Aikido är en Japansk självförsvarskonst utvecklad av Morihei Ueshiba
( 1883-1969 ).
Ueshiba ( O-Sensei ) tränade i sin ungdom ett flertal av de
kamptekniker som utvecklats av
den japanska riddaradeln, samurajerna. Han gjorde av dessa
tekniker en egen syntes,
baserad på principer om hur man harmoniserar med krafterna
(Aiki). Därmed hade han
skapat en ny stridskonst som döptes till Aikido ( vägen till harmoni
med universums krafter ).
O-Sensei nådde med sin Aikido en oöverträffad skicklighet, inte
bara i träning, utan även i
verklig strid. O Sensei utkämpade och vann ett stort antal
dueller, ofta mot flera motståndare
samtidigt.
På 1930-talet grundade O-Sensei Hombu Dojo i Tokyo som sedan dess
är världshögkvarteret
för Aikido. Dojon leds av O-Senseis son Kisshomaru Ueshiba.
Själv flyttade O-Sensei 1941 till Iwama, en liten by ca 150 km norr om
Tokyo, där han bodde
och undervisade till sin död.
I Iwama fulländade O-Sensei sin skapelse Aikido. En av hans
främsta elever och medhjälpare
under denna tid var Morihiro Saito ( 1928 - ).
Saito var under en lång tid "Uchideshi",
vilket innebär att han levde tillsammans med sin lärare
och ägnade all sin tid åt förkovran.
Därigenom kom Saito-sensei att som kanske ende elev till
O-Sensei, tillägna sig hela det samlade
Aikidokunnandet, inkluderande svärds och stavtekniker.
Före sin död överlät O-Sensei ledningen av dojon i Iwama till
Saito-sensei.
Idag är Saito-sensei ( 9 dan ) en av Aikidons
förgrundsgestalter. I Iwama undervisar
Saiti-sensei ännu traditionell Aikido ( Takemusu Aiki
) sådan den förmedlades till honom
av O-Sensei i sin krafts dagar.
Efter 2:a världskriget börjades Aikido spridas över
världen. Tidigare hade den varit
förbehållen en liten exklusiv skara. Till Sverige kom Aikido
under 60-talet.