NU! Medan man väntar läses olika "vänta-barn"-böcker och litteratur, både fram- och baklänges. Man kan allt om bebisens längd, vikt och liknande i de olika veckorna. Alla besvär och krämpor har man också läst på om. För att inte tala om hur förlossningen går till och vilken smärtlindring som passar när.

Vi har också börjat köpa på oss en hel del saker. Det gäller att passa på när man hittar fynd, för det här med att få barn kostar pengar, MYCKET pengar. Den äldre generationen ojar sig lite och undrar om man inte ska vänta med att handla, ifall att det skulle hända något. Jag vill inte vänta. Jag vill passa på medan jag inte är alltför orörlig. Skulle det hända något med barnet, blir man ju inte mindre ledsen för att man har köpt en massa saker. Dessutom kommer sakerna till nytta antingen förr eller senare.

Idag, 24/5, har jag varit gravid i 29 veckor och har :

veckor kvar

Bebisen är ca 38 cm lång (från huvud till fot) och väger omkring 1,2 kg. Men detta kan variera något, då pojkar ofta väger mer än flickor. Nu har bebisen även de rätta proportionerna för en baby och ska i stort sett bara växa till sig. Förmågan att minnas har också utvecklats och därför är det läge att börja sjunga sånger för barnet*.

För mig personligen är det i stort sett som vanligt. Magen växer och växer. Ibland undrar man om den gör det över natten eftersom vi ibland tycks märka skillnad på morgonen mot dagen innan. Totten, som vi kallar bebisen, sparkar lite och bökar runt mycket. Bäst tycker han/hon om att sparka och trycka på min urinblåsa, vilket jag inte är så förtjust i.

Var i veckan hos barnmorskan och gjorde ett glykosbelastningsprov för att kolla om jag riskerar att få graviditetsdiabetes, men det såg bra ut. Barnmorskan passade på att väga mig, mäta magmått (från blygdbenet upp till toppen av livmodern) och lyssna på Tottens hjärta. Detta lilla hjärta pickade på med 148 slag/minut (mot 156 förra gången). Blodtryck och hb-värde togs också och jag åkte på att ta järntabletter, som ger mig både illamående och magknip. Förhoppningsvis är de besvären övergående.

Fick reda på att ultraljudsundersökning 2, som görs i v 32 (Lunds KK), har blivit inställt under juni, juli och augusti pga av personalbrist. Det är bara de som ska på ultraljudsundersökning 1 och specialfall som får komma in nu under sommaren. Det var nu vi hade kunnat få reda på könet på vår Tott, vilket vi hade gått och väntat på. Snacka om att känna sig lurad. Det är bara att vänta tills han eller hon kommer ut.

veckor kvar

Barnet är nu ungefär 38-39 cm långt (från huvud till fot) och väger omkring 1400 gram. Hjärnan växer och för att få plats i kraniet veckar den ihop sig allt mer. Barnet börjar få ont om plats i magen, men än kan han/hon fortfarande slå kullerbyttor. I och med att barnet har mindre plats att röra sig på är det lätt att känna skillnad på sparkar och "handfladder"*.

Veckan som gått har varit lugn. Magen fortsätter att växa. Robban roade sig med att mäta mitt "midjemått" (i navelhöjd) häromdagen och det var 115 cm. Ska bli roligt att se om det verkligen händer saker under nätterna eller om det bara är som jag inbillar mig.

Totten är en ganska lugn bebis. För det mesta "knör" hon (jag tror det är en flicka) bara rundor, vilket man också kan se på magen. Det syns nämligen utanpå att det rör sig på insidan. Både häftigt och lite läskigt. Det läskiga kanske beror på att man sett för mycket "alien-filmer".

veckor kvar

Barnet växer och frodas och är nu ca 40 cm långt och väger okring 1500 - 1600 gram. En del barn har redan gott om hår, medan andra är skalliga. Barnet har också lärt sig att orientera sig i magen. Man känner sig lätt anfådd när man anstränger sig. Detta beror på att lungkapasiteten har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag*.

Denna veckan har också varit lugn. Magen fortsätter att växa och snart "ploppar" naveln ut, dvs den vänder sig ut och in. Babyn fortsätter att "knö rundor" och de få gånger som det förekommer riktiga sparkar, sparkas det ordentligt. Som tur är sparkas det inte på revben och liknande. Har hört att en del bebisar gör det och att det ska göra djävulskt ont.

Magmåttet har hållt sig runt 115 cm. Trots det känns det som magen har expanderat. Antagligen är det inte ett särskilt bra sätt att kolla om den växer, för jag misstänker att den växer utåt precis under naveltrakten.

