Så kom Totten då äntligen till sist, efter ett evigt väntande, och det blev en liten flicka. Klockan 19.09 den 3/8 tittade hon ut till oss och hon vägde 3980 gram och var 52 cm lång.
Det hela började när jag vaknade på tisdagsmorgonen (ca 2.30) av att det kändes som om jag skulle kissa i sängen och for ut till toa. Väl därinne rann det längs benen och jag kunde inte knipa. Det slog mig då att det kanske var fostervatten som kom. Glad i hågen satte jag på mig en binda och inväntade värkarna.
När klockan var 5 väckte jag Robban och berättade
vad som var på gång och i samma veva fick jag den
första värken. Vi bestämde oss för att äta
frukost och hålla koll på när värkarna kom
och hur långa de var. Vid 7-8 tiden bestämde vi oss
för att åka in och ringde förlossningen för
att se om det var OK om vi kom.
Blev undersökt och det konstaterades att fosterhinnan var
kvar. Alltså hade inte allt vatten gått (om det nu
var det som jag känt), men de var lite oroliga för att
det kanske var så att jag hade pytsat ut lite vatten åt
gången under en liten tid. Eventuellt hade det jag känt
bara varit en mycket lös slempropp som gått. Fick i
alla fall ett CTG för att kolla hur bebisen hade det och
de verkade även bli lite oroliga för att Totts hjärtljud
var lite höga. Efter en timme eller så bestämdes
det att man skulle spräcka hinnorna och sätta ett skalp-CTG
för att kunna hålla ännu bättre koll. I och
med det satte de ordentliga värkarna igång. Smärta!!!
Efter två timmar hade det inte hänt
särskilt mycket och jag fick värkstimulerande dropp.
Ännu mer smärta!!! Fick prova på akupunktur, med
viss verkan. Droppet skruvades upp och jag trodde att jag skulle
dö av smärta. Var redo för att gå hem. Fick
börja med lustgas, med det hjälpte bara lite. Värkarna
klingade aldrig av. Hade ont hela tiden och i och med detta fick
jag inte heller någon vila. Jag som hela tiden hade sagt
att jag helst inte ville ha något annat än naturlig
smärtlindring och lustgas tänkte om jäkligt snabbt.
Hit med epidural!!! Den sattes vid 16.30-tiden och gjorde fruktansvärt
ont, men var helt klart värd det. Nu kunde jag äntligen
vila mellan värkarna och parerade det värsta med lustgas.
Vid 18-tiden hade jag öppnats 7 cm och började få krystvärkar. Fick inte lov att krysta eftersom jag inte var tillräckligt öppen, men hade fruktansvärt svårt att låta bli. Snacka om att lustgasen blev en vän. Jag sög som aldrig förr på munstycket och jag har nog aldrig varit så berusad någon gång. Till slut fick jag lov att börja krysta och 19.09 kom Linn ut. Äntligen över!