Just nu känner jag mig ganska trött på att vara gravid. Fötter och händer är svullna som ballonger och jag är lika vig som ett kylskåp. Springer på dass flera gånger varje natt och får så fort jag lägger mig gräsligt ont i ryggslutet. Dessutom vill jag träffa Tott. Det känns som om "hon" (?) har bott i magen i en hel evighet nu.

veckor kvar

I vecka 32 är bebisen ca 42 cm lång och väger 1800 gram. Vid denna tidpunkt har de flesta barn, i väntan på förlossningen, vänt sig och ligger med huvudet nedåt. Nu utvecklas också förmågan att svettas. Innan barnet är redo att födas är det enda som saknas ett ordentligt isolerande fettlager. Hjärnans aktivitet blir också allt mer tydlig. Man kan t ex se om barnet är vaket eller sover genom att mäta skillnader i hjärnaktivitet. Om barnet föds nu måste det ligga i kuvös*.

Fortfarande ser naveln ganska normal ut, så mycket det nu går. Den har i allafall inte vänt sig ut och in ännu, men gör det nog ganska snart. Mitt "midjemått" har växt lite. Nu ligger det runt 125 cm. Ska kanske tillägga att detta inte är ett vetenskapligt mått och inget som man använder vid mödrahälsovården, men det är kanske kul för en icke-gravid att se hur rund jag är.

Annars har veckan varit ganska lugn. Tott håller på som vanligt och snurrar runt. Den enda skillnaden mot tidigare är att "hon" kommer allt högre och högre upp. Snart har man väl "henne" i halsgropen. Sparkandet är fortfarande lugnt. Det kommer en och annan känga, men aldrig särskilt hårt. Det verkar som det är en snäll bebis, men vi får väl se när den kommer ut. Skenet kan ju som bekant bedra.

Kroppen har också börjat protestera. Har ont i svanken för jämnan. Särskilt ont gör det när jag har legat eller suttit ner och ska resa mig. Det är knappt mina ben lyder mig. Har också upptäckt att humörsvängningarna har kommit igång på allvar. Den minsta lilla skitsak kan få mig att stortjuta. Ganska jobbigt faktiskt. Kan också bli fruktansvärt irriterad på saker och ting, vilket Robert också har fått märka av.

veckor kvar

Barnet ser nu ut som ett nyfött spädbarn, men är fortfarande för litet. Vikten ligger på ca 2 kg och barnet är ca 43 cm långt. Vikten ökar stadigt med ca 225 gram per vecka. Lungor och nerver vidareutvecklar sig och underhudsfett lagras upp inför förlossningen. Bebisen börjar kunna reglera kroppstemperaturen och dess benmärg klarar själv av att producera röda blodkroppar. Man kan ibland skilja barnets bakdel från en fot eller ett knä. Barnets rörelser liknar mera knuffar än sparkar då barnet är för stort för att fritt sväva omkring i fostervätskan. Likväl är rörelserna kraftfulla - ja, ibland så kraftfulla att man till och med kan tappa andan*.

Fortfarande väldigt lugnt. Ganska tråkigt faktiskt. Men det är väl för att man ska börja längta efter förlossningen. "Midjemåttet" ligger kvar på samma som förra veckan och det enda som jag kan komma på att rapportera om är att Totten är kittlig under fötterna, tror vi i allafall.

Var hos barnmorskan i veckan och blev vägd och mätt. Allting såg som vanligt bra ut och Tottens hjärta pickade på med 150 slag i minuten. Nytt hb-värde togs också och det låg kvar på samma nivå som vid förra besöket. Det betyder att dosen av järnpiller i allafall inte ökas. Skönt! Gillar dem inte speciellt mycket. Dessutom har jag problem med att komma ihåg att ta dem. Illamåendet och magknipet i samband med järntabletterna har dock, tack och lov, försvunnit. Alltid något!

Har också börjat fundera på förlossningen. Hur vill jag att den ska bli? Vilka bedövningar vill jag respektive vill jag inte ha? Vilken förlossningsställning vill jag använda? Det är jättesvårt att tänka på sånt nu. Ovanstående frågor kan man ju inte svara på förrän man ligger där. Det jag har funderat ut nu kanske inte är aktuellt när det väl är dags. Men det skadar ju inte att fundera på det. Förlossningen börjar trots allt närma sig, även om tiden känns gå i snigelfart.

veckor kvar

Barnet väger nu ca 2250 gram och är ungefär 44 cm långt. Alla de inre organen är färdigutvecklade och är redo för födseln, men lungorna behöver mer tid för att klara ett liv utanför livmodern. Bebisens ansikte är slätt och i stort sett rynkfritt och bebisens pupiller kan vidga och dra ihop sig. Det blir svårare och svårare för barnet att göra stora rörelser, men trots detta måste barnet vrida och vända sig, även i sömnen, för att undvika tryckmärken. Det är inte ovanligt att man får en del ont i ryggen nu. Det beror på att ligamenten och musklerna i korsryggen har mjukats upp. Är det en liten kille som finns i magen är det nu som testiklarna vandrar ner i pungen*.

Det är tråkigt att vara gravid nu. Det känns som om man har varit gravid i evigheter. Ingenting nytt händer och man blir bara otympligare och otympligare. Det är svårt att sitta, både på stolar och i soffor. Hittar heller ingen bra sovställning, vilket i sin tur påverkar Robban. Fötter och händer är ständigt svullna. Allting är mycket gnälligt! Humöret är heller inget vidare och detta påpekar den blivande pappan ständigt. Irritation och humörsvängningar är vardagsmat numera.

Har också råkat ut för en del sammandragningar och förvärkar. Detta är, enligt barnmorskan, livmoderns sätt att träna inför förlossningen. Det sägs att om man har mycket sånt innan kommer förlossningen att bli lättare. Hoppas det. Tar gärna lite av det onda i förskott. Trots det är det ingen känsla som jag rekomenderar. Det är nämligen inte så skönt.

Annars är allt som vanligt. Tott vrider och vänder sig så att magen buktar ut på alla möjliga håll. Hickar gör "hon" jämt och ständigt och har gjort så i minst 10 veckor. Har för skoj skull räknat hur många gånger om dagen det hickas och det blir ungefär en 4-5 och det kan hålla på upp till ca 20 minuter varje gång. Stackars bebis! Man vet ju själv hur jobbigt det är att ha hicka.

veckor kvar

I graviditetsvecka 35 är barnet ca 45 cm lång och väger omkring 2,5 kg, men eftersom varje barn är unikt kan de individuella skillnaderna vara stora. För att skyddas mot fostervattnet har barnet ett tjockt lager fosterfett, venix, på huden. Navelsträngen som förbinder barnet med moderkakan är ca 50 cm lång och tjock som en tumme. Även om bebisen inte har så mycket plats i magen flyttar den på sig. Den kan också blinka, kissa, svälja fostervätska och hicka ibland (detta kan kännas som ett rytmiskt tickande)*.

Ännu en vecka som gått, men har alltför många kvar. Det stämmer verkligen, det som många säger. Det ÄR tungt att vara gravid nu mot slutet. Både bildligt och bokstavligt. Men, som ordspråket säger: Väntar man på något gott, väntar man aldrig för länge... (men det börjar jag undra)

Var hos barnmorskan idag för den sedvanliga kontrollen. Allt såg bra ut. Blodtrycket var som det skulle, likaså magmåttet. Vikten går också uppåt. Inte lika kul, men det får jag fixa till sedan. Bebisens hjärtljud var idag 149 slag/minut. Högt som vanligt, med andra ord. Det bästa av allt var ändå att Tott äntligen har fixerat sig, så nu kan det vara dags när som helst!

Har verkligen börjat förbereda mig inför förlossningen. Jag åker ingen längre bit utan att ta med min journal, ifall det skulle hända något. Har också börjat packa "VÄSKAN". Vill ju inte att jag ska glömma något viktigt i ren stirrighet när det hela sätter igång. Fast, det gör jag nog ändå eftersom jag har blivit ganska glömsk av alla graviditetshormoner.

veckor kvar

Barnets vikt och längd ökar stadigt. Nu väger "hon" ca 2750 gram och är 46 cm lång. Kropp och huvud har fått sina rätta proportioner och det nu är allmän tillväxt som gäller. Nervsystemet och andningsorganen utvecklas ytterligare, och ett kritiskt stadium av hjärnans utveckling avslutas. Nu är den färdigväxt, vilket innebär att den är mogen för ett liv utanför livmodern. Många kvinnor tycker att bebisen rör sig något mindre och med mindre rörelser, vilket inte är så konstigt. Den har inte så mycket plats att röra sig på. Någon gång mellan graviditetsvecka 36 och 40 sjunker barnet ner och fixerar sig i bäckenet, och det är vanligt att det sker i denna vecka om man är förstföderska. Om bebisen skulle födas nu klarar den sig ofta alldeles utmärkt*.

Om det blir något mer barn, ska jag försöka planera det till maj eller juni. Att vara gravid i sommarvärmen är inget roligt. Svettas som en Gnu och händer och fötter svullnar. Tur att vi har så pass nära till havet som vi har. Det hjälper nämligen något att bada, men tyvärr bara för stunden.

Har också börjat få värk i fingrarna. Inte så kul, men något som man tydligen kan vänta sig (enligt barnmorskan). Annars klagar jag inte. Trodde faktiskt att det skulle bli värre än vad det varit än så länge. Lider inte särskilt mycket av magen heller. Den är faktiskt ganska mysig, och jag misstänker att jag kommer att sakna den lite när den väl är borta.

Väskan är i stort sett färdigpackad och vi har hämtat hem barnvagnen. Så nu är vi ganska redo för att Tott ska komma.

veckor kvar

Nu väger bebisen närmare 3 kg och är runt 47 cm lång. Han/hon ökar stadigt i vikt och kan öka så mycket som 200 g i veckan. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem (det är det som orsakar hicka) och ändå är lungorna det sista av bebisens organ som mognar. De flesta barn ligger, vid denna tidpunkt, med huvudet ner. Men om barnet fortfarande ligger med stjärten ner, sk sätesbjudning, brukar man försöka vända barnet nu*.

Brösten, eller rättare sagt bröstvårtorna, ömmar. Ständiga sammandragningar och en del förvärkar. En halsbränna som skulle kunna antända vatten. Lätt illamående (igen). Svullna ben och fötter. Klåda på hela kroppen. Ständig trötthet. Humörsvängningar... Tänk, vad man får stå ut med bara för att få en alldeles egen liten Tott.

Idag, den 18 juli, var Tott först beräknad till. Man kan inte låta bli att fundera på om ultraljudet inte visade lite fel ändå. Hade varit trevligt om man slapp vänta längre. Men det verkar som om Tott trivs alldeles utmärkt i min stora kalaskula ("midjemått" 130 cm).

Fortfarande oerhört tråkigt. Det händer ingenting nytt! Det känns som jag har varit gravid i evigheter. Vill ha vår Tott NU!!!!

veckor kvar

Bebisen är omkring 48 cm lång och väger runt 3,2. Vikten kan öka så mycket som 28 gram om dagen. Det är inte bara barnet som väger. Bara moderkakan väger omkring 1/2 kg och är 20-25 cm i diameter och 3 cm tjock. Barnet är nu helt färdigt för förlossning och kan födas när som helst. 92% av alla barn föds inom den "normala" perioden, dvs mellan v 38 och 42. De flesta barn föds på natten och varför det är så vet man ännu inte*.

Ännu en vecka har gått och Tott är fortfarande kvar i magen och det verkar inte som om det finns några som helst flyttplaner. Trist! Jag hade hoppats på att slippa vara hyresvärd längre. Det börjar nämligen bli lite jobbigt och irriterande. Vill bara ha ut Tott nu. Har i och för sig haft en hel del sammandragningar och förvärkar, men de leder ju ingenstans.

Var i veckan på kontroll hos barnmorskan och allt såg så bra ut (som vanligt). Jag hade till och med gått ner ett kilo sedan förra gången. Inte så konstigt eftersom det har varit ganska varmt och min aptit inte varit den bästa. Dessutom får det inte plats så mycket mat i magsäcken eftersom Tott har ockuperat hela min mage vid det här laget. Hjärtljuden var höga som vanligt, 148 slag/minut. Dessutom passade bebisen på att ha hicka när barnmorskan lyssnade på hjärtat.

Det märks att bebisen inte har så mycket plats nu. Så fort den rör sig gör det ont. Den rör sig nämligen inte så lugnt och snällt. Det bästa Tott vet är att spjärna med fötterna mot ena sidan av magen och skjuta ut rumpan på andra sidan. Det gör ont! Dessutom ser hela magen helt deformerad ut. Sen brukar den boxa mig i ljumskarna och det är inte heller speciellt skönt.

Nej, det ska bli skönt när han/hon kommer ut. Har försökt att vädja, be, tjata, hota, muta. Har också försökt berätta att det är gott om plats att röra sig på här ute, men det hjälper inte. Snälla Tott, kom ut nu. Jag orkar snart inte mer!

vecka kvar

I sista graviditetsveckan är barnet ca 48-50 cm långt och väger omkring 3,3-3,7 kg. Livmoderhalsen håller på att mogna inför förlossningen och barnet förbereder sig på att födas. Lungorna utvecklas kraftigt så här på slutet, hjärta och lever laddar upp med näring för att gardera sig mod ev syrebrist vid förlossning och bebisen laddar upp med brunt fett för att klara kylan utanför livmodern. Som gravid kan man känna sig tung och trött och ha kraftiga "förvärkar"*.

Har till och från haft värkar, men som synes har det inte blivit mer med det. Av någon egendomlig anledning kommer de ofta när vi är ute och åker bil. Så man kanske skulle ta och åka Skåne runt! Allt för att få ut Tott. Det är inget kul längre och det blir inte bättre av att det är fruktansvärt varmt ute.

Humöret är inte det bästa. Ju längre tiden går desto surare och mer irriterad blir jag. Vill ha ut den lilla parasiten nu. Det är mycket enerverande att inte veta när det kommer att ske. Därför avundas jag alla som får planerade snitt. De behöver åtminstone inte gå omkring i ovisshet. Nej, ut med dig nu!

Fler graviditetsdagböcker
 hittar du här